W W W.TI DS K R I F TE N R E S PO N S . S E

R ECE N S IO N STI DS K R I F T FÖ R H U MAN IO R A & SAM HÄLL SVETE N S K AP

POLITIK & SAMHÄLLE · EKONOMI · HISTORIA · KONSTARTERNA & MEDIER · FILOSOFI & PSYKOLOGI · UTBILDNING

NUMMER 1 • MARS 2019 • PRIS 89 SEK

POLITIK & SAMHÄLLE · EKONOMI · HISTORIA · KONSTARTERNA & MEDIER · FILOSOFI & PSYKOLOGI · UTBILDNING

TEMA

RESPONS

VAD SKA JAG BLI NÄR JAG ÄR LITEN?DE FÖRSTA GENREDIGERADE MÄNNISKOBARNEN HAR FÖTTS

PRENUMERERA PÅ TIDSKRIFTEN RESPONS6 NUMMER FÖR BARA 448 KR

Beställ på vår hemsida: WWW.TIDSKRIFTENRESPONS.SE/PREN

Eller ring vår prenumerationstjänst: 031-743 99 05

”Jag fångas av hur elegant recensenterna använder böckerna som utgångspunkt för diskussion och analys av större teman på ett sätt som gör Respons till väldigt mycket mer än en recensionstidskrift. Jag ser fram emot nästa nummer.”Sofia Holmlund, universitetslektor och forskare i historia, Stockholms universitet

”Nyfödda tidskriften Respons vill ägna sig åt den stora världen och genom att gripa sig an fackböcker fyller den ett glest möblerat rum i svensk press.” Maria Schottenius, DN

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD

TEMAVÅR TIDS POPULISM

DEMOKRATINS SJÄLVSKADEBETEENDENRESPONS TECKNAR BAKGRUNDEN TILL DAGENS POPULISM

OCH FRÅGAR HUR DEN SKA BEMÖTAS

TEMA

RESPONSW W W.TI DS K R I F TE N R E S PO N S . S E

R ECE N S IO N STI DS K R I F T FÖ R H U MAN IO R A & SAM HÄLL SVETE N S K AP

POLITIK & SAMHÄLLE · EKONOMI · HISTORIA · KONSTARTERNA & MEDIER · FILOSOFI & PSYKOLOGI · UTBILDNING & SKOLA

NUMMER 5 • NOVEMBER 2016 • PRIS 79 SEK

POLITIK & SAMHÄLLE · EKONOMI · HISTORIA · KONSTARTERNA & MEDIER · FILOSOFI & PSYKOLOGI · UTBILDNING & SKOLA

LÄS!

Annons

För nutidsmänniskan i Norden är hemmet centralt. Så har det inte alltid varit. Hemmet som idé växte fram tillsammans med borgerligheten under 1800-talet. Då fanns det fortfarande gott om människor som inte hade något hem i vår mening. Författaren utgår i denna bok från den materiella kulturen i form av två bevarade hem, ett i Köpenhamn och ett i Eksjö. Hon skriver: ”Att studera historiska bor-gerliga hem är att studera sig själv.”

264 s, inb, rikt illustrerad

fröknarnas tidTvå borgarhem från historicismens tide-varv: Klunkehjemmet och Aschanska gården

Sophia Rasmussen

ww

w.s

ante

rus.

se

eu och nationalstatens återkomst

Europaperspektiv 2019

Antonina Bakardjieva Engelbrekt, Anna Michalski, Lars Oxelheim (red)

Över 70 år efter andra världskrigets slut utmanas europeiska unionssträvanden av nationalstatens

återkomst. Detta ställer en rad frågor på sin spets. T.ex: Hur ska efterlevnaden för eu-rätten säker-

ställas om fler medlemsländer åberopar undantag med hänvisning till nationell suveränitet? Aveuro-

peiseras den politiska och ekonomiska utvecklingen inom eu och vad betyder Brexit för eu?

309 s, inb

RESPONS NR 1 2019 VÄLKOMMEN | 3

Utsikten att människan genom modifiering avarvsmassanskullekunnaändraskapelsenigrun-denhar funnitspåvår förväntnings-och farhå-gehorisont ett bra tag, men nu känns det somomdennahorisontharimploderatininuetochblivit verklighet. Nyligen rapporterades att denkinesiskeforskarenHeJiankuimedhjälpavdentekniksomkallasCRISPR/Cas9harredigeratge-nometpåtvåtvillingflickor,ettingreppsomsägsgedemskyddmothiv.

Vårt tema om genredi-gering bygger på recen-sioner av två nya böcker,Genen avSiddharthaMuk-herjee och Sprickan i ska-pelsen av Jennifer Doudnaoch Samuel Sternberg.Böckerna griper in i var-andra.Mukherjeetecknargenetikens historia ochkommer i slutet fram tilljustDoudnasomenforskareifrontlinjennärdetgällerCRISPR/Cas9.Bådavårarecensenter,AnnaKällénochHelenaGranström,befararattallatreförfattarna underskatter riskerna med utveck-lingenochsvårigheternaattkontrolleraden.

Pessimismavdettaslagtersigbefogad.Kom-plexakrafterdrivergenmanipulationen framåt.Forskare har starka incitament att överskridagränser. Det ger möjlighet att i hård konkur-rens vinna ära och berömmelse (och i mångafallocksåekonomiskabelöningar).Manskainteunderskattavetenskapensviljaoch förmågaattreglerasigsjälv,meninteöverskattademheller.Enamerikanskforskare,MichaelDeemvidRiceUniversity i Houston, tycks ha varit involveradi He Jiankuis experiment. Sådant förfarande påmänniskorärförbjudetiUSA.Företeelsenkallas”etik-dumpning”;forskareiländermedstarkreg-lering utför experiment och tester i länder därkontrollenärsvag.

Ävenstaterkanhaanledningattdrivapåut-vecklingenavgenredigering.Detfinnspådettaområde ett slags kapprustningslogik som san-noliktbliralltpåtagligarenunärdegeopolitiskaspänningarnaintensifieras.Hurskatillexempelamerikanernakunnadraibromsenomkineser-nagasar?MankanjämföramedanvändandetavAI förmilitäraändamål. IVäst råderkonsensusomattenmaskinintesjälvständigtskakunnabe-

sluta om en vapeninsats,men hur länge kommerdetta att hålla om manbefarar att andra makterinte respekterar sådanarestriktioner? Möjlighe-ter till formeraveugeniksom nationalsocialisternainte kunde drömma omavtecknar sig nu och detkommer naturligtvis attvara lockande, inteminst

förauktoritäraochtotalitäraregimer.Glömhellerinteattvisomkonsumenteroch

medborgare i demokratier också driver på ut-vecklingen.Vilkaföräldrarvillintegesinabarndenbästamöjligastartenilivet?Hursvårtkom-merdetinteattvaraattsäganejtillnågotsomlovar att reducera lidande när det är så lätt attväckakänslostyrdopinionförattsägaja.Vårkul-turutmärksinteavenstoiskberedskapattuthär-datillvaronsprövningar,ochnärmöjlighetertillständigförbättringhägrartersigpläderingarföruthärdandeförmodligenännuorimligare.

Genetiken och de geopolitiska spänningarnas återkomst

Av Kay Glans

RESPONS NR 1/2019

FOTO SARA MAC KEY

”Hursvårtkommerdetinteattvaraattsäganejtillnågotsomlovarattredu-ceralidandenärdetärsålättattväckakänslostyrdopinionförattsägaja.”

Chefredaktör och ansvarig utgivare

4 | NOTERAT RESPONS NR X 201X

e

Noterat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Krönika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Vi kan inte kasta ångesten i soprummetav Hanna Bornäs

Intervju med Mark S. Weiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9När staten försvagas växer det postmoderna klansamhälletav Johannes Heuman

Analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Institutionernas kris i ett egalitärt och individualistiskt tidevarvav Matilde Tiozzo

Debatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Inte religionens återkomst utan traditionens bevarandeav Håkan Lindgren

Debatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15På normstyrningens bakgårdav Sten Widmalm

Tema: Genredigering

Genetikens löften följs alltid av en skuggsidaAv Anna Källén . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Naiv syn på möjligheten att hejda användningen av genredigeringAv Helena Granström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Klassikern: Goternas och svearnas historia

En orgie i fosterländsk historiekonstruktionAv Bo Lindberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Politik & samhälle

Göran TherbornKapitalet, överheten och alla vi andra – Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommandeRecensent Kerstin Enflo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Patrick KrassénNy liberalismRecensent Lennart Berntson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Zygmunt BaumanRetrotopiaRecensent Mats Benner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

Rolf EkéusMellan två krig – Saddams fall och IS födelseRecensent Göran Larsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Yuval Noah Hariri21 tankar om det 21:a århundradetRecensent Johan Frostegård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Utblick

Den mest inflytelserike rättsvetaren i USA riktar bitande kritik mot Supreme CourtAv Claes Sandgren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Konstarterna & medier

Lisa SchmidtRadera – Tippex, tusch, tråd och andra poetiska teknikerRecensent Patrik Mehrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Johan FornäsDefending Culture – Conceptual Foundations and Contemporary DebateRecensent Dan Karlholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Kjell BohlundDen okända Astrid Lindgren – Åren som förläggare och chefRecensent Boel Westin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Mia Kuritzén LöwengartEn samhällelig angelägenhet – Framväxten av en symfoniorkester och ett konserthus i Stockholm, cirka 1890–1926Recensent Henrik Rosengren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

19

34

43

54

4 | INNEHÅLL RESPONS NR 1 2019

Innehåll

NOTERAT | 5RESPONS NR X 201X

e

Jaron LanierTio skäl att genast radera dina sociala medierRecensent Lucas Gottzén . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

Historia

Per I. GedinNär Sverige blev modernt – Gregor Paulsson, Vackrare vardagsvara, funktionalismen och Stockholmsutställningen 1930Recensent Lars Peter Fredén . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54

Henrik BerggrenLandet utanför – Sverige och kriget 1939–1940Recensent Johan Östling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Ian BurumaDeras förlovade land – Mina morföräldrar i kärlek och krigRecensent Eli Göndör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

Leos MüllerSveriges första globala århundradeRecensent Jonas Ljungberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Klas Kronberg & Anna Maria Forssberg (red.)Minnet av Narva – Om troféer, propaganda och historiebrukRecensent Ulf Zander . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

Filosofi & psykologi

Göran DahlFolk och identitet – Identitarismen och dess källorRecensent Christian Abrahamsson . . . . . . . . . . . . . 63

Eli GöndörI Guds namn – Om våld och politik inom islamRecensent Jonas Svensson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Susanne Wigorts YngvessonÖvervakad – Människor, maskiner & GudRecensent Aryo Makko . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Sven Anders JohanssonDet cyniska tillståndetRecensent Susanne Wigorts Yngvesson . . . . . . 69

Essä

Olika syn på kvinnan och brottslingenAv Astrid Grelz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

INNEHÅLL | 5RESPONS NR 1 2019

T I D S K R I F T E N R E S P O N S

Red.T I D S K R I F T E N R E S P O N S . S E

Chefredaktör, ansvarig utgivare & vd: Kay Glans, kay.glans@tidskriftenrespons.se Styrelse ordförande: Sten Widmalm Övriga styrelsemedlemmar: Kay Glans, Inga Sanner och Johan Östling

Redaktionssekreterare: Jenni Sandström

Redaktör: Johannes Heuman

Grafisk form: Calle Ljungström & Jens Pihl info@calleochemma.se

Tryck: Norra Skåne Offset, Hässleholm

Prenumerationsärenden: tidskriftenrespons@pressdata.se Telefon: 08-799 62 48

Annonser: calle.ljungstrom@tidskriften-respons.se

Respons utkommer med 6 nummer per år.

Tidskriften Respons Götgatan 48 118 26 Stockholm Tel: 070-390 80 26 info@tidskriftenrespons.se

Issn 2001-2292 Isbn 978-91-87175-41-1

Respons ges ut av Tidskriften Respons AB, som ägs av Kay Glans. Verksamheten stöds av Riks-bankens Jubileums fond, Kungl. Vitterhets akademien, Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, Kungl. Patriotiska Sällskapet samt Kulturrådet.

Redaktionsråd: Jenny Björkman, kommunika tionsansvarig vid Riksbankens Jubileumsfond; Carin Franzén, professor vid Institutio-nen för kultur och kommunika-tion, Linköping; Jenni Hjohlman, publikationsansvarig på Kungl. Vitterhetsakademien; Anders Hög-berg, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper, Linnéuni-versitetet; Håkan Möller, professor i litteraturvetenskap, Göteborg; Hans Ruin, professor i filosofi, Södertörn; Claes Sandgren, pro-fessor i civilrätt, Stockholm; Pelle Snickars, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Umeå; Karl Wennberg, professor i före-tagsekonomi, Linköping; Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Teologiska högskolan, Stockholm.

TEMA: GENREDIGERING

’’DensmalavägsomDoudnaochSternbergönskarslåinpåharvisommänsklighetaldrignågonsinlyckatsfölja;detsomskiljerCRISPR-teknikenfråndepotentielltdestruktivateknikersommänniskanproducerattidigareärattdessaharvaritrelativtsvårtillgängliga.’’HELENA GRANSTRÖM I SIN RECENSION AV SPRICKAN I SKAPELSEN, S. 26

> AvbrevväxlingenmellanStrindberg

ochNietzschefram-gårattdehadeolikasynpåkvinnansochbrottslingensnatur.

71

Kanskeintesånietzscheansksom

mångahartrott...

> DennapraktfullautgåvaavJohannes

Magnusklassiskaverkfrån1554påminner

ossomattdetvikallarnationalismfannsföre

moderniteten.

25

Tidigsvensknationalism

6 | NOTERAT RESPONS NR 1 2019

KONSERVATIV FRUKOSTDet råder ingen tvekan om att konservatismen har fått ett uppsving i den svenska idéde-batten. Förutom att tre partier i riksdagen på ett eller annat sätt gör anspråk på att företräda ideologin så har även opinions-bildare och kultursidor i allt högre utsträckning intagit, eller varje fall diskuterat, konser-vativa idéer. Men innebär det nödvändigtvis ett genomslag för den konservativa ideologin?

Det var en av frågorna som dis-kuterades när Timbros bokförlag nyligen bjöd på frukost i ett intressant samtal om konser-vatismen. Statsvetaren och för-lagschefen Andreas Johansson Heinö diskuterade med en panel som bestod av Katarina Barrling (statsvetare), Torbjörn Nilsson (författare och journalist) och Fredrik Haage (politisk redaktör på Smålandsposten). Samtalet ingår i en serie som tar sig an ideologierna.

Barrling var tveksam till om de alltmer framträdande konser-vativa ståndpunkterna i svensk politik och debatt var uttryck för en ideologisk förändring bort från den svenska socialdemo-kratin och liberalismen. Enskilda utspel ska snarare ses som reak-tioner på en förändrad verklig-het, till exempel ökad brottslig-het. Den bottnar med andra ord inte nödvändigtvis i ett mer sammanhängande värderings-system som fått ett ideologiskt genombrott i Sverige.

Det ligger i sakens natur att de konservativa idéernas ökade synlighet speglar den kris som liberalismen ofta tillskrivs i dag

och som få kunde förutspå efter kalla krigets slut. Men medan auktoritära tendenser i det gamla östblocket och populism i Västeuropa ofta får symbolisera

denna ideologiska utveckling pågår också en konservativ mo-bilisering som tar sig andra ut-tryck. I Frankrike samlade ”Manif pour tous” över trehundratusen människor på gatorna för att försvara kärnfamiljen. Den nya

konservativa franska idéström-ningen är ofta kritisk till vår tids marknadsekonomi och globali-sering, men har därtill integrerat idéer om ett ekologiskt och hållbart samhälle som värnar om landsbygden och samhällets bärande institutioner.

I den bemärkelsen är konser-vatismen inte bara en idélös pro-test utan också en vision framåt. Sådana tendenser finns även i Sverige bland ungdomar som inte nödvändigtvis blir konserva-tiva på grund av ökad brottslig-het, invandring, otrygghet eller för att de gillar tweedkostymer. Det är talande att Fredrik Haage på Smålandsposten noterar en gräsrotsmobilisering bland unga kristdemokrater, ofta kvinnor, som på olika sätt manifestar en mer genomgripande idé-konservatism och är kritiska till vad som uppfattas som den frireligiösa vänstern inom par-titoppen. Denna nya generation uppmärksammas sällan men kan, i likhet med i Frankrike, få ett mer betydande genomslag de kommande åren. ■

ALGORITMER MOT DISKRIMINERING!Att rekrytera människor till yrkesbefattningar och till utbild-ningar är en komplicerad pro-cess. Det är ju inte bara svårt att förstå andra människor; det kan i många avseenden vara lika svårt att förstå oss själva och våra reaktioner. Vi är i högre grad än vi vill erkänna främlingar för oss själva både emotionellt och kog-nitivt. När det gäller tänkande faller vi ofta tillbaka på automa-tiska reaktioner som vi sällan är helt medvetna om. Dessa är inte sällan partiska på olika sätt när det gäller till exempel kön och etnicitet, vilket lätt kan leda till diskriminering. Det är väl belagt i forskningen att vi tenderar att dela upp människor i dem som tillhör vår egen grupp och dem som inte gör det – och favorisera medlemmar av vår egen.

Vore det kanske en lösning att lägga över sådana bedöm-ningar på aktörer som inte bär på samma kognitiva och emotio-nella partiskhet eller i varje fall har möjlighet att inte göra det? I Svenska Dagbladet kunde vi nyligen läsa om en robot som rekryterar helt utan känslor. Ett något mindre drastiskt förfaran-de rekommenderas i en uppsats med titeln ”Discrimination in the Age of Algorithms”, författad av Jon Kleinberg, Jens Ludwig, Sendhil Mullainathan och Cass R. Sunstein (NBER Working Paper 25548). Den sistnämnde är en produktiv skribent, kanske mest känd för sina resonemang om en ”liberal paternalism” (se Respons 5/2015). Författarna hävdar att algoritmer kan spela en stor roll när det gäller att var-

Noterat

>FredrikHaage,KatarinaBarrling,TorbjörnNilsson&AndreasJohans-sonHeinö.

’’Detliggerisakensnaturattdekonservativaidéer-nasökadesynlighetspeglardenkrissomliberalismenoftatillskrivsidagochsomfåkundeförutspåefterkallakrigetsslut.’’

FOTO TIMBRO

NOTERAT | 7RESPONS NR 1 2019

Larminat frågar sig om Houel-lebecq är misogyn, men i stället för att ge ett enkelt svar gör hon en psykoanalytisk läsning: ”Mot slutet av denna mörka roman, dröjer ändå ett sken av två kvin-noansikten utan agg”. Hon tycks roas av ännu en empatilös berät-tare i den nya Houellebecq, men som längtar efter mjukhet och änglalika kvinnor. Även i tidskrif-

ten Psychologies görs inte helt oväntat en mer psykologisk tolk-ning av boken och författarens existentiella iakttagelseförmåga: ”Om det är någon i världslitte-raturen i dag, som beskriver den enorma mutation som vi känner men inte har förmåga att analy-sera, är det han.”

I Le Mondes recensionsbi-laga Le Monde des livres hyllar chefredaktören Jean Birnbaum bokens litterära kvaliteter och låter samtidigt fyra intellektu-ella kommentera den från olika perspektiv. Författaren och konstexperten Catherine Millet konstaterar att Houellebecqs främsta merit är att han är en mycket bra, populär författare. Bakom den till synes okomplice-rade stilen tror hon att det ligger ett stort arbete med formen. ”Alla har anledning att köpa en bok av Houellebecq” samman-fattar hon sin beskrivning av hur han lyckas avslöja de katastrofa-la följderna av omorganisationen av marknader i världen – ”detta upplever vi i alla lager av samhäl-let – och vi lider”. Hon hyllar honom för hans förmåga att “sublimera vår vulgaritet” och skriver att “han är den bland alla nu levande franska författare som älskar sina gelikar mest”.

Just denna medkänsla har varit genomgående i Houellebecqs verk, och i Sérotonine är den odiskutabelt närvarande.

Även litteraturprofessorn och Proust-experten Antoine Com-pagnon menar på ett liknande sätt att ”man sedan tjugo år läser Houellebecq för att veta var man befinner sig”. Han tycks fascineras av att det inte finns bättre dokument om samti-dens belägenhet, litteraturens och det franska språkets. Man behöver inte ha läst något sedan ”Zola (...) Proust, Sarraute eller Sollers för att känna igen sig (förutom kukar och fittor på var och varannan sida)”. Han tror att det låga i språket är en del av “affärsplanen”. Stilnivåerna mellan grovheter och maximer i Rochefoucaulds anda bara ökar effekten av allvar och autonomi, menar han och exemplifierar med denna mening ur nya roma-nen: ”Vi lugnas, mitt i våra egna dramer, genom existensen av andra dramer, som vi förskonats från.”

Essäisten Tiphaine Samoyault betecknar Houellebecq som Frankrikes ”världsligaste förfat-tare”. Övertygande visar hon hur han lyckas vara både mycket fransk i sitt sätt att föra berät-telsen framåt: ”den respekterar imperfekt och passé simple på

ett sätt som man sällan sett hos författare sedan Camus”, skriver hon. Språket är avskalat, ef-fektivt och ”översättningsbart”. (Många med mig är nog nyfikna på den svenska översättningen av Sérotonine som förhoppnings-vis snart är klar.) På ett elegant vis sällar hon Houellebecq till

sebli och åtgärda diskriminering vid anställningar och antag-ningar till utbildning. De vänder sig mot föreställningen om att mänskligt beslutsfattande är

transparent och algoritmers ett slags ”svart låda”. Det är snarare tvärtom, eller kan i varje fall bli det om man är uppmärksam på fallgroparna med algoritmer.

Författarna vänder sig efter-tryckligt mot föreställningar om att algoritmer i sig skulle vara objektiva. Om det handlar om att rekrytera någon till låt oss säga ett arbete som försäljare gör algoritmen sin bedömning om personens framtida resultat ba-serat på hur personer av samma kategori har lyckats tidigare inom företaget. När den på detta sätt utgår från tidigare data byg-ger den in tidigare mänsklig bias i sin bedömning. Antag att den bygger på data från en kvinno-fientlig arbetsmiljö; då kommer den göra en negativ bedömning av hur kvinnor kommer att lyckas framöver. Men algoritmer kan göras transparenta, hävdar författarna, och till skillnad från människor har de ingen dold agenda. En algoritm kan fås att ignorera kön och etnicitet, eller tvärtom lyfta fram det, allt beroende på vad man vill uppnå. Och kanske viktigast av allt: de kan hjälpa oss att bedöma trade-offs av olika slag. Säg att ett universitet vill förbättra minoriteters representation i sina utbildningar och samtidigt uppnå bästa möjliga akademiska resultat. En algoritm kan hjälpa dem att förstå vilka konsekven-ser den första ambitionen kom-mer att få för den senare, hävdar författarna.

Detta slags förutsägelser är

att föredra framför subjektiva mänskliga beslut, menar de. Det är möjligen mänsklig ofullkom-lighet och omedvetna reaktioner som gör det svårt att dela deras entusiasm. Ibland tycks algorit-merna upplysa om sådant som vi lätt kan få veta på andra sätt. Om vi märker att en algoritm, som har matats med ett företags tidigare anställningsdata, tenderar att välja män, kan det få oss att inse att detta också har varit fallet tidigare i företa-gets historia. Sådant behöver man egentligen ingen algoritm för att bli medveten om; ibland räcker det med att ta en titt runt i ett företags lokaler för att inse att män har favoriserats. Med algoritmer kan man undvika att personer med namn som uppfat-tas som ”vita” oftare kallas till anställningsintervjuer än de med namn som uppfattas som ”svarta”, heter det vidare. Men om det finns en diskriminerande inställning kommer den väl att göra sig gällande vid eventuella anställningar i stället.

En annan invändning är att bruk av algoritmer riskerar att bidra till att allt det i mänsklig interaktion som inte är mätbart diskrimineras. Och som ofta är fallet när det gäller teknik av detta slag så fråga man sig om det inte finns en betydande fara för att de leder till kontroll av människor. Författarna är tämligen uppriktiga på denna punkt: ”A critical element of regulating algoritms is regulating humans.” ■

FRANSKA REAKTIONER PÅ HOUELLEBECQ

Årets största franska litterära händelse är utan tvekan Michel Hou-ellebecqs senaste roman Sérotonine, som även blivit

omskriven i Sverige. I Frankrike har boken mobiliserat både litteraturvetare, psykologer, författare och journalister. Några smakprov bland reaktionerna visar den stora bredden i fransk litteraturkritik och Houellebecqs starka ställning.

Le Figaros recensent Astrid de

’’Detärmöjligenmänskligofullkomlighetochomedvetnareaktionersomgördetsvårtattdeladerasentusiasm.’’

’’’Omdetärnågonivärlds-litteraturenidag,sombeskriverdenenormamutationsomvikännermeninteharförmågaattanalysera,ärdethan.’’’

>MichelHouellebecq.

FOTO PHILLIPPE MATSAS / FLAMMARION

8 | NOTERAT RESPONS NR 1 2019

kan ta sig uttryck i ett maniskt städande, en vilja att ha kontroll och renhet på en plats som faktiskt går att kontrollera och få ren, som om det inre

kaoset dämpas en aning i en stiliserad omgivning, där allt har sin plats. Men för andra oroliga själar kan relationen till prylarna och hemmet bli det om-vända. Då yttrar det sig i en oförmåga att släppa taget, i ett idogt samlande och sparande, så kallad hoarding.

Om vi ställer bilden av ansamlaren med det överlastade hemmet mot bilden av det sjukhus-vita renskalade rummet framträder något intres-sant. I vår kultur är vi benägna att betrakta det förra som ett mer problematiskt beteende, trots att båda är en spegel av varandra. Vår tid präglas i mycket större utsträckning av en vilja att slänga än att behålla. Ju snabbare vi konsumerar desto snabbare måste vi också göra oss av med grejer. När saker tillverkas för att inte hålla särskilt länge, gå ur mode eller bli tekniskt obsoleta, är det väldigt opraktiskt att fästa sig vid ting.

Men Marie Kondos idé om att alla saker ska skänka glädje förespråkar just ett affektivt förhållande till tingen. Snarare än att fästa vikt vid hur användbart ett föremål är ska vi tänka på vad det utstrålar. Och om man inte tänker sig att saker är besjälade och har känslor i sig själva, måste det vara vi som laddar dem med mening.

Visst kan man tycka om en helt ny pryl, men en sådan känsla riskerar att växla som humöret och säsongens färgskala och leda till hetsig över-konsumtion. För att ett en sak ska laddas med bestående glädje krävs historia, omsorg och vörd-nad för det arbete som lagts ner på att skapa just detta objekt. En sådan inställning är antitetisk till en slit-och-slängmentalitet och kanske precis vad vi och jorden behöver just nu. Så visst kan vi ansluta oss till städtrenden och njuta av vårt symptom att vilja städa i det yttre, trots eller på grund av tillvarons kaos och flyktighet. Men låt oss i så fall stanna vid att skänka bort delar av vårt överflöd och se om vi klarar oss lika bra med färre prylar, i stället för att tro att vi kan gå ut med ångesten till grovsoprummet och köpa sprud-lande ny glädje i metervara. ■

Uttrycket ”less is more” tillskrivs en in-flytelserik tysk arkitekt vars fullständiga namn – Maria Ludwig Michael Mies van der Rohe – illustrerar devisens motsats. Som pionjär inom funktionalismen före-

språkade Mies van der Rohe avskalad enkelhet i arkitekturen och pekade ut en väg bort från onödig utsmyckning. Stilen har fått starkt fäste inom den nordiska designen och en strävan efter det avskalade – av rena ljusa ytor med välbalan-serade enkla detaljer – har nästan blivit liktydigt med god smak, en god smak som numera är liktydig med medelklassens smak.

På senare tid har en minimalistisk japansk städtrend dragit in över landet och landat väl i svenska funkishem och -hjärtan. Städgurun Marie Kondo lanserar enkla lösningar för hur vi får ordning och struktur bland alla våra prylar och

det mesta bygger på sunt förnuft, som rådet att placera saker vi använder ofta på lättåtkomliga platser. Men den städregel som har fått mest uppmärksamhet är att vi ska betrakta varje föremål och fråga oss om det utstrålar glädje. Gör det inte det ska vi tacka föremålet och göra oss av med det. Det kan framstå som en bra strategi för att bli av med ett överflöd av prylar som vi inte bryr oss om eller använder. Men är det funktionellt? Och vad säger det om vår relation till tingen om vi kräver att de ska glädja oss? Jag kan komma på en mängd prylar som är väldigt praktiska att ha, men som inte alls är fröjdefulla att betrakta.

Från ett psykologiskt perspektiv är det en lika enkel som sann iakttagelse att det är lättare att förändra saker i det yttre än i det inre. Stark oro

traditionen av franska romanti-ker: ”Den romantiske författaren har inte bara själsliga känslolä-gen, han har också idéer. Idéer om allt, idéer som cirkulerar, idéer som byts ut, helt fritt.”

Litteraturvetaren Bruno Viard gör en mer politisk läsning och skriver i samma tidning att man bakom den förklädde porno-grafen upptäcker ”en moralist som har en långsiktig historisk vision”. Han räknar Houellebecq till ”de stora reaktionära förfat-tarna som i individualismen ser den moderna världens ohållbar-het. Det resulterar i allas konkur-rens mot alla, och den ökande känslomässiga ensamheten.” Viard tror att Houellebecq med sin antiliberala moral som stör vänstern (tänk förklädd, men likväl kritik av, sorgliga perver-sioner), och med sin antiliberala ekonomiska vision som stör högern (kritik av okontrollerade marknader), får vara beredd på personliga smällar då han drar in läsaren i en bekymmersam dialektik.

Tidskriften L’Obs kritiker David Caviglioli hyllar Sérotonine som en magnifik roman, och den bäst genomförda. Men han säger sig kokett nog vara bedragen av Houellebecq. Han bekymrar sig för två saker i sin recension: dels har inte Houellebecq rätt att vara lycklig. Han anspelar på det upp-märksammade bröllopet i sep-tember 2018. Nationen räknar med honom; han är ”Marianne på vårt sjunkande skepp”. Dels har inte Houellebecq offentligt tagit avstånd från extremhögern som gärna utnyttjar honom på ett fult sätt, sedan förra romanen om ett islamiskt maktövertagande i Frankrike. Han har sagt sig kun-na rösta på vilken politiker som helst som föreslår en ”Frexit”, inklusive Marine Le Pen. Nu med denna sjunde roman, handlar det mycket om moder jord, läng-tan tillbaka till den fusionella, tvåsamma kärleken, till landet, till den vällagade maten. Popu-listiskt? Ja, kanske, om man vill använda en förenklande term för att säga att han står på den lilla människans sida, i harmoni med djur och natur. ■

>IdaWestinärkulturskribentochbibliotekarie.

KRÖNIKA> VikanintekastaångestenisoprummetavHannaBornäs

FOTO NEW YORK TIMES

>MarieKondo.

’’Förattettensakskaladdasmedbeståendeglädjekrävshistoria,omsorgochvördnadfördetarbetesomlagtsnerpåattskapajustdettaobjekt.Ensådaninställningärantitetisktillenslit-och-slängmentalitetochkanskeprecisvadviochjordenbehöverjustnu.’’

NOTERAT | 9

’’AttdetärdensvenskahögernsarenorsomgerWeinerettvälförtjäntutrymmeisvenskdebattsägernågotomlåsningarnaifrågorsomrörintegration.’’

RESPONS NR 1 2019

Det är inte ovanligt att vår tids själviska individua-lism och frihet framställs som ett socialt och kulturellt hot mot det

liberala samhället. Redan libera-len Alexis de Tocqueville iakttog under 1830-talet hur den ske-nande individualismen skapade en amerikansk tomhet och en-samhet, medan Karl Marx på ett liknande sätt uppmärksammade hur de gamla sociala banden i den nya tidens liberala tidevarv upplösts i ”den egoistiska be-räkningens iskalla vatten”. Men ur ett politiskt och rättsligt per-spektiv är det största hotet i dag kanske snarare motsatsen. Det menar i alla fall Mark S. Weiner i sin bok Klanvälde – Från stam-samhälle till rättsstat (2015). Ett av Weiners huvudargument är att statens försvagade makt och legitimitet i den liberala demokratin inte i första hand ger upphov till mer individualism och själviska aspirationer. I stället uppträder nya gemenskaper, ibland med klanliknande struk-turer, i tomrummet efter den minskade staten. På detta sätt

krymper den individuella friheten i utbyte mot nya gruppers intres-sen och behov.

Mark S. Weiner är professor vid Rutgers University i New

Jersey i USA med inriktning mot rättshistoria. Han innehar detta år Fulbrights gästprofessur vid Svenska institutet för nordame-rikastudier i Uppsala och stude-rar hur svensk ambulanssjukvård påverkas av kultur krockar i det mång kulturella samhället. Forskningen bygger vidare på den ovannämnda prisbelönta boken om spänningar mellan klanstyret och den liberala de-mokratin. Weiner har både inter-vjuat ambulans personal och följt med på utryckningar i svenska förorter. Med utgångspunkt i sitt

intresse för klanproblematiken under söker Weiner också olika aspekter av det mångkultu-rella samhället och integration i allmänhet.

Boken Klanvälde är delvis en uppgörelse med den liberala strömning som på olika sätt vill nedmontera staten i den individuella frihetens namn. Det kan därför tyckas förvånande att Weiners svenska plattformar utanför akademin framför allt är Timbro och Axess. Dessa miljöer är ju annars inte direkt kända för att värna om statliga institu-tioner och intressen. Weiner är visserligen inte någon vänster-tänkare i svensk bemärkelse som förespråkar en socialistisk stat – han har samarbetat med

det demokratiska partiet i USA. Att det är den svenska högerns arenor som ger Weiner ett väl-förtjänt utrymme i svensk debatt säger något om låsningarna i frå-gor som rör integration. Medan sysselsättning framförts som en universallösning i integrations-frågor från alla politiska frak-tioner har den svenska vänstern generellt sett haft svårare att diskutera den kulturella sidan av att leva tillsammans.

Samtidigt tycks dessa låsning-ar framför allt tillhöra den aka-demiska och kulturella sfären. Inom offentlig sjukvård, skola, polis och andra myndigheter har den praktiska verksamheten identifierat en rad konfliktom-råden och vägar framåt. Det är också Weiners erfarenhet efter sina möten med svensk ambu-lanspersonal. Grundläggande för dem som har klanen som organisationsform är att kollek-tivet står över individen och att klanens heder och skam spelar en central form för det sociala livet, vilket dessa institutioner måste hantera. Rättskipning, som Weiner särskilt intresserar

Intervju: Mark S. Weiner

När staten försvagas växer det postmoderna klansamhället

Envanligföreställningblandliberalerärattdenindividuellafrihetenblomstrardärstatenärfrånvarande.Meniställetfinnsdetriskförattklansamhälletsstrukturerbrederutsig.DetmenardenamerikanskerättshistorikernMarkS.Weinersomstuderarambulans-sjukvårdisvenskaförorter.Svenskarmåsteförståattkulturellaskillnaderpågruppnivåpåverkarintegrationen,synliggöradennationellaidentitetenochbejakadetkulturellaminnetaväldretidersklanstyre,menarWeiner.

Johannes Heuman

INTERVJU | 9

10 | NOTERAT

’’Närdemöterenengageradfamiljpåtjugopersonerkräverdettaettannorlundaförhållningssättförattbemästrakänslo-sammasituationerdärvarjesekundäravgörande.Detkandessutomunderminerapatientensautonomiomdetfinnsenledaresomskatalaförpatienten.’’

RESPONS NR 1 2019

överens med hur världen ser ut och ni kan inte heller möta de behov som många invandrare har. Jag tycker också att det är viktigt att ge invandrare något att integreras i.

Respons: Samtidigt är en annan stark tendens, särskilt i USA, att sociala problem ständigt förstås utifrån ett etniskt perspektiv. Finns det inte något sympatiskt och positivt med denna svenska individ baserade hållning när det gäller integration?

MW: Jag håller delvis med och tvivlar inte heller på de goda in-tentionerna. Men samtidigt tror jag det finns en risk för en sam-hällelig schizofreni. Å ena sidan har ni en väldigt stark mång-kulturell policy, å andra sidan finns det ett motstånd mot att tala i multikulturella termer. Jag menar att det är möjligt att både ha ett mångkulturellt samhälle och tala om kulturella skillnader utan att sedimentera identiteter eller att överdriva den etniska dimensionen i alla möjliga frågor, vilket ofta är fallet i USA.

Respons: Hur utbredd är klanproblematiken egentligen i Sverige?

en sak som har förvånat mig är motståndet mot att tala om kulturella skillnader mellan grupper. Det finns en rädsla för att framstå som intolerant eller till och med rasist, vilket jag tycker är absurt, eftersom kultu-rella skillnader är en naturlig del av ett mångkulturellt samhälle. Jag har på samma sätt förvå-nats över motviljan att tala om svenskhet. Vad är det svenska samhället? Vad är svensk kultur? Denna motvilja avspeglas hos kulturella institutioner som His-toriska museet i Stockholm eller det fina nyöppnade National-museum. När du går därifrån undrar du vad Sverige egentligen är och om det existerar något utöver en byråkratisk distributör av välfärd. I USA har vi en mer inkluderande känsla av vad det innebär att vara amerikan som bland annat reflekteras i med-borgarskapstestet.

Respons: Vilka konsekvenser kan detta få?

MW: Att inte erkänna kulturella skillnader mellan grupper är för mig ungefär detsamma som att förneka klimatförändringarna. Det stämmer helt enkelt inte

en ledare som ska tala för pa-tienten. Ibland kan dessa ledare visserligen tala bättre svenska, men i andra situationer är det ett problem. En annan svårig-het är att smärtuttryck delvis är kulturellt kodade och det finns

alltid en risk att feldiagnostisera om du inte har vanan att läsa av olika kulturella sammanhang. Slutligen skulle jag säga, men detta bygger mer på anekdotisk kunskap, så har många invand-rare från klanbaserade samhäl-len svag tillit till myndigheter och detta kan spilla över på ambu-lanspersonal. Detta är något som måste studeras mer.

Respons: Vad säger dessa iakttagelser om problemet med klankulturer i stort i Sverige?

MW: De problem som jag har sett och de utmaningar som jag hört visar att Sverige måste hitta en bro mellan två olika sociokulturella världar. En av de stora skillnaderna mellan det moderna, rationella och byråkra-tiska Sverige och ett klanbaserat samhälle är att de rättfärdigar offentliga auktoriteter på två olika sätt. Du har å ena sidan en legitimitet som bygger på släktskap och utökade familjer, å andra sidan ett ledarskap som tjänar det offentliga intresset och bygger sin legitimitet på rationella och byråkratiska prin-ciper. Hur integrerar man dessa två världar? Jag tror man kan göra det och jag tror att de nya invandrarna från andra samhäl-len har mycket att bidra med till Sverige, men det är en utmaning.

Respons: Hur tycker du Sverige hanterar detta?

MW: Jag kan inte uttala mig om hur Sverige hanterar de många olika komplexa aspekterna av integrationsutmaningar, men

sig för, är följaktligen under-ordnad familjers och släkters gemensamma intressen. Utöver dessa grundläggande element kan klanbaserade samhällen uppträda i de mest olikartade former och Weiner använder en

ganska bred definition när han skildrar samhällen i till exempel Indien, Pakistan, Afghanistan och det medeltida Island.

I fjol publicerade Timbro den uppmärksammade boken Klanen, med Per Brinkemo och Johan Lundberg som redaktö-rer, där även Weiner bidrog (se recension av Johan P. Larsson i Respons 6/2018). Antologin satte fokus på ett förbisett forsknings-fält i Sverige som fortfarande saknar studier av mer empirisk karaktär. Respons träffade Mark S. Weiner på hans kontor i Uppsala för ett samtal om hans forskning och de problem som Sverige står inför.

Respons: Utifrån dina erfarenhe-ter av fältarbete med svensk am-bulanspersonal, vad är de mest slående problemen relaterade till klanbaserade gemenskaper?

Mark Weiner: Svensk ambu-lanssjukvård är mycket avance-rad, den kan nästan liknas vid mobila sjukhus, och personalen har stor kompetens att möta svåra situationer. Men mina pre-liminära resultat efter framför allt samtal med ambulansperso-nal visar att den starka närvaron av utökade familjer ställer nya krav på arbetet. När de möter en engagerad familj på tjugo perso-ner kräver detta ett annorlunda förhållningssätt för att bemästra känslosamma situationer där varje sekund är avgörande. Det kan dessutom underminera pa-tientens autonomi om det finns

10 | INTERVJU

>MarkWeiner.

FOTO STEPHANIE WEINER

NOTERAT | 11RESPONS NR 1 2019

sociala strukturer som byggde på klanstyre. Det är ingen slump att vi kan hitta sådana repre-sentationer i litteratur, film och musik. Medborgare måste ha en förståelse för vilka de är och på vilka grunder det moderna rättssamhället har vuxit fram. Inträdet i det liberala rättssam-hället innebar också en förlust av en social gemenskap. I det klanbaserade samhället fanns positiva aspekter som svensk-arna kan inspireras av, det gäller just solidaritet och gemenskap. Det kulturella minnet av klanen är i den bemärkelsen inte en regression utan erbjuder snarare en vision om gemenskap som det moderna samhället saknar. För svenskar kan det kanske till och med hjälpa till att hitta bryggor till många av de traditionella samhällen som en del av invand-rarna kommer ifrån.

Respons: Vad krävs mer för att Sverige ska motverka klanväldet?

MW: Jag kan ge dig två mer ovanliga förslag som berör integration i allmänhet. Ni har välkomnat många flyktingar med alldeles särskild generositet. Jag skulle försöka stödja fram-växandet av litteratur och konst kring frågor om integration och gemensamma mål bland både invandrare och svenskar. Kanske skulle det bidra till nya broar? Om inte annat kan det bidra till att stärka civilsamhället genom ett gemensamt kulturellt projekt. Jag tror också att medborgar-skapstest skulle vara betydelse-fullt i Sverige. Det amerikanska medborgarskapstestet är ganska enkelt, 91 procent klarar det på första försöket. I Sverige skulle det dessutom vara givande om medborgarskapstestet i första hand görs av svenska medbor-gare och få dem att reflektera över vad Sverige och svenskhet är eftersom det råder så stor osäkerhet kring detta. Utifrån det kan man formulera ett slags konstitutionell identitet som är öppen, tydlig och inkluderande. En sådan övergripande identitet skulle underlätta integratio-nen. ■

>JohannesHeumanärhistorikerochredaktörpåRespons.

välfärdspolitik som skyddar medborgare ekonomiskt. Men man behöver nödvändigtvis inte följa den svenska modellen.

Respons: Ser du en motsättning i att det i Sverige och Europa ofta är högerpartier som lyfter pro-blem associerade med klanstyre samtidigt som de förespråkar privatiseringar och vill förminska staten?

MW: Jag skulle hellre kalla det en möjlig spänning. Om du reducerar statens effektivitet till den grad att den inte tillgodoser allmänna behov så kommer folk titta på andra möjligheter att tillfredsställa detta. Avreglering av staten och ifrågasättandet av dess auktoritet i individualis-mens namn är något som gynnar det postmoderna klansamhällets logik.

Respons: Vad menar du med detta?

MW: Om liberaler glömmer den historiska betydelsen av en robust regeringsmakt i både juridisk och social mening kan en rad klanliknande strukturer växa fram i form av traditio-nella klaner, men också företag, organisationer och grupper som till exempel samlas runt en viss etnicitet. Dessa kommer att ha höga sociala anspråk och för-svara intresset för sina medlem-mar utifrån perspektivet att den individuella friheten är sekundär i förhållande till gruppens behov. I statens ställe går dessa kol-lektiv in och gör anspråk på den makt som tidigare låg hos de offentliga institutionerna. Dessa postmoderna substitut för kla-nen konkurrerar om att fylla det tomrum som skapats när statens makts försvagats. Det har hänt i länder där staten upphört, men vi kan se vissa sådana tenden-ser i USA och på vissa ställen i Europa där en mer rasbetonad politik utvecklats inom nationer-na. Resultatet blir ett fragmenta-riskt samhälle som växer fram ur vår historiska glömska.

Respons: I din bok talar du även om betydelsen av ett kulturellt minne av klanstyret i väst-världen?

MW: Den moderna liberala demokratins kulturella grund bör också innefatta de his-toriska erfarenheterna av äldre tiders rättssamhälle och

liberaler argumenterar för att frånvaron av en robust regerings-makt med offentliga institutioner skapar större individuell frihet. Men om man tittar runt om i världen ser man att avsaknaden av detta i stället innebär att människor samlas under utö-kade familjer och andra liknande

strukturer som påminner om kla-ner. Ur detta perspektiv bidrar en sådan liberalism inte till någon individuell frihet.

Respons: Innebär detta att Sverige bör vidmakthålla en stark stat i både socialt och rätts-ligt avseende för att motverka utbredningen av klanbaserade samhällen?

MW: Jag ser inte detta nöd-vändigtvis från ett svenskt per-spektiv, men det är sant att jag anser det viktigt att ha en stark rättsstat med fungerande lag-stiftning, administrativ kapacitet och tydlig auktoritet. Det finns naturligtvis många sätt för hur en sådan regeringsmakt skulle fungera. Jag anser dessutom att liberala samhällen för att fungera på lång sikt har något att lära av den sociala rättvisa som präglat klanbaserade samhäl-len och därför även behöver en

MW: Jag kan inte svara på det och dessvärre saknas forskning på området. Min farhåga är att det är ett stort problem och att svenska städer om tjugo år kom-mer att ha förorter som liknar banlieues utanför Paris. Jag hoppas därför att Brinkemos och Lundbergs antologi ska inspirera fler att undersöka detta område. Samtidigt är det svårt att bedriva forskning om detta eftersom det nästan är omöjligt att samla in statistiskt underlag som baseras på etnicitet. Men det finns ett in-tresse för problematiken. Jag har till exempel börjat ett samarbete med kollegor vid Högskolan i Borås och vi hoppas kunna hand-leda en doktorand som studerar ambulanspersonal som skickas in i identiska situationer, i fall av stroke, för att jämföra traditio-nella svenska kärnfamiljer med somaliska hushåll som kommer från samhällen där klanstyre är utbrett. Detta kan troligtvis genomföras i samarbete med någon somalisk förening och kan hjälpa oss att se hur kulturskill-naderna på verkar akutsjukvår-den. Sverige skulle kunna bli ett laboratorium för denna typ av studier i tvärkulturell vård.

Respons: Finns det inte en risk att andra frågor som är rela-terade till religion eller andra aspekter av etnicitet reduceras till klan med ditt fokus?

MW: Ja, absolut kan man som din fråga antyder tona ned klan-styrets betydelse till förmån för andra sociala erfarenheter som relaterar till religion, nationer eller klass till exempel. Jag har inget problem med detta. Men jag intresserar mig särskilt för klanproblematiken eftersom den för många samhällen är central för hur människor strukturerar sina erfarenheter och liv.Respons: På vilket sätt kan vår tids liberalism paradoxalt nog gynna utvecklingen av klanbase-rade samhällen som du beskriver i din bok?

MW: Min bok är framför allt kritisk mot den mer radikala libertarianismen, men det finns tendenser av detta slag inom hela den liberala traditionen. Jag menar att det finns en felaktig syn på relationen mellan regeringsmaktens styrka och den individuella friheten. En del

INTERVJU | 11

’’Omliberalerglömmerdenhistoriskabetydelsenavenrobustregerings-maktibådejuridiskochsocialameningkanenradklanliknandestrukturerväxaframiformavtraditionellaklaner,menocksåföretag,organisationerochgruppersomtillexempelsamlasruntenvissetnicitet.’’

12 | NOTERAT

’’DetsomdrabbarSvenskaAkademienpåminner,föratttalapsykoanalytiska,omattsesinfarnaken.Omdetinteinnebäretttraumasåinfinnersigåtminstoneendjupkänslaavgenansinfördetsomplötsligtblottläggs.’’

RESPONS NR 1 2019

Krisen i Svenska Aka-demien har fått tryck-pressarna att gå på högvarv. De olika inslagen har varierat, allt från in-

dignerade föredettingars glödan-de pennor till orgier i knytblusar, interna strider exponerade på kultursidor och proklamerandet av alternativa nobelpris. Det är som om en grupp muntra och ivriga dödgrävare från vitt skilda håll med spelat allvar kastar sig över den som ännu inte avgett sin sista suck.

Men krisen kan också ses som ett uttryck för det som i princip alla institutioner genomgår i dag, en auktoritetskris. Institutioner kan inte tänkas utan auktorite-ter, liksom auktoriteter inte kan existera utanför en institution. Institutionen skänker auktorite-ten legitimitet och auktoriteten förser institutionen med den nödvändiga livskraften.

Att inneha en auktoritetsposi-tion innebär en avpersonifie-ring. För man besitter den inte i kraft av sin egen identitet eller individualitet, utan för att man inkarnerar något som går utöver en själv och som syftar till och

förenar i något gemensamt, nämligen institutionen.

När en institution drabbas av en kris avtäcks det avpersoni-

fierande höljet som skyddade auktoriteten. Den enskilda män-niskan framträder sådan hon är, utanför institutionen. Det som drabbar Svenska Akademien påminner, för att tala psykoana-lytiska, om att se sin far naken. Om det inte innebär ett trauma så infinner sig åtminstone en djup känsla av genans inför det som plötsligt blottläggs. Aukto-riteten behöver skylas, men det som (nästan) alla akademileda-möter haft gemensamt är att de kastat av sig kläderna framför oss och exponerat just det som vi

hitintills varit skyddade från, det alltför privata.

Institutioner existerar för att vi tror att de existerar. Pierre Bour-

dieu kallar denna existensform för ”social magi”. För honom handlar det om uppdelningen av vår värld i olika distinktio-ner och makthierarkier som är godtyckliga, men som upp-levs som legitima för att de är organiserade på ett sådant sätt att vi erkänner dem och ser dem som naturliga. John Searle ligger nära Bourdieu i sin förståelse av institutioner: de är konstitutiva till sin karaktär, de skapar en verklighet utifrån ett regelverk som ger dem deras existens. Reglerna för schack skapar

själva schacket och så är även fallet med institutioner. Svenska Akademien existerar genom sina stadgar som stipulerar de skyldig heter och de maktbefo-genheter institutionen och dess ledamöter har. Det är därför intressant att se att ledamöterna nu försöker omtolka detta regel-verk för att det skall anpassas till en ”modern” tid. Men det är inte i första hand stadgarna som är problemet, utan ledamöternas enskilda agerande och över-tramp av befintliga stadgar.

För att institutioner skall kunna existera måste människor erkänna dem och ha utvecklat dispositioner att följa dem. Insti-tutioner har genom sin regulativa struktur en normativ karaktär som också innebär ett tillde-lande av status och makt: att inneha en institutionell status, eller auktoritet, innebär makten att göra någonting. Men där Bourdieu problematiserar mak-ten som en godtycklig uppdel-ning mellan de dominerande och de dominerade, ser Searle makt som en nödvändig förutsättning för att de mänskligt gemensam-ma institutionerna skall fungera.

Analys

Institutionernas kris i ett egalitärt och individualistiskt tidevarv

KriseninomSvenskaAkademienärettuttryckförnågotsomiprincipallainstitutionergenomgåridag.Deraslegitimitetärberoendeavenavpersonifieringavmedlemmarnasomärsvårattupprätthållaivårpersonfixeradetid.Institutionernaärgrundenförvårindividuel-lafrihet,menjufriareviblir,destomindrebryrviossominstitutionerna.Dessahierarkiskastruktureransesoftaocksåoförenligameddagensdominerandejämlikhetsideologi.

Matilde Tiozzo

12 | ANALYS

NOTERAT | 13RESPONS NR 1 2019

för att inte längre ha estetiska ideal som första prioritet utan politiska. Därtill kommer att dess medlemmar lagt sig till med en inställsamhet som tagit sig uttryck i en antingen teatralisk snobbism eller i en lika konstlad folklighet för att förhålla sig till sin egen position och relation till omvärlden. Utifrån, därför att starka sociala påtryckningar önskat omkullvälta en institution som ansetts förlegad och för att institutionen som sådan bär på något djupt elitistiskt som sårar egalitära känslor. Institutionen var ställd inför det omöjliga, att antingen tillmötesgå de externa påtryckningarna och därmed överge institutionens ändamål eller hålla fast vid något som man själv inte kände sig helt väl till mods med.

Att denna balansgång kunde fortgå så länge beror nog på att man resonerade som anekdoten i filmen Medan vi faller beskriver. Den berättar om en man som ramlar från 50:nde våningen och som under sin färd mot marken, liksom för att försäkra sig, oupp-hörligt upprepar: ”Än så länge går allt bra.” Det räckte med att en person som inte ingick i Svenska Akademien anklagats för olagliga handlingar för att denna olustiga ekvilibrist plöts-ligt skulle få svindel.

Det är sorgligt att vi inte längre uthärdar tanken på det sköna, att estetiska kvaliteter inte måste vara synonyma med politiska, att proklamerandet av en högre ordning inte fråntar den vanliga människan hennes grundläggande värde, utan sna-rare kan berika henne och förse den värld hon tappert försöker orientera sig i med mening. De självförhärligande intentionerna, jämlika, individualistiska och rationalistiska, driver oss allt närmare verklighetens öken, där institutionernas meningsbä-rande hölje långsamt men säkert demonteras.

Men liksom för den störtande mannen är det inte fallet som räknas för Svenska Akademien, utan landningen. ■

>MatildeTiozzoärdokto-randifranskavidGöteborgsuniversitet.

tion till auktoritet. Auktoritet är ett förtroende som har institutio-naliserats.

Naturligtvis kan en enskild brista i sina skyldigheter. Man förlorar då förtroendet för den enskilde, men inte nödvändigt-vis för institutionen i sig och auktoriteten som representerar den. När man uppsöker en läkare finns initialt ett för-troende, inte för den enskilde som sitter mitt emot en, utan för den institutio-nella och symboliska väv som auktoriteten ”läkare” vilar i. Om det finns stora brister i uppfyl-

landet av de skyldigheter som är ålagda auktoriteter, riskerar förtroendet för institutionen som sådan att raseras. En auktori-tetskris är en förtroendekris, en misstänksamhet från samhälls-medlemmarnas sida eller en oförmåga hos institutionerna att leva upp till för troendet, eller (oftast) en blandning av båda. Svenska Akademiens ledamöters utträde ur den avpersonifierade sfären innebar att förtroendet för dem som auktoriteter inte längre var legitim. De satte sin egen heder och överlevnad framför institutionens.

En annan ”logik” som riskerar att tränga bort institutioners ändamål är jämlikhetsideologin. En mer jämlik skola kan vara ett ideal – och säkerligen ett medel – men kan inte vara skolans ändamål. Påtryckningar som kan komma att prägla institutionen kan komma inifrån eller utifrån. När det kommer till egalitaris-mens påverkan på Svenska Aka-demien var det en kombination. Inifrån, därför att Svenska Aka-demien sedan länge misstänkts

individen får status, utan utifrån sina egna karaktärsdrag. Den karismatiska ledartypen kan ersätta den traditionella, vilket medför risken att institutionens ändamål äventyras, eftersom den blir avhängig sin ledare. När den avpersonifierade dimensio-nen sätts ur spel blir represen-tationen av det gemensamma också svårare. Problemet med det man kallar identitetspolitik är inte att man ger förfördelade grupper möjlighet att ta del i institutioner, utan att det sker på basis av en framhållen skillnad

som försvårar för dessa grupper att representera det gemen-samma.

För det andra: de moderna institutionerna bygger i mångt och mycket på att skapa möjlig-het för individer att bli fria och oberoende. Som Marcel Gauchet poängterar är institutionerna (främst staten) villkoret för denna frihet. Paradoxen är att ju mer oberoende vi blir varandra, desto mindre tenderar vi att erkänna institutionerna och det gemensamma som nödvändiga för våra frihetskrav. Vi upplever dem i stället som ett hinder.

För Svenska Akademien upphörde avpersonifieringen av auktoriteten när de interna striderna offentliggjordes. Institutionens ändamål fick ge vika för ett egonas krig som om alla plötsligt glömt varför de över huvud taget var där. När dessa intriger uppdagades, tynade den auktoritetsaura som fanns kvar bort. Om Searle och Bour-dieu menar att tro står i direkt relation till institution, kan man tillägga att förtroende står i rela-

Institutioner skapar och struktureras av hierarkier. Bland vänstertänkare har institutioner ofta kritiserats för att de skapar orättvisor och ojämlika struktu-rer. Bland högerkonservativa har man försvarat hierarkier av prag-matiska och funktionalistiska skäl: de sätter rätt person på rätt plats (kompetensargumentet) och de skapar stabilitet (prag-matiska argumentet). Dessa perspektiv är riktiga men missar något grundläggande, nämligen att institutioner förhåller sig till det symboliska, till det betydel-sebärande. De utgör de instanser som inrättar mening i vår värld. Denna symboliska dimension både skyddar oss från varandra och skapar strukturer som för oss samman.

De symboliska strukturerna står i nära förbindelse med det faktum att institutioner är teleo-logiska till sin karaktär, det vill säga de är ändamålsenliga. Varje institution strävar mot ändamål som den i varierande grad lyckas aktualisera. Ändamålen, liksom strävan att realisera dem, är det som frambringar institutionens raison d’être, dess legitimitet. Skolans ändamål är att förmedla kunskaper till elever. Svenska Akademiens ändamål är ”att arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet” och syftet med Nobelpriset är att uppmärksamma, uppmuntra och därmed skapa god litteratur.

Institutioners ändamål är före-mål för påtryckningar från andra instanser och ”logiker” som riskerar att sätta institutionen ur spel. En sådan ”logik” kan vara utilitaristisk eller ekonomisk, som när skolan underkastas marknadslogiker där rationali-serings- och effektiviseringskrav ersätter ändamålet. ”Genom-strömningen” av studenter inom högskolevärlden rivaliserar med universitetets legitimitet som myndighet med monopol för utfärdande av examina.

Även individualiseringstenden-ser i de västerländska samhäl-lena hotar institutionernas legiti-mitet på åtminstone två sätt. För det första utmanar den individ-centrerade ideologin auktorite-tens avpersonifierade karaktär. Det är inte längre på grundval av institutionens legitimitet som

ANALYS | 13

FOTO PONTUS LUNDAHL/TT

>HoraceEngdahlpåvägtillAkademienstorsdagsmöteioktober2018.

14 | INTERVJU RESPONS NR 1 2019

GANSKA LÄNGE HAR det sagts att religio-nerna är tillbaka, men det är något kon-stigtmeddesenasteårensreligionsdebatt.Deninnehållersålitetreligion.Iställetharviendiskussionomaborter,slöjor,darwi-nism, skämtteckningar, delade badtideroch hedersvåld. Den gemensamma näm-narenföralltdettaärattdethandlarommakten över andra människors vardags-liv – inte om andliga ting eller om livetefterdetta.Dethandlarkortsagtinteomreligionutanomenmycketstörrekraftimänniskorsliv,ochdetärdagsattvitittarnärmarepåden.Jagmenartraditionen.

Traditionenärdenverkligamakten,re-ligionenärfördetmestaingetmeränenförevändning.Människornahar singud iettsnöre.Omnågonlitendelavderastra-ditionerifrågasättsryckerdeisnöretochvarje gång är det guds jobb att titta nerfrån himlen och backa upp traditionenmed sinauktoritet,merellermindreen-tusiastiskt:”Vadärdetnivilldenhärgång-en,då?Ja,detärjagsomharbestämtattnimåste(infogavalfritraditionhär).Vågainteändrapådet!”

Avallasättmankananvändaengudpåmåstedettavaraettavdesämre.De tro-endebordevaradeförstasomprotesterarmot att deras gud degraderas till någonsorts telefonsvarare, vars främsta uppgiftärattstoppamänniskorfrånattavvecklasinaförtryckandetraditioner.

Människornadyrkarintesinagudar,dedyrkarframföralltsigsjälvaochdetradi-tionerdeharråkatfödasini.Religionensuppgiftärattgöratraditionenhelig,såattingenkanutmanaden.Traditionenärettkompliceratskatboavmaktrelationerochvidskepelser, orättvisor sammanflätade

med kompensationer för samma orättvi-sor.Varjetvångellerinskränkningharsinlilla säkerhetsventil. Traditionen är bådeen far som slår och en mor som tröstar.Hanslårsåatthonskakunnatrösta,hontröstarsåatthankanfortsättaslå.Tillsam-mansutgördeettutmärktfungerandesys-tem.Vadvorehonomhonintetröstade?Vadvorehanomhaninteslog?Ingenting!Detärvadtraditionenvillinbillaoss.

Ellerförattsägadetmedenannanbild:traditionens bygge av förtryck och kom-pensationerärenstorvalvbågedärallaste-narlutarsigmotvarandraochreligionenär slutstenen högst uppe i valvet. Börjarmanruckapådenärdetriskatthelakon-struktionenrasarihopochdärför–inteavnågotannatskäl–ärreligionenhelig.

Omreligionenvoresåviktigsomdenpå-ståsvaraskullevihaenheltannanvärld,därdetroendeknapptorkadeskänkaettöverseende småleende åt bagateller somCharlie Hebdo och Lars Vilks rondellhund.Omjagvaruppriktigtövertygadomattjagstod i förbindelse med en oändligt mäk-tig gud skulle jag aldrig kunna bli såradavsådant.Detskullevarasomomnågonförsökte provocera en astronom med enskämtteckningavsolen.Detroendebordehafulltuppmedattvaraprovoceradeavnågotannat:bristenpåverkligandlighetpådenhärplaneten.

Ingetsägerattdetalltidmåstevarare-ligionens jobbattkonservera traditioner.Tvärtom: tar man idén om gud på allvarriskerarmanattstötasuturallatraditio-nellagemenskaper,somfilosofenSpinoza,somuteslötsursinjudiskaförsamling.Re-ligionen skulle likagärnakunnavaraentraditionsförstörande kraft, eftersom denförutsätterattdetfinnsetthögre,existen-tielltmålsomärviktigareänvardagslivetssmåupprepningar.

Religionäringetannatänvadmännis-korgördentill.Deneuropeiskakolonialis-menförsvaradesmedreligiösaargument,mendenopinionsbildningsom ledde tillatt Storbritannien förbjöd slavhandelnbyggde också till stor del på religiösa ar-

gument.Varförgörvidensåoftatilldenetablerade världsliga maktens viktigastebundsförvant? De som beundrar PussyRiot vet kanske inte att Maria Aljochina,enavdemsomdömdesföraktioneniKris-tusFrälsarenskatedral,ärortodoxttroen-de.FörhennevaraktionenenprotestmotalliansenmellankyrkanochPutin.

ChristopherHitchensharsagt:Detfinnsettgaranteratreceptförattlyftamännis-korur fattigdomochdet är att förbättrakvinnorsvillkor.Germankvinnorutbild-ning,rättigheterochnågotattsägatillomnär det gäller barnafödandet börjar dethändaenmängdpositivasaker.Dettaharprövatsgångpågångochfungeraröveralltivärlden.Nämnenendareligionsomstårupp förkvinnors rättigheterellernågon-sinhargjortdet.

Den stora fördelen med traditioner äratt de känns genuina även när de är sånyaattmålarfärgenknappthartorkatpådem.Närhongick i skolan iBangladeshpå70-talet,harförfattarenTaslimaNasrinberättat,vardetblandettpartuseneleverbaraenendaflicka somtäckte sitthår–imamensdotter,somdeandraelevernare-tade.EfterskolanutbildadeNasrinsigtillläkare.Pådentidenvardetotänkbartattnågonsomgick läkarutbildningenskullebära slöja.Nyligenfickhonmail frånenklassåterträff:enmajoritetavhennesstu-diekamrater hade slöjor och skägg, ävenframgångsrikaläkareochprofessorersomemigrerattillVäst.Såfärsktärderastradi-tionellautseende.

Traditionerbehöveralltsåintevaragam-la,detbehöverbarakännassomomdeärdetendasomskyddardigmotenavgrundav meningslöshet och övergivenhet. Motdet skulle en religiös tänkare av SimoneWeils slag invändaattdet inteärreligio-nens uppgift att skydda människan mottomheten.Honskullesägaattenreligionvärdnamnetbordeöppnadörrentilltom-heten, men sådana existentiella religiösafritänkare är sällan väl sedda inom sinaegna religioner, hur djupt troende de änär.Destörtraditionen.Någraavdevack-rasteraderjagvetharskrivitsavdenspan-skemunkenJohannesavKorset(1542–91).Hansattesifängelseavsinaegnaordens-bröder.

Jagärintetroende,menskullevälkom-na en religiös renässans om den inspire-rade människor att släppa taget om sinainskränkta traditioner och rikta blickenmotnågotstörre.Enandligväckelsesomsyftar till att göra människan litet mog-nareochlitetmerödmjukskullevaraettframsteg. ■

> Håkan Lindgren är frilansskribent.

Debatt

Inte religionens återkomstutan traditionens bevarande

Detsägsattreligionernaärtillbaka,menomdetvarsantskullevårvärldseannorlundaut.Detärtraditionensåter-komstviser,religionenäringetannatänenförevändning.

Debatt

14 | DEBATT

INTERVJU | 15RESPONS NR 1 2019 DEBATT | 15

Debatt

I SVENSK FÖRVALTNING liksom i politiskadebatterharkritikavnormerochvärde-ringar intagit en allt viktigare roll. Dethandlar mycket om sådant som är väl-lovligt: att bekämpa ojämlikhet, rasism,orättvisorochtrakasserier.Likasåkommerhållbarutvecklingochmiljömyckethögtpålistornaomvadsomnu”börgöras”ochövervadvimåstehaenstörremedveten-hetom.Mendetärocksåså,särskiltsedansociala medier på nätet intagit en platssom centrala forum, att normer användssomslagträ,bränslefördrevochsomfasadförutspel,sominteallsharmednormernaisigattgöra.Vibefinneross ientiddärsmåsnedstegkanfåoerhördakonsekven-ser – särskilt då det handlar om normeroch då något blir ”viralt”. Frågan är hurbaksidanserutpådekampanjerochåtgär-der som syftar till ”medvetandegörande”omnormer.Fråganställsintesomettför-sökatthävdaattdetinteråderojämlikhetoch orättvisor eller att klimatteorier skaförnekas.Denställs förattnormstyrningoch värdegrundsarbeten, särskilt de somleds av statliga aktörer, kan genomföraspåett sådant sätt attdeuttrycktamålenmotverkaselleranvänds förattbefrämjaheltandra syftenänvad tankenvar frånbörjan. På normstyrningens bakgård hit-tarvinämligenmålsomberövatssinlegi-timitetochsommissbrukatssomverktygavcheferochmakthavaresompremierargodordningochökadstyrbarhet.

viredandär?Kanåtgärdersommotiverasavgodanormerskapaklyftor?Omvibaradiskuterarhurstoromfattningenavnorm-styrningbörvarakanmanutanstörrepro-blem ana en tydlig höger/vänster-dimen-sionblandvårapartier.Mendetkanvaraännuviktigareattisammanhangetanaly-sera hur värderingar förespråkas. Låt ossbörjameddetkollektivaskuldbeläggandesomLillatogupp.

Det inte svårt att hitta skattefinansie-radeaktörersompåettmycketproblema-tisktsätttillskriverstorasamhällsgrupperkollektiv skuld. Kritiken har varit hårdmotdenantirasism-appsomproduceradesavMångkulturelltcentrum(MKC)iFittja.Prislappenhamnadepåöverfyramiljonerochappenlanseradesgenomattgörapo-lisen som grupp till måltavla. Likaså harsamarbetsprojektet ”Antirasistisk hivpre-vention”,tillvilketblandandraGöteborgsstad och RFSU ger sitt stöd, fått kritikblandannatförattjustkommamedallt-förgenerellaanklagelseromrasism. Ienavskrifternahävdasdetatt”denstruktu-rellarasismengenomsyrarallt,ävenvåramyndigheterochoffentligainstitutioner”ochattdettaharstarkarötteri”kolonial-tiden”.

Dettersigparadoxaltattettsådantbud-skaplanserassåhårt,särskiltnärdetfinnsbeläggförattmångkulturalismenharex-ceptionelltstarktstödiSverigeochuniktfå tycker att svensk kultur är överlägsenandras.Mentyvärrärdetlättatthittaflerexempelnärdethandlaromutmaningarsomberörkönsrollerochetnicitetochdärdensomvillhörasgårframsåhårtattdetsomskamotverkassnararebefrämjas:ste-reotypiseringar av grupper, förenklingarochgeneraliseringarsomökarsnarareänöverbryggarklyftorisamhället.

Användningenavkollektivtskuldbeläg-gande följer normstyrningens tilltagandepopularitet i de offentliga verksamheter-na.Denkanisinturkopplastillenväxan-de politisering av myndighetsverksamhe-tersomkanfåstorakonsekvenser.Ämnetlåter sig inte avhandlas tillfredsställandei enkort text somdenna,mendetfinnsplats för några illustrationer. I den kul-turpolitiskadebattenharOlaWonglängeföljtochbeskrivithur”normkritiska” in-slagletttillattoffentligautställningarfåttkaraktärenavpropagandacentraler.Ifleraartiklar beskriver han hur normkritik-entreprenörertillåtsavsättaochersättain-dividermedomfattandeexpertkunskaper.Dethandlaromett slags avprofessionali-sering med ödesdigra konsekvenser förkulturarvet.DessutomvarnarWongförattdagens kulturpolitik är så politiskt styrdatt den ger Sverigedemokraterna vind iseglen.Domenärhård,mensvårattargu-menteramot.

StatsvetarenMarkLillasätterfingretpåettavproblemennärhaniboken The Once and Future Liberalkritiserarsocialarörelserföratttillämpastrategiersomvidgarsna-rare än överbryggar konflikter i samhäl-let.Härinbegripsvissadelaravfeminist-,HBTQ-,ochantirasismrörelsen.Ettexem-pel är Black Lives Matter-rörelsen (BLM),som kritiserats för att ha splittrat stödetbådeblandvitaochsvartacivilrättsaktivis-terdåBLMiförstorutsträckningtilldelarbådepolisenochvitasomgruppkollektiv

skuld.KritiskaröstermenaremellertidattLillaförminskarandragrupperslidanden– och dessutom har hans identitet somvit,heterosexuellmanbeskrivits somettproblem i sammanhanget. Lilla har härhamnatiettsvårtlägetrotsatthanlängeengageratsigförrättviserörelserna.SägerhaningetsomvitsåfårhanjuaccepteradenkollektivaskuldsomtillexempelBLMtillskriverhonom.Omhaninvändersåärhans röst illegitim–återigen för atthanärvit.DebattenskaraktärillustrerardjupaklyftoriUSAidag.Denvisarävenhurför-såtligdebatteknikanvändsförattbestäm-mavemsomfårsägavad.

ÄrvipåvägmotliknandeiSverige?Är

Debatt

På normstyrningens bakgård

Normerochvärderingarharfåttenalltviktigarerollidebatterochsyftenaäroftalovvärda.Mennormeranvändsocksåsomslagträochsomfasadförutspelsominteallsharmednormerattgöra.Normstyrningenäroftaförknip-padmedettkollektivtskuldbeläggandesomdetärsvårtattförsvarasigmotochdenkanbliettinstrumentförattstyraverksamheterochledatillenpolitiseringavoffentligainstitutioner.

’’Detintesvårtatthittaskattefinansieradeaktörersomdelarutkollektivskuldmotstorasamhällsgrupperpåettmycketproblema-tisktsätt.’’

16 | INTERVJU RESPONS NR 1 201916 | DEBATT

Vid universiteten, vilkas verksamhetblandannatskasyftatillöppenhet,friochkreativdebattochtänkande,hittarviock-såexempelpåhurnormfrågorochpoliti-seringledertillmärkligautfall.Lundsuni-versitetharundersenareårhaftflerafallsomuppmärksammatsimedierna.Ettav

dem,förettdrygtårsedan,handladeomkönskvoteringavkurslitteratur.Detleddetillattenkursiettviktigtstatsvetenskap-ligtämneladesnerunderomständighetersomknappastnågonkanhatjänatpå.Nusenast handlar det om en lärare som ut-retts för ”misstänkta trakasserier”, efter-somhaniundervisningenförläkarstuden-terbeskrivitkönsskillnadersomnedärvdaochskahauttrycktsigolämpligt.Framförallthardeproportionersomuniversitets-ledningens reaktioner tagit väckt kritik.Enligtkritikenmot lärarenärdenvärde-grundsomLundsuniversitetantagit inteförenligmedforskningresultatomärftligaegenskaper.Jagvillinflikaattjagsjälvärkritisk mot en hel del av den forskningsom går under beteckningen biopolitik.Där borde etiska frågor diskuteras mer.MendetärintedetsomskeriLund.Därhanterasviktigafrågorpåettsättsomgörattsamtalentystnar.

Det finns fler exempel av liknande ka-raktär att hämta från universitet ochhögskolor runt om i Sverige – inklusiveUppsala universitet, mitt eget lärosäte.Här ges föreläsningar om härskartekni-ker och om vardagsrasism som absolutkanvaravälmotiverade.Emellertidärdetsvårt att begripa vad som kan motiveraatt ledande forskaresomägnatsitt livåtattblottlägga rasismensmekanismer skagenomgåobligatoriskkursutbildning, förvilken ett konsultföretag hyrs in för attundervisaomrasism.Återigenärdetsvårtförkritiskarösterattgörasighörda.Hurskanågonorkaochtamodtillsigattkri-tiseradessamycketkostsammalektionerochgruppövningarmotrasismnärdetsålättskullekunnakategoriserassomettut-tryck för medveten rasism eller det somkallas ”unconscious bias” – de ojämlika

värderingarsomindividenomedvetetkanbesitta.Detäruppenbartattdesomkom-menderatsinakollegerattgåpåkursomrasismansettdetsomheltnödvändigtochvälmotiverat.Meneftersomdetidettafallintefinnsnågonindividblanddeanställdasom egentligen uppfattas som rasist tersigdenobligatoriska fortbildningskursensomenöverreaktionpåutmaningarsomskulle kunna ha hanterats med mycketlägrekostnaderochutanattskapaintryck-etattdethandlaromett slagskollektivtskuldbeläggandeochbestraffning.

Härskullemankunnatänkasigattuni-versitetsledningen angav riktlinjer sommanadetillvissförsiktighetivärdefrågorochhanteringenavdessa.Tyvärrtycksdetförhållasigtvärtomommantittarnärma-repåstyrdokumentet”Planförjämställd-hetsintegrering 2017–2019” som i detaljreglerar”innehållochutformningiutbild-ningar”. Där anges målsättningen ”att istörstamöjligamånarbetamedjämställd-hetsintegreringen ur ett intersektionelltperspektiv”. Här bör påpekas att analysavdetslagetärettminstsagtomtvistad–mycketpågrundavsin ideologiska ladd-ning.Planenärsomsagtdessutomdetalj-styrande för verksamheten. Här anges:”Avseendeinnehållskatextochbildikurs-litteratur och annat utbildningsmaterialgranskas ur ett genus- och normkritisktperspektiv.” För attplanen skaefterlevasangesvilkaanställdasomfårsärskiltupp-drag att bevaka och implementera mål-

sättningarnaändanerpåföreläsnings-ochpowerpointnivå.

Kampanjer för viktiga mål kan, visardetta,intebaratappasinkraftochlegiti-mitetnärdegenomförspåettsättsomäröverdrivet eller klumpigt. De kan under-gräva en hel del andra värderingar som

också är viktiga. Detta är svårhanterligafrågor. Orättvisor som vi kan identifierasom strukturella ska självfallet motver-kas. Och i vissa fall är det befogat att fåmedallaiprocessersomsyftartillattökamedvetenheten om allvarliga problem.Emellertidfinnsdetsågottsomalltidva-riationinomdestrukturervistuderar.Avdet skälet ärdet viktigt att agerautifrånenvälgrundadbedömningavettproblemskaraktärochomfattning.StatsvetarenBoRothstein framförde argument av dettaslag för ett år sedan i #MeToo-debatten,menfickingetsärskiltgehör.

Detärdessutomangeläget attundvikasådant somkanuppfattas somkollektivtskuldbeläggandeochbestraffningavprin-cipskäl.Ävenomdet är viktigt att verkaförjämställdhetärdetnödvändigtatthaiåtankeattdensomanklagasellerbestraf-fasförnågotmåstesomindividpånågotsättkunnaansesvaraskyldig.Ävenomettproblem kan ges beteckningen ”struktu-rellt”gerdetintechefer,ledareellerpoli-tikercarte blancheförattanklagavemsomhelst ellergenomföravilkaåtgärder somhelst.

Ytterligareettproblemmednormkam-panjerna är att argumentationen ofta ärriggadpåettsättsomgörattdensomvillreflektera och diskutera per automatikmisstänkliggörs. Nog för att det var litetkul när Nationalteatern sjöng: ”För domsom själv har nåt att dölja ropar på för-stärktpolis.”Menantagandenavdetslaget

bäddar inte förgoddebatt. Individerblirheltenkelt trängdaoch tystadeav”dam-ned if you do, damned if you don’t-logi-ken”. Påståenden om omedvetet hållnaattityder är särskilt problematiska. Visstkanenindividuttryckasigsexistisktutanattsjälvförstådet.Mendetärnågothelt

’’Ytterligareettproblemmednormkampanjernaärattargumentationenoftaärriggadpåettsättsåattdensomvillreflekteraochdiskuteraperautomatikmisstänkliggörs.’’

>Blirdunormkritisk,lillevän?

PETER TILLBERG ”BLIR DU LÖNSAM, LILLE VÄN?” MÅLNING FRÅN 1972. FOTO PRALLAN ALLSTEN / MODERNA MUSEET / © PETER TILLBERG / BILDUPPHOVSRÄTT 2019

INTERVJU | 17RESPONS NR 1 2019 DEBATT | 17

annat att anta att en eller flera individerärbärareavojämlikavärderingar.Hurskaden som omfamnar jämlika ideal kunnaförsvarasigmotanklagelserför”uncons-ciousbias”?Att ge sig själv tolkningsrättfördet somandra ”egentligen tycker”ärettauktoritärtdrag.Detkanlättanvändasför att bestämma vem som ska vara tystellersominteskaräknasidebatten–enhärskarteknikheltenkelt.

Någotbörhärävensägasomattpropor-tionerna på bedömningar och åtgärder inormpolitikengörattdenivissafallkanframstå somskenhelig.Valetavvad somärviktigtoch”känsligt”äroftaselektivt.Iettfallskaparenuniversitetsläraresord-valvidenlektionenenormuppståndelse.Enhelapparatavutredningarochdiskus-sionerrullasigångavledningsorganen.Fåtarsigigenomnågotsådantutanatttapsy-kiskskada–oavsettvemsomärskyldigtillvad.Samtidigtskerdetjuenheldelsomaccepteras, men som egentligen bordesättaigångnågonformavvärdegrundsdis-kussion.Ettexempelärvårauniversitets,inklusive de ovan nämnda, omfattandesatsningarpå forskningssamarbetenmedKina. I dessa sammanhang nämns sällanelleraldrignågotomattKinaärvärldensstörstadiktatursomnuärpåvägattblito-talitärigen.Dettalasinteomavrättningarutanrättegång,attöverenmiljonuigurerförvisatstillfånglägerdärde”omskolas”,att svensken Gui Minhai kidnappats ochsitter fängslad i Kina eller att oliktän-kande interneras och tvångsmatas medpsykofarmaka. En försvinnande liten delav forskningssamarbetena kan beskrivassom oproblematiska ur ett humanitärtperspektiv – då handlar det främst omprojektinomhumanioraochsamhällsve-tenskap. Därutöver kan så gott som alltforskningssamarbete med aktörer i KinabetraktassomettdefactosamarbetemedKinaskommunistiskaparti.Dennaselekti-vitetgällerintebarauniversiteten.Världs-kulturmuseernaharståtticentrumiovannämndadebattompolitiseringochnorm-styrning ikultursektorn.Mendenormersom tillämpas i flera av utställningarnaharintehindratmuseernasöverintendentattnyligenbjudainKinasambassadörförattoffentligtfiraattgrisensårharbörjat.

Den selektiva användningen och åbe-ropandetavnormervittnaromattnorm-styrningenhandlarommeränvissavär-densvärde.Denärett instrumentförattstyraverksamheterochskapakontrollpåettsättsomgårbortomdevärdensomvihittar i värdegrunderna, men icke destomindreendel avökadpolitiseringavdeoffentliga institutionerna. Detta är illa-varslande när den politiska populismensamtidigtbrederutsig.Denhögreutbild-ningen är av särskilt intresse. Den mest

grundläggande idén med ett universitetär att tanken ska vara fri, om inte heltfri,ochattdetskavararejälthögttilltakförattbådekreativitetochgedigensakliggranskning av argument och bevisföringska kunna samsas och frodas. Styrdoku-mentsomstadfästertillämpningenavin-tersektionellttänkandeoch”normkritik”gåriheltmotsattriktning.EllersomKalleLinduttrycktdet”Problemetuppstårdendagdetbildasnormkritiskakommissariat.Dånormkritikenblirdennormsomickefårkritiseras.”Sånäruniversitetenborderustasigförattbevarasittoberoendemotpolitiskaochkommersiella aktörer –det

mestatyderpåattvisnabbtärpåvägmotenekonomisktochänmerpolitisktturbu-lenttid–skerdetmotsatta.Vadstopparenframtida regering från att trycka in nor-merom”svenskhet”ienverksamhetdärpolitiseringennormaliserats?

Delvis är det så att normstyrningentilltagit i popularitet under senare år pågrund av att vi har blivit mer medvetnaom en hel del orättvisor och missförhål-landen som drabbar olika grupper. Mendeproblemsomhärharnämntsskvallraromattnormstyrningenäranvändbar förannatänattbaraskapaenbättreochrätt-vistillvaro.Normstyrningenkananvändastill litet allt möjligt. En värdegrund kananvändasförattstyraochkontrollerahurochvarförvissaindividerskaellerinteskaanställas.Vi vet redanatt envärdegrundkan användas för att sätta principer omprofessionalism ur spel, som inom kul-tursektorn. Den som söker jobb på våramuseerochsomhardisputeratiantikenshistoriakanidaglättbliomkördavdensom inte alls har sådan kompetens. För-valtningsforskare har ett ord som passarinhär:målförflyttning.Närdeanalyserareffekterna av New Public Management-reformeriförvaltningentalardeommål-förflyttningnärutvärderingarochdetsomkanuttryckasisiffrorblirledandeförenverksamhet i större utsträckning än detsomursprungligenvarsyftet.

Normstyrningen är helt enkelt behän-

dig förattökastyrbarhetengenomolikaslagsmålförflyttningar.Tidigarekundedeprofessionella i princip lägga in ett slagsvetoistyrningsfrågorutifrånsittkunnan-deochsinexpertis.Mengenomatttrumfamednyaochnormativamålkandeprofes-sionellaplockasbortellergeslägrestatus.Och lyckas inte det kan de kringgås. Tafallet med Uppsala universitet. Under desenaste sju åren har de flesta universitetochhögskolorinförtdetsomkallaslinje-styrning.Deprofessionellasmakt–alltsålärarnas och forskarnas – har nedmonte-rats.Forskareochlärarefårnöjasigmeden rådgivande roll. Längehardetprofes-sionella inflytandet i Uppsala bevarats–mycketpågrundavkolleger som tagitstridfördenkollegialastyrmodellen.Deninnebaratt”linjen”ficksvaraföradminis-tration,ochlärareochforskareförforsk-ningens och undervisningens innehåll.Menovannämndaplanförjämställdhets-integrering,somlyfterframsåmångaväl-lovligamål,innehöllentrojanskhäst.

Den kollegiala styrmodellen är långtifråndödiUppsala,mennufinnsdetensprickaochdärsipprardetinåtgärderochflerreformförslagavliknandeart.Härslåsdetsomförvaltningsforskaretraditionelltskiljermellan–norm-ochregelstyrning–ihoptillenochsammasak.Effektenbliratt gränsen mellan profession och linjebörjar lösas upp – inför öppen ridå. Förvemskaprotesteranärdeframhållnavär-deringarnaär såviktiga?Kollegiet förvir-ras, splittras och försvagas. Här framstårnormstyrningsmodellens kraft med stortydlighet. Det är inte bara universitetetssårbarhet som blottläggs när normstyreochregelstyreskabildaentulpinaros.

Lyfterviblickensåserviattdettaävenkan drabba, och redan har drabbat, an-dra delar av den offentliga sektorn somlänge burit upp vår välfärdsmodell. Avdensvenskavälfärdsforskningenframgårdetatt välfärdsstaten skapat sin legitimi-tet när den förverkligats av institutionersomharvårdatsinoavhängighet.Denharbyggt på en arbetsdelning där politiskamålfastställtsavriksdagochregering,ochförvaltningen har förvekligat dessa, menunder en arbetsform som kännetecknatsavenstorgradavsjälvständighetochneu-tralitetgentemotmedborgarna.Denidénärhotad idag.Normstyret tyckshaväntsigmotsinskapare. ■

> Sten Widmalm är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Referenser finns i den digitala versionen av artikeln.

’’Normstyrningenkananvändastilllitetalltmöj-ligt.Envärdegrundkananvändasförattstyraochkontrollerahurochvarförvissaindividerskaellerinteskaanställas.’’

18 | TEMA GENREDIGERING RESPONS NR 1 2019

GENVÄGAR TILL PERFEKTION OCH KATASTROF?

I två nya böcker tecknas både genetikens historia och dess möjliga

framtid. Vi står inför genombrott när det gäller att reparera skador

på DNA och förändra människans arvsmassa. Detta kan föra mycket

gott med sig men innebär också stora risker. Utvecklingen kommer

att vara svår att kontrollera och frestelsen att bedriva eugenik

i en uppdaterad form kan bli svår att motstå.

TEMA GENREDIGERING

FOTO GETTY IMAGES

TEMA GENREDIGERING | 19RESPONS NR 1 2019

HAN HAR GJORT det igen, Siddhar-tha Mukherjee, onkologen somhäromåretgjordesuccéochvannPulitzerprisetmedLidandets konung – Historien om cancer. Idenbästsäl-

jande uppföljaren, Genen – En högst privat historia,gerhansigikastmedgenensochgenetikenshistoria.

Det är en bok med många sidor, bild-ligtochbokstavligt.Läsarenbjudsmedpåenvindlandeochsvindlanderesagenomårtusenden, fråndet antikaGrekland tillvår egen samtid och föreställda framtid.Berättelsenrörsigframochtillbakaövertrekontinenter:Europa,NordamerikaochAsien.Perspektivetpendlarmellanmakroochmikro:frånvärldsomspännandefeno-men som det tidiga 1900-talets eugenikochdetsena1900-talets”HumanGenomeProject”,tilldeoansenligasmåsträngaravdeoxiribonukleinsyra som ligger hoprul-lade i varje cell avvårkroppoch somvikallargener.

Mellan storpolitik och cellfragmentframträderenskildamänniskor:misslyck-adeochframgångsrikaforskare,upphets-adeinvesterare,ochverkligaofferföreu-genikensochgenterapinslöftenombättreliv. Kombinationen av stora berättelser

om världspolitik och nobelprisjakt, ochenskilda människoöden som illustrerargenetikens etiska komplexitet gör Genen tillenovanligbok.Detharskrivitsåtskil-ligahyllmeteromgenerochgenetik.Men

därandraantingenharvelatövertygaomgenetikensstrålandemöjligheterellerharpåvisatdessverkligaochpotentiellafaror,görSiddharthaMukherjeebådeoch.

Med den dubbla belysningen framstårockså dubbelheten, genetikens Janus-

ansikte, som en lysande röd tråd genomboken.Detblirtydligtattdenljusafram-sidan – den genetiska vetenskapens ochingenjörskonstens löften om att revolu-tionera historieskrivningen, medicinen,biologin,ja,livetsjälvt–alltidföljsavsinegenskuggsida.Demeststrålandemöjlig-heterna, visar det sig, kan resultera i demestfasansfullakonsekvenser.

Boken består av sex, kronologiskt ord-nade delar: från ”Upptäckten och åter-upptäckten av generna” till ”Ödets ochframtidens genetik”. Men om uppläggetföljer den klassiska tidslinjen, är syftetmer mångsidigt. Framställningen spretaråtolikahållochformarberättelsernatilltre mer eller mindre överlappande klus-ter: ett idéhistoriskt, ettpedagogisktochettfilosofiskt.

AMBITIONEN ATT SKRIVA idéhistoria synstydligastibokensförstadelar,därärftlig-hetsforskningens historia beskrivs medbörjanhosdengrekiskafilosofenPythago-raspå500-taletf.Kr.Hanmenade,ientessomharkommitattkallas”spermism”,attärftlighetenheltochfulltfannsimannenssperma – ett ”mobilt bibliotek” av infor-mation–ochattkvinnansendabidragtill

TEMA GENREDIGERING

SiddharthaMukherjeeGenen – En högst privat historia(The Gene – An Intimate History)

ÖVERS. JOACHIM RETZLAFF

BONNIERS|641S.| ISBN9789100170318

GENETIKENS LÖFTEN FÖLJS ALLTID AV EN SKUGGSIDARecensentAnnaKällén

KombinationenavstoraberättelserochenskildamänniskoödensomillustrerargenetikensetiskakomplexitetgördenbästsäljandeGenentillenovanligbok.Endelförfattarevillvisapågenetikensmöjligheter,andrapådessfaror.SiddharthaMukherjeegörbådeoch.Imångaavseendenärdettaenstrålandebok,menmotslutetförlorarförfattarensigideneuforikringgenetikensframtidsutsiktersomhana