239

Harry Perridon (Universiteit van Amsterdam)

BESTAMNINGSFALTET I SVENSKAN

I sin Elementccr Dansk Grammatik urskiljer Diderichsen foljandc positioner,

cUer 'fait', inom den danska nominalfrascn ('Genstandshclhed'):

(1) Bcstemmcrfelt Bcskrivcrfelt Kemcfelt Advcrbialfelt Tungtlcdsfelt

I 'Bestemmerfeltet' stir adjcktiviska pronomen, artiklar, riikneord och genitiver, cxh i 'Bcskriverfcltet' adjektiv och particip. 'Kemcfcltet' ar det fait dar man hittar nominalfrasens huvudord, i vanUga faU ett substantiv. Efter substantivet kommer 'Adverbialfcltct' som ar platsen for adverbial, och slut-Ugen 'Tungticdsfcltet', dar tunga element sisom bisatser och appositioner fir sin plats.

Eftersom totalitcPbetecknande pronomen som alla/samtliga, hela, bida/bdgge aUtid stir framst i bestamningsfaltet kan det enligt Diderichsen vara anda-milscnUgt art urskilja ett 'Sammenfatterfclt', som kommer fore det cgentUga bestamningsfaltet.

I kamfaltet kan det sti "en Genstandshclhed med beskrivende eUer bestem­mende Adled, hvortil det saa kan knyttes nyc bestemmende og beskrivende Adled", Diderichsen skriver (s 225), tex. : Dea sk^nne (Jordens Sol); bar bat vi cn NP (Genstandshclhed) i kamfaltet av en annan NP:

(2) Bcstamningsfalt Beskrivningsfalt Kamfalt

den sk0nne Jordens Sol

Jordens Sol

'Kemcfelt' och 'Genstandshclhed' ir i Diderichsens modeU allpi pi satt och vis synonymer, viUcet tillfor modcllcn ett rekursivt element

Inom varje fait kan det sti "flerc Led, for hvis Plads det gseldcr saerlige Regler", regler som Diderichsen emcUcrtid intc kunde formulcra i vad han ansig borde vara en elementdr dansk spriklara. I sin uppsaP 'Om relationen mellan ordfoljd och betydelse hos framforstalida attributiva bestamning^ till substantiviska huvudord' forsoker Loman vidarefora Diderichsens analys mht ordfoljdcn i bestamningsfaltet Han urskiljer sex positioner inom detP fait:

240

PI P2

P3 P4

P5 P6

(position 1) (position 2) (position 3)

(position 4)

(position 5) (position 6)

totalitct determination possession

kvantitet

selcktion komparation

PI ar identiskt med Diderichsens sammanfatbiingsfalt och innchiUer totali-tePbetccknande ord som alia, bida, hela osv.

P2 ar falKt for a) obcstamda rakneord som nigon, varije), itskilUga, vissa, en visslbestdmd, somliga, fiera, ingen, osv.

b) det interrogativa pronomen vilken

c) demonsttativa denna, den (hdrlddr) d) artiklarna den, en

I P3 stir posscssiva pronomen jimte genitiver, i P4 rakneord som tvi, tre osv., minga, fi, bida/bdgge, otaliga osv. i P5 ordningstal som forsta, andra osv., och 'selekterande' adjektiv som ovriga, ena, enda, enstaka, sista osv. I P6 slutUgen forekommer 'jamforande' adjektiv som sidan, hurdan, dylik, likadcm ra.il.

Attributkombinationer som innehillcr fyra cUer flera attributiva enhcter forekommer, Loman (s 221) skriver, knappast i nutida svenska texter. Han kunde i aUa faU inte hitP nigot enda exempel pi det i "ett rclativt omfat­tande och StiUstiskt omvaxlandc textinaterial". I ThoreUs Svensk Grammatik (1973) finner man visserUgen en fras som:

(3) aUa - hans minga andra - vackra saker

PI P2 P3 P4 P5 P6

men detp exempel ar formodligen konstmcrat av forfattaren.

Aven om scxfaldig determination inte torde forekomma i det levande sprik­

bruket verkar Lomans teori om ordfoljdcn inom bestamningsfaltet vid forsP

piscendet gc de viktigaste regler som galler for den inbordes placeringen av

detcrmincrande uttryck i cn NP. Se tcx. nedanstiende Pbell (uppstalld av

Loman 1956, 222):

241

(4) PI P2 P3 P4 P5 P6 Beskrivningsfalt Kamfalt alia dessa hans minga andra sidana danska bocker

alia dessa - minga -dessa hans minga -

hans minga andra -minga andra sidana

aUa - hans - andra -hans - andra -

andra sidana dessa - manga -

alia dessa - - andra -

danska danska danska danska

bocker bocker bocker bocker bocker bocker bocker bocker bocker

Det ir emcUcrtid iogonfaUande att ord som ttaditionellt hinfors till samma ordklass dyker upp pi olika positioner i Lomans faltschema, medan i andra sidan ord som ttaditioncUt hinfors till olika ordklasscr kan sti i samma fait Obestimda rakneord (eller 'obcstamda pronomen') tex. kan sti i PI (tex. alia), P2 (tcx. nigon) cxh/cllcr P4 (tcx. minga), bcstamda pronomen som derma daremot delar fait cxh klass med obestimda pronomen/rakncoid som nigon och varje.

Detta brott med den gangse indelningen av nusvcnskans pronomen ar agnat att vacka misstankar mot den av Loman foreslagna teorin (se tcx. AU£n 1958). Och dessa misstankar bekraftas av foljandc iakttagelser:

A. Nastan aUa ord som kan forekomma i PI kan ocksi forekomma i andra fait Bettakp tex. fbljande exempel:

P4

alia

bida

(5) PI P2 alia -

-bida -

de

bdgge -

-hela den

halva denna

en

P3 Europa tigcp hennes -

nuna

mina

-

bdgge

Bcskrivningsfal ---

--anslagr.a hela

-halv

t Kamfalt figlar

Ijud forildrar

foreteelscma

broder '

broder tiden

bcfolkning

apelsin

timme

242

Tcleman (1969), som i det stora hela godtar Lomans analys, forsoker forklara forckomstcn av alia etc. i P4 som rcsultatct av en optionell flytmingsttans-formation som kastar om ordfoljdcn Tot-Poss till Poss-Tot Nu nar man to.m. i generativistiska kretsar har bUvit lite forsiktigarc med att anta undcrliggan-dc former som skiljcr sig avsevirt frin de former som pittaffas i aktueUt sprikbrtUc, ar cn sidan losning inte langre acceppbel (om den nigonsins varit del). Dessutom finns det en Uten skillnad i betydelse mellan konstiTiktioncr med rikneordet i PI och dem med rakneordet i P4, vilket ombjUggor en ttansformationcU avledning enligt den av Tcleman anvanda Aspects-modellen: i mina bida broder ar informationen att man har tvi broder si att siga paren-tetisk ('mina broder -de ar tvi'); bida ar har ett tillagg pi samma sitt som tre 'ar det i mina tre broder. I bida mina broder daremot stir informationen att det ror sig om bida brodema, i centmm. Dessutom utesluter den senare frasen inte som den forra att talaren ('jag') har fler an tvi broder, men bara talar om tvi av dem.

B. De bcstamda cxh obcstamda pronomcn/artiklar som i Lomans schema kan

forekomma i P2 bar vitt sMlda 'cooccurrence restrictions':

1. dc bestimda jMxmomcn kan endast kombineras med cn svag adjektivform, de obcstamda endast med en stark:

(6) a. den (har) grona bUen c. detP groos bus c. •nigon grona bU

g. *ctt gromi bus i. •varje grona bus

2. Pl-ord kan eadast forekomma (jfr. Lomans 230-1):

(7) a. aUa dessa ttider c. hela den hir staden e. bida dessa flickor

b. d.

f. h.

j -

*den har gron bU *detp gronr bus nigon gron bU ett gronr hus

varje gronr hus

mcd bcstamda P2-ord, inte med obcstamda

b. d f.

•aUa nigra stader •hcl/hcla en stad •bida viUca flickor

3. Endast obestimda P2-ord kan fritt kombineras med P6-ord. Kombinationen 'bestamt P2-ord + P6-ord' ar knappast mojlig Off Loman s 231):

(8) a. nigra sidana (hir) bocker b. *dessa sidana bocker

c. en dyUk bok d. ?dcn dylika boken

c. varje Ukadant tiUfallc f ?det hir lUcadana tillfallet

2^

P6-ord kan inte heller kombineras med P3-uttryck: *mitt sidana forsok, "stadens dylika gator, si att Loman bar missar en viktig generaUsering.

4. Bcstamda P2-ord kan, i motsats till obcsPmda P2-ord (med undantag av vilken cxh ingen), kombineras fritt med P4-ord:

(9) a. dc minga misstagen b. •vissa manga misstag c. dessa tte man d. •somliga tte man

I cn fras som nigra hundra personer kombineras visserligcn ett obestamt P2-ord med ett P4-rakncord, men det ar klart att hela frasen nigra hundra miste placeras i P4, eftersom nigra har modificrar hundra, inte personer. DctP ir sannolikt cxksi fallet i en fras som nigra fa.

WcUander signalerar i sin Riktig Svenska (1947 , 215) bmket av varje

framfor plmala mitteutttyck, som tex. i (10):

(10) Bonderaa fick npja sig med ett slags paria-rosttitt: en dclcgat for varje 125,000 lantviljare

men han domer ut denna kombination av obestamd P2-ord med ett P4-rikn6-ord: "Dcnna form med varje framfor en plural ar osvensk; stryk heUre varje."

5. Nigra obcstamda P2-ord kan foregis av ett bestamt P2-ord, som tex. i:

(11) a. dc flcra fbrsbken att losa detta problem SA0B,F789 b. de nigra stegen frin stranden tUl stugan SAOB, N 966

Bmket av nigra efter bestamd fristiende artikel eller demonsttativ ar, SAOB upplyscr, finlandsvcnskt

6. A andra sidan kan bestamd fristiende artikel foregis av ett bestamt P2-ord som denrui, och av obestimda P2-ord som en, ingen, cxh nigon i konstruk­tioner med en (oftast absolut) supcrlativ:

(12) a. denna den hasp av aUa varldar

b. ett det mest fbrbittrade inbordeskrig som nigonsins funnits SAOB, E 553

c. cn den mest fullstincUga fortcckning Wellander 1947^, 180 d. en den mcxlcmastt utbildning Wellander 1947^, 180 e. eljcst var han en den nyktraste man Lagerlof, GB 289 f. ett det tunnaslc skonhcpflor Lagerlof, GB 248 g. mannen led ingen den minsP skada SAOB, 1417 h. utan nigon den minsP svirighet Ostergren II, 2407

244

WeUander domer ut bmket av en framfor cn supcrlativ: "Obestamd artikel anvindes ofta i onodan framfor substantiv, bestamt av cn supcrlativ", och rider att stryka en i sidana fall. Hir vill Wellander vara en batttc stilist an tex. Lagerlof i Gdsta Berlingssaga.

C. Loman begmndar sin teori att obcstamda pronomen som nigon tillhbr samma positionsklass (P2) som demonsttativema med att de i likhet med dessa kan kombineras med P3-uttryck. Som motstycke tiU cn konstmktion som denna min van med ett demonsttativum framfor det posscssiva pronomenct min finns det konstruktioner som en min van cllcr varje min van med obestamd artikel cUer obestamt rakneord i samma position. Fast sidana konstmktioner "saUan upptrada i det modema spriket (och di gora ett ilderdomligt och konstiat intryck), si aro dc dock meningsfulla cxh for den oforviUade sprik-kanslan 'grammatiskt korrekp' -kanske to.m. sarskilt virdade" (Loman s 230). Detta omdome stammer emcUcrtid endast om man med "sidana konstruktioner" menar "konstruktioner med posscssivt pronomen i P3 och 'fyUt' P2-falt'. For dylika konstruktioner med en gcnitiv i stallct for ett posscssivt pronomen i P3 ar, itmiiisU)ne i det nutida skrifpprikct, ratt vanliga, framfor allt nir P2-ordet ar en, den cUcr derma, t.ex.:

(13) denrui

a. i cienna imperiaUsmcns cxh den kultureUa ccx:a-koloniscringcns tid Myrdal 15

b. denna Stcxkholms byllning for tyranncn efter blodbadct Moberg 212

c. dessa Mdjbrostenens mnor Jansson 6

d. detp Holmgrens skratt Lidman217

en f. en foUceU rcaktion mot GusPv Vasas kyrkopoUtik

Moberg 348 g. cn det vetcnskapliga tankandete filosofi Wright 12

h. ett ovcrklassens attribut Lo-Joh 209

i. en segramas hinfuUa beteckning pi ett ttagiskt i blod kvavt uppror Moberg 263

den j . den Sveriges bryming med Rom, som Gustav Vasa skullc fuUfoIja

Moberg 163 k. den fbrfattarens vcrkliga dod som Brecht iacskrev

Myrdal 11

245

WeUander (1947 , 181) forkastar uttiyckstypen: "I stelt skrifteprik daremot inskjutcs ofP ett genitivattribut mellan obestimda artikeln cxh dess huvudord, aven dir en annan uttrycksform ar enklarc och naturligarc", men detP hans omdome ar nog inte rUctigt: man kan knappast havda att tex. Moberg, som ir cn flitig anvandarc av konstmktionen, skriver 'ett stelt skrifteprik'.

En narmare analys av konstmktioner med fyUt P2-falt och en gcnitiv i P3 kullkastar hela Lomans system. For inte endast ord som av Loman hinfors till P2-klassen kan sti framfor genitiven i sidana konstruktioner, utan ocksi ord som Loman havdar tiUhor P3, P4, P5 cllcr P6-klasscn (jfr. Piticanen 1979, 73):

(14) a.

b.

c. d. c.

f

g-

h.

i.

j -

P3: sin/rrun Den fattiga skogstorparen slet i beckmbrkret med sitt skogens guld

Lo-Joh 263 mitt langtans mil P4: minga

minga fbrmaningens ord minga sorgens minncn minga ortens polls- cxh fjardingsmin P5: andra

andra landskapeP huvudvigar

Stenhuggarm. 12

Fogelstrom 75 Lagerlof GB 72 Blomberg 156

Holmgren 284

Varfor stir han hogre in andra kroppens fordingar? Lagerlof GB 344

andra den Icdande hbgadelns Icdandc min P6: sidan

sidana forsakelsens ord en sidan dumhetens martyrgloria

Pitkanen 72

Lagerlof GB 126

UgerlofGB 143

Piticanen (1979, 75-6) kaUar med Wellander genitiven i uttiyck av typen ett

formaningens ord for 'inskjuten'. Den bildar med kamlcdet "cn semantisk enhet som narmast ingir i kamfaltet och fbrses med fristiende artikel". Det ir mig oklart varfor Pitkinen placerar genitiven i cn konstmktion som en

vdnsterns nedrustningsplan i kamfiltet (sk 'inskjuten gcnitiv i cgentUg me­ning'), men i cn konstruktion som en de sura ronnbdrens man i beskrivnins-filtet, och i konsOiiktioner som minga Lukas' trosfrdnder i P3-faltct EnUgt min uppfattning ar fbrhiUandet mellan vdnsterns nedrustningplan och en

vdnsterns nedrustningsplan deteamma som det mellan min van och en min van.

Genitiver och posscssiva pronomen bestammcr sitt huvudord, vilket tydligt framgir om konstmktionen 'gcnitiv + huvudord' anvands utan narmare bestam-ning: nedrustningsplan ar definit i uttrycket vdnsterns nedrustningsplan, pi

246

samma satt som van ar definit i uttrycket min van. Denna semantiska be-stamdhet fir ett formellt uttiyck om man sitter in ett adjektiv, som di miste ha svag, i.e. bestamd form: vdnsterns nya nedrustningsplan, min goda van. Om man nu tiUfogar ett obestimt pronomen eller obestimd artikel, si bchillcr adjektivet sin svaga form: en vdnsterns nya nedrustningsplan, en min goda

van. Se fbljande exempel ur nusvenskt skriftsprik:

(15) a. ett vildcte grova overgrcpp mot dem Moberg 347

b. en kyrkans oradde son Axel Strindberg 80

c. en evighetens bdsliga kyla Moberg 307

d. nigot legoknektamas vanUga genomtig Moberg 34

Det finns alltsi bide ett semantiskt och ett formellt kritcrium for att avgbra om cn gcnitiv ir bestammande, och ingir i bestamningsfaltet, eller om den ar del av kimledet cxh ingir i kamfaltet Det semantiska kriteriet visar tcx. att genitivema kyrkans i (16a) cxh lidandets i (16b) stir i kamfaltet:

(16) a. Det finns exempel pi kyrkans man som var med cxh reste bilen Moberg

b. bvcrsiUat av lidandete platscr Palm 122 c. de patetiska Udandete gestema Palm 123 d. vira egna Udandcsplatecr Palm 124

eftersom nominalfrasema kyrkans man i (15a) och lidandets platser av sam-manhanget att doma ar indefinita. DctP ir annu tydUgare i (16c), dai huvud-ordet har bestamd form. I (16d) har 'genitiven' smilt fuUstindigt samman med huvudordet, cxh bUvit led i cn sammansatming.

AUa genitiver som bestammcr sitt huvudord miste enligt min mening plac:e-ras i samma fait P3 (men se nedan). I si faU kan P3-uttryck ocksi sti efter element som har sin normala plate i bcskrivningsfaltet, som tcx. i:

(17) a. en hamningslbs sinncnas gladje Moberg 298

b. cn bcsynnerUg kanslans astralkropp Palm 148

c. den stora Nordens Mars Axel Strindberg 243

Vi ser aUtsi att inte endast medlcmmar av alia bestamningsfaltcte positions-

klasser kan sti framfor P3-bcstamningar, utan ocksi adjektiv som i vanliga

faU stir i bcskrivningsfaltet. Det finns ingen mbjlighet att Ibsa detta problem

inom ramen for Lomans teori.

D. Som Loman (s 228-9) sjalv pipekar kan medlcmmar av positionsklasscma P4

och P5 byta plats: de tre forsta iren och de forsta tre iren. Loman anger

247

som mojlig forklaring att rakneordet i det senare fallet bildar cn fastare kombination an i det fbrra; t.ex. frasen hundra meter kan "i svenskan anses utgbra en fast kombination, som ej springes av sista" i de sista hundra me-

terna. "Sidana 'motivcrade systembrott' som de sista hundra meterna kunna emcUcrtid analogiskt uppritthilla eller ispdkomma en viss frihet i stallningcn mellan tcx. tvi och sista, iven nar ordfbljdcn sista tvi ej har nigon specieU kommunikativ innebbrd" (s 229).

Men det ar inte enbart P5-ord som kan komma fbre P4-rakneord. I en kon­stmktion som de gingna tre iren (Mobcrg 309) stir rakneordet efter ett adjektiv. En Ibsning i Lomans anda vore kansks att anta att ord som gingen,

forliden infl tUlhbr positionsklassen P5. Medlcmmar av positionssklassen P5 kan ibland sti efter ett adjektiv, tcx.:

en sidant svagt forsta forsok. Forsta ingir hir, Loman (s 229) skriver, i cn fast forbindelse med forsok: forsta forsoket, jfr svenska spriket/veka livet

och andra enhetUga begrepp; cxh ingir darfbr inte i bestamningsfiltet. Det ar emcUcrtid oklart vilket fait Loman anser forsta stir i har.

Ocksi P6 ord kan sti efter ett adjektiv, men enligt Loman endast om adjektivet ar "emfatiskt betonad". Det cnda exempel pi konstmktionen jag hittat i mirt material ar: en bekant sidan bro (Holmgren 282). Hir ir det emcUcrtid intc aUs friga om emfatisk betoning av adjektivet.

Det faktum att Lomans teori om bestamningsfiltets intema stiiiktur inte ar i stind att gc cn tillfrcdsstaUande forklaring for dc i A tUl och med D be-skrivna fbrctcclsema, tror jag tvingar oss att bvcrge den tiU fbrmin fbr cn teori som ar batttc utrustad att forklara dc syntaktiska fakta. Som tur ar bchbver man inte leP lange efter en sidan teori: pga sin rekursivitet ar Diderichsens analys av 'Gcnstandshclhcdcn' -med nigra fi mocUfikationer- fuUt tillrickUg nar det gillcr att forklara ordfoljdcn i bestamningsfaltet i nu­svcnskans nominalfrascr.

Det bor betonas i det bar sammanhanget att Diderichsens beskrivning av strukturen i 'Genstandshelheder' ar en teori om den inbordes placeringen av konstituenterna i nominalfrascn, medan Loman snarast beskriver ordfbljdcn i ett av nominalfrasens fait namUgen bestamningsfaltet I Diderichsens modeU kan det i alia nominalfrasens fait sti konstituenter med en egen intern stmk­tur. Bestamningsfaltet tex. kan rymma si pass komplexa genitiver som:

248

(18) a. (cn fbmam, fast tyvarr fbr tillfallct faderlbs ung mans) skepp Pitkanen 1979, 80

b. delta kan inte ha varit (den som har skrivit kursplanema's) mening -Wellander 1947'', 183

Ocksi bcskrivningsfaltete adjektivfraser kan vara komplexa, som tcx. frasen (fornam .... faderlos)^ i (18a). Konstituenterna i Tungticdsfcltet har per definition cn rik intern sttiikmr, men ocksi konstituenterna i Advcrbialfaltet kan vara komplexa, som t.ex. foljandc exempel pi 'hbgcrfbrgrening':

(19) SentimentaUteten (i kritilcen (mot dc nya fbrorteomridena (av typ Tensta, Rinkeby och Skarholmcn)pp)pp)pp

Aven kamfaltet kan rymma ett synPgm med egen intern sOTiktur: i det faUet stir en nominalfras i kamfiltet av en annan nominalfras, viUcet gor att 'nominalfras' cxh 'kimfalt' blir mera eller mindre synonyma begrepp. I sjalva veiket kan cn NP anses vara rcsultatct av en serie av huvudord-attribut for­bindclsen kombinationen huvudord-attribut bildar ett nytt huvudord vilket kombineras med ett nytt attiibut for att i sin tur bUda ett nytt huvudord som osv. I en produktionsgrammatik av det nusvenska spriket skullc man kunna staUa upp foljandc rekursiva ('omskrivnings'-) regler:

(20) a. N -> Attt(N) b. N -> (N)Attt

Dessa regler, som bvcrsatter Diderichsens uteaga "I kemcfcltet kan staa en Genstandshclhed med beskrivende cllcr bestemmende Adled, hvortill saa kan knyttes nyc bestenuncnde og beskrivende AcUed" tiU ett mera formellt sprik, produccrar strukmrcr som: (Attr (N)); (((N) AtttjAttt); (Attr(Attt(Attt(N)))); ((N) Attr); (N); osv.

Det ar emeUeitid som Hcxkctt (1958, 189) siger: "The number of nestings is eventuaUy closetf. Reglema i (20) ir fbr kraftiga. Det gaUer alltsi att under-sbka vilka restriktioner som gaUer vid konstmktionen av svenska nominalfras­cr over huvud tagct, cxh av nominalfraser som stir i kamfaltet av en annan nominalfras i synnerhet

L Ett naket substantiv som tcx. kyrkor bUdar en komplex NP nar det for-binds med ett adjektiv, tcx. svensk: (svenska kyrkor)^p. Dcnna NP kan i sin tur fbrbindas med ett nytt adjektiv, tex. berdmd: beromda (svenska kyrkor).

Adjektiven ir hir hicrarkiskt ordnadc, och deras funktion ir inskrankande: /beromda svenska kyikor/ ar cn delmingd av /svenska kyrkor/ som i sin mr ar cn delmingd av /kyrkor/. Sidoordning av adjektiv har vi tcx. i stora,

249

grona hilar: bilama ifriga ir stora jamfbrda med andra hilar, inte med andra grbna hilar. Adjektiven stir bar pi samma syntaktiska plate: stora & grona (bilar).

n. Nominalfraser med ellcr utan adjektivska attribut kan narmare specificeras med hjalp av rakneord (eller 'kvantorer', symbol 'Qu'). Dessa ir antingen specifika (dc naturliga talen, som tvi, tusen osv) eller ospecifika (som minga,

nigra, all, varje, en osv). Kombinationen Qu + NP anger antingen en delmingd av mangdcn /'NP'/, eller Qu element ur mangdcn /'NP'/. Nigra ospecifika (cUer 'obestimda') rakneord (som t.ex. nigra, vissa, itskilUga, en) kan endast anvandas i den senare betydelsen. Exempel: ttc (beromda (svenska (kyrkor)))

nigra (svenska (kyrkor))

en (berbmd (kyrka)) En nominalfras av typen 'Qu + NP' kan inte fbrbindas med ett nytt attiibut,

vare sig detp ar ett adjektiv (eller en adjektivfras) eUcr ett kvantificerandc uttryck.

i n Nominalfraser med ellcr utan adjektiviska bcstamningar, med ellcr utan kvantificerandc attribut kan bestammas med hjalp av fbljande mcdcl: a) bcstamda fristiende artikeln; b) ett demonsttativt pronomen; c) ett posscs­sivt pronomen; d) cn gerutiv; c) samma, och ord som ndsta och foljande Detp ger konstmktioner som:

dc (tte (berbmda (svenska (kyrkoma)))) Sveriges (beromda (kyrkor))

Konstmktionen av definip nominalfraser ar undcrkastad den restriktionen att det ar endast delmangdangivande rakneord som fir forekomma i dem. Darfor ar konstmktioner som *de itskilUga beromda kyrkorna inte mbjUga: rakneord som itskilUga ar elementangivande.

En andra restriktion ar att alia endast kan forekomma i nominalfrascr som ir bcstamda genom en gcnitiv, tex. Nordens alia huvudstdder. 1 annat faU ir konstmktionen 'bestamningsord + alia' ombjlig: '*dessa alia beromda kyrkor, *mina alia vdnner. Aven om bestimningsuttrycket ar en gcnitiv, ir konstmk­tionen blockerad i cn del fall: om huvudordet stir i ental (ar ett massord) kan all/alia intc sti efter genitiven: *naturens all/alia skdnhet (jfr Tcleman 1969, 103).

Vi har hittiUs funnit fbljande typer av NP:

250

1. N 2a. Adj(N) 2b. Adj (Adj (N)) 2c. Adj (Adj (Adj (N))) 3a. Qu(N) 3b. Qu(Adj(N)) 3bl.Qu(Adj(Adj(N))) osv 4a. Def(N) 4b. Dcf(Adj(N)) 4bl. Dcf (Adj (Adj (N))) osv 4c. Dcf(Qu(N)) 4d. Dcf (Qu (Adj (N))) 4dl. Dcf (Qu (Adj (Adj (N)))) osv

Om vi bortser frin rekursivitettn i kombinationen 'adjektiv -t- substantiv', kan

vi uppstaUa fbljande faltmodeU:

(21) Bestamning Kvantificcring Beskrivning Kima

Det ar att marka att del i bestamningsfaltet endast kan sti definita utttyck, dvs uttryck som gbr hela nominalfrascn bestamd. DetP innebar att det i den­na mcxlcU inte finns nigon opposition mellan t.ex. bcstamda och obcstamda fristiende artikeln, cUer mellan definiP och indefmiP pronomen. Obestimda artikeln och indefinip pronomen stir bar i kvantificeringsfaltet, och hanfbrs till klasscn obcstamda rakneord. Bcstamda fristiende artikeln cxh demonstta­tiva och posscssiva pronomen daremot stir i bcstimningsfaltet, och hanfbrs tiU klasscn 'dcterminatorer', cUer defmip pronomen. Hirav kan man dra den slutsatsen att en cxh den inte tUlhbr samma ordklass, och att det kanske to.m. inte ar meningsfuUt att rakna med en ordklass 'artiklar' bver huvud Pgcti det veikar vara mera indamilsenUgt att hanfbra bcstamda fristiende artikeln tiU klassen 'dcterminatorer' cllcr 'bcstimningsord', an att lita detP ord bUda en klass for sig. Dcnna slutsate forefallcr mig vara den cnda mbjUga for svenskans vidkommande, eftersom det i detP sprik inte finns nigon opposition mellan obestamd och bestamd artikel, jfr. tcx. en kvinna med kvinnan. Men aven fbrhiUandena i andra sprik pekar i samma rikming: det finns tcx. sprik som bar bestamd artikel, cllcr en annan bestamdheUmarkdr, men som saknar obestamd artikel (nyislandskan ar hir ett gott exempel); cxh omvant finns det sprik som har obestamd artikel men som saknar bestamd artikel (tcx. turkiskan). Detta visar klart cxh tydligt att det intc finns nigot logiskt nbdvandigt samband mcUan fbrekomsten av bestamdhcte- och obe-stimdhctemarkbrer i naturUga sprik. Det finns inte heller nigot skal att anta art fbrhiUandena skulle vara annorlunda i sprik som t.ex. eng^lskan och tyskan, dir det vid fbrsta piscendet verkar finnas opposition mellan bestamd cxh obestamd artikel: a woman - the woman; eine Frau - die Frau. I sina

251

undersbkningar av den tyska nominalfrascn kommer Vater (1984 och 1986) cmellertid till samma slutsate som jag, och visar att ein och der tiUhbr olika positioncUa och semantiska klasser, ein ar en 'Quantor' och der cn 'Dctermi-nans'. Och fbr engelskans del kom Perlmutter redan 1970 med teorin att den obestimda artikeln cgcntiigcn inte alls var nigon artikel, utan snarare ett rakneord: "although the definite and indefinite articles have the same spms in surface stmcturcs, the indefinite article is represented not as an article, but as the numeral one. Its deep structural origin must therefore be the same as tiiat of otiier numerals" (Ferimutter 1970, 233).

rV. Definita nominalfraser kan anvandas som kaman i en mera komplex nomi­nalfras. Egennamn bildar hir ett typexcmpcl: den definip nominalfrascn Kierkegaard kan sti i kamfaltet av en storre nominalfras, och di bestammas som om den vore ett vanligt appeUativ: en KierkegcutrdJen katolsk Kierkegaard (Wright 19); det unkna och instangda Sverige under kriget (Myrdal 13); den stora Nordens Mars (Axel Strindberg 243).

Konstruktioncn av nominalfraser med en sammansatt bestamd nominalfras i kamfaltet ar underkasPd minga restriktioner. Har fbljcr nigra;

1. Endast 'totalitete'kvantorema all/allt/alla, samtliga, bide och bdgge, och dc svaga adjektivformema halva, hela och sjalva kan fbrbindas med aUa mbj­Uga typer av bcstamda nominalfrascr i kamfaltet:

(22) a. b. c.

d

e. f.

g-h.

i.

j -k.

alia dessa dubbelt olyckUga proletarer aUa dc msentals fingna lyssama aUa Europas figlar

allt adclns krigsfoUc inom riket

samtiiga dc 20 versama

alia tre nordiska landema all stcnindustrin

hela virt ekonomiska system halva sanningen halva Sveriges krona

sjilva vir dagUga tillvaro

Daruelsson 37

Axel Strindberg 252

Moberg 326

Moberg 218

Moberg 200

Myrdal 23

Sarskild uppmarksamhet fbrtjanar konstruktioncn 'kvantor + bestamt substan­tiv' (22 f. cxh g.). I nutidssvenskan ar endast totalitctsbctecknande kvantorer mbjliga framfbr bestamt substantiv, men i sprikete ildre skeden fbrekom iven andra kvantorer i dcnna position:

252

a.

b.

c.

d.

e.

Fornnordiskan

hundamir ... tbku hvem fuglinn

HoSr heitir einn isinn

hann sencU aptt suman mjoSinn

drap eg bi marga vargana

engi kniit fckk hann Icyst ok engi

Heimskr II I64lLundeby 105

SnEddal7^^/Nygaard32

Sn Edda 73^^/Lundeby 116

Njdla 139^'^ILundeby 117

ilarcndann hreyft , , Sn Edda 2r'lNygaard32

aldre nysvenska (fbre 1600)

f. Fiardha ar att ingin ouinnin ingange ginom portana Quartum est quod nuUus inimicorum per portas uittcxst

BirgIII240IAgren54)

g. .. tiiU egnct sig ct ilefiskct ssom bbrer Kongl. Maij. thil. 1568. SAOB. E 553)

h. Tiyo alna longt skal huart bradhet wara GVB

i. an ginstan sprang aat henne en riddaren AX 342/Agren 53

nysvenska efter 1600

j . Nu tbis ingen fienden sig mehra wijsa 1708. SAOB, 1471

k. cUer ok at somt folket intc wille dar wijd Columbus 16781 Agren 54

I. at de intet wiste p i hwilkcn foten dc skullc sti Dalin 1735

Som Agren (1912, 57-8) pipekar anvands konstmktioner som de i (23) fort­

farande i vissa dialcktor, och i Utterara verk dar forfattaren sttavar efter att

iterge cn sidan dialekt I Torgny Lindgrens bok Merabs skonhet tcx. mbter

sidana konstruktioner som: tvi hdnsringarna (s 9); minga orden (s 40); en del

orden (s 40); tvi syskonen (s 47); tvi nyckelhilen (s 57); sex barna (s 103),

osv. En fiUlstandig beskrivning av artikclfbrhiUandcna i nortlindska dialekter

fbrcUgger, mig veterUgen, (annu?) inte; jag kan dirfbr inte bedoma om dessa

konstruktioner ir att betrakP som partitiva (ailtei: 'tvi av hbnsringama' osv)

cUer miste inteipretcras p i annat satt, t.ex. som 'emfatisk bcstamda', vilket

enUgt Sprenger (1977) ir bcstamdheteformemas betydelse i fornnordiskan cxh

nyislandskan.

Bcstamda substantivformcr kan i nusvenskan inte bara foregis av totalitcte-

betccknande kvantorer som aWalltlalla och bidelbdgge, utan cxksi av kvan­

torer som slutar p i dera, som vardera, ingendera, endera, nigondera och

vilkendera:

253

(24) a. ingendera endera nigondera vardcra vilkendera

b. badadera l >• bilama

bilen biggedcra J

2. I nusvenskan kan definita nominalfraser endast i fbljande fall bestammas pi annat salt an de ovan namnda: nominalfrascn ar antingen (a) ett egennamn, eUer (b) har cn av fbljande stmktorer:

bl. posscssivt pronomen (+ adjektiv) + substantiv b2. gcnitiv (+ adjektiv) + substantiv b3. den + supcrlativ (+adjektiv) + substantiv

Konstmktioner av typ bl forekommer i nutida svenskt skriftsprik nastan uteslutande om bestamningsordet ar denna (jfr Loman 1956, 231):

(25) a. denna min beskrivning Myrdal 4

b. dessa vira aldsP sprikliga minncsmirkcn Jansson 2 c. dcnna hennes fortvivlade langtan Lagerlof, GB 167

d. denna min spanska dolk Lagerlof, GB 74

I mitt material fbrekommcr en enda ging en framfbr ett posscssivt pronomen: en hans syster (Lidman, 197). SAOB (E 553) ger dessutom en min bamdoms-vdn. Ocksi varje uppttidcr en enstaka ging framfbr posscssivt pronomen: varje hennes rorelse (Lagcrlbf, GB 47). Annars lyscr konstruktioncn med sin frinvaro.

Exempel pi konstruktioner av typ b3 ('ingen den minsP skada') och b3 ('ett bverklassens attribut') finner lasaren i resp. (12), och (13-15, 17) ovan. Sivitt jag kan se ar itminstone typ b2 fortfarande livslevandc: den fbrekommcr nistan pi varannan sida i mitt textmatcrial.

ANVAND LITTERATUR A. KALLOR

Gustaf A. BLOMBERG 1968 Bakom polisens kulisser, Nordiska musect, Stockholm Axel DANIELSSON 1971 Revolution och reform. Ett urval av Alvar Alstcrdal och Ove

Sandell, Prisma, Stockholm

Per A. FOGELSTROM 1982 (I960) Mina drommars stad. Bonnier Pocket, Stockholm

254

Gustaf HOLMGREN 1929-33 'Eriksgata - S:t Eriksgata', Uppsala fornminnesforenings tid­

skrift YlAll, 215-288

Sven B.F. JANSSON 1980 ^bins,tenar(Kdnn ditt land nrS),S>T? Par LAGERK VIST 1965 (1924) Onda sagor, Delfmbok, Aldus/Bonnicrs Selma LAGERLOF 1970 Gdsta Berlings saga Sara LIDMAN 1979 (1977) Din tjdnare hor, Bonniers, Stockholm Torgny LINTXJREN 1985 (1983) Merabs skdnhet, Min Pocket Ivar LO-JOHANSSON 1981(1970) Vdllustingarna.Bonniers Jan MYRDAL 1985 'FoUchcmmets ord. Antcckningar kring den svenska Utterara

scenen', Tijdschrift voor Skandinavistiek 6, nr 2, 3-30. ViUicUn MOBERG 1976 (1971) Min svenska historia berdttad for folket. 2. Frin Engelbrekt tiU

och med Dacke, Norstedte Goran PALM 1968 En ordttvis betraktelse, PAN/Norstedte, Stockholm Axel STRINDBERG 1971 Bondenod och stormaktsdrdm. En historia om klasskamp i

Sverige 1630-1718, Gidlunds STENHUGGARMINNEN 1973 (Svenskt liv och arbete nr 31) Nordiska musect Stockholm (s.

119-138) Georg HWRIGHT 1965 Logik, filosofi och sprik. Stromningar och gestaltcr i modern

filosofi, Aldus/Bonniers, Stcxkholm

B. ANNAN LTTTERATUR

ALLEN, Stiire 1958 'Indelningen av nusvcnskans pronomen', A7W 73,51-70

DIDERICHSEN, Paul 1946 Elememar dansk Grammatik, Kebenhavn HOCKETT, Charles F. 1958 A Course in Modern linguistics. New York LOMAN, Bengt 1956 'Om relationen mellan ordfbljd och betydelse hos framforstalida

attributiva bcstamningar tiU substantiviska huvudord'. ANF 71, 218-244.

255

LUNDEBY, Einar 1965 Overbestemt substantiv i norsk og de andre nordiske sprog, Oslo

N Y G A / L R D , Marius 1905 Norr0n syntax, Kristiania

PERLMUTTER, David M. 1970 'On tiic Article in EngUsh', i M.Bierwisch & K.E.Heidolph (eds.)

Progress in Linguistics, The Hague/Paris, s. 233-248

PITKANEN, Antti J. 1979 Binominala genitiviska hypotagmer i yngre nysvenska, Helsinki

SPRENGER, Ulrike 1977 Untersuchungen zum Gebrauch von s i und nachgestelltem inn in der

altisldndischen Prosa, Basel/Stuttgart

TELEMAN, Ulf 1969 Definita och indefinita attribut i nusvenskan, Lund

VATER, Heinz 1984 'Determinantien und Quantoren im Deutechen' Zeitschrift fiir Sprach-

wissenschaft3,19-42 1986 'Zur Abgrenzung der Determinantien und Quantoren , in Vater, Heinz

(Hrsg.) Zur Syntax der Determinantien, Tubingen, s. 13-31

WELLANDER, Erik 1947-̂ Riktig svenska

AGREN, Kari 1912 Om anvdndrungen av bestamd slutartikel i svenskan, Uppsala