SAMRÅD & DIALOG - arkitekturanalys sthlm · 2013. 7. 3. · Då dialog k ännetecknas av...

En idébok för den som ska arrangeranågon form av dialog

SAMRÅD & DIALOG

2

Medverkande vid framtagandet av Samråd & Dialog

– en idébok för den som ska arrangera någon form av dialog.

Projektgrupp: Solfrid Nilsen (projektledare), Dick Gahnberg, Christina Eklööf, Margareta Husfeldt, Berit Oscarsson.

Texter: Suzanne de Laval

Illustrationer och grafisk form: Tecknar’n i Roslagen AB.

Tryck: Affärstryckeriet i Norrtälje AB

3

Innehåll

I N N E H Å L L

En dialoghandbok 4

Kapitel 1, allmänt om dialog 5

Inledande definitioner 5Dialogen bygger på ömsesidighet och gensvar 6Samråd och planerad kommunikation gynnar processen 7Samråd i lagar, föreskrifter och rekommendationer 8Kontinuiteten - hur säkras den? 10Konflikter 11Planeringsprocessen drivs framåt av dialog 11Protokoll, dokumentation 12Presentationsmaterial 13Samordnare för dialogprojekt 14Deltagare i dialogprojekt 15

Kapitel 2, dialogalternativ 16

Vad finns det för dialogalternativ? 16Arbetsgruppsmetoden 18Arbetsgrupper och samrådsgrupp 19Seminarier och möten för dialog 19Studiecirkel 20”Drop-in” eller ”Öppet hus” 21Charrette eller ”planning weekend” 22Arbetsboksmetoden 23Gåtur 24Samverkan med skolan, Vägverkets projekt Forska - Lära 24

Kapitel 3, stöd för dialog 25

Stöd för dialog 25Trycksaker 25En informationskampanj 25Hearing 25Stormöte 26Massmedia 27Utställning 28Enkäter till berörda 28Intervjuer med berörda 29Vägkantsintervjuer 29

Kapitel 4, slutsatser 30

Vilka dialogalternativ ska man välja? 30Checklista 32Referenser för specifika metoder 33Referenser 34

4

IDÉBOK KRING METODER FÖR DIALOG— EN DIALOGHANDBOK

S A M R Å D & D I A L O G

Denna handbok är tänkt att användas som en idé-bok för den som ska arrangera någon form av dia-log med allmänheten. Den nya Miljöbalken medkrav på tidigt samråd med allmänheten aktualise-rar att man ser över hur man ska arbeta med dialogi tidiga skeden av all planering. Vägverket RegionStockholm arbetar med vägrevision och har i dettasammanhang speciellt lagt vikt vid tidigt samrådmed allmänheten i förstudiens inventerande skede.Dialog med allmänheten i tidiga skeden, i förstu-die, i vägutredning och även i genomförandeskedetär lika viktigt. De frågor som diskuteras får olikautseende beroende på var i processen man befin-ner sig, och metoderna för att genomföra dialogkan vara olika.

Handboken ger inte detaljkunskap om hur mantillämpar alla de metoder som diskuteras, men denger en överblick över vilka valmöjligheter man har.För samtliga metoder finns annan litteratur somger noggranna instruktioner om hela förfarandetför respektive metod. I litteraturlistan kan man hittasådana referenser samlade. I handboken förs reso-nemang om varför man ska föra en dialog, hur mankan kombinera olika metoder och vad en dialog-samordnare kan ha för roll.

I slutet av boken finns en checklista som tarupp alla de moment som behöver behandlas i endialogsituation, ett projekt eller ett skeende. Check-listan kan användas både för att planera och ge-nomföra en dialog och för att slutrapportera.Genom att kortfattat skriva ned det aktuella pro-jektets huvuddrag punkt för punkt ur checklistankan man skapa en slutrapport som ger en god över-blick över den dialog som förts i ett projekt.

5

Kapitel 1, allmänt om dialog

A L L M Ä N T O M D I A L O G

INLEDANDE DEFINITIONER

För att kunna diskutera vad dialog innebär definie-ras inledningsvis några av de begrepp som kommeratt behandlas i denna handledning. Genom att de-finiera begreppen underlättas både förståelsen ochäven möjligheten att tillämpa kunskapen i prakti-ken på ett rationellt sätt. Vissa resonemang kan varateoretiska, men har man förstått grundmeningenkan man tillämpa synsättet praktiskt, och kanskesjälv justera metodanvändningen.

INFORMATION är meddelanden, underrät-telser, upplysningar, uppgifter och nyheter som för-medlas via någon informationskanal. Överföring avett budskap från en avsändare till en mottagare isyfte att öka mottagarens kunskap.

KOMMUNIKATION uttrycker att man harfått kontakt på det ena eller andra sättet. Att över-föra information, tankar och känslor så att det kanmottagas och förstås, att komma i kontakt. Kom-munikation förutsätter att det finns en sändare ochen mottagare och att mottagaren kan reagera på detmeddelande som sänts ut. Kommunikation kanvara en dubbelriktad ömsesidig dialog mellan av-sändare och mottagare.

DIALOG är ett ömsesidigt utbyte av erfaren-heter, idéer och åsikter mellan två eller flera parter,ett samtal. Dialog är tvåvägskommunikation ellerflervägskommunikation. Dialog förutsätter att manfår tillfälle att återkomma med flera repliker ochvidareutveckla resonemangen. I dialogbegreppetfinns en dimension av samtidighet och direktkon-

takt, fysisk eller via tekniska hjälpmedel. För att fåtill stånd reellt medborgarinflytande krävs någonform av dialog mellan medborgarna och maktha-varna.

SAMRÅD är ett begrepp som i vårt dagliga talintimt är förknippat med en beslutssituation. Visamråder om hur vi ska göra innan vi fattar beslut.Samråd är det begrepp som Plan- och Bygglagen,PBL, använder för att fastställa hur alla berörda skallgaranteras ett reellt inflytande på planutformningoch genomförande (medborgarinflytande och rättssä-kerhet). Samrådet skall även medverka till att ären-dena kan behandlas så snabbt och enkelt som möj-ligt. Beskrivningen av förfarandet vid upprättandeav detaljplaner och områdesbestämmelser är rela-tivt detaljerade i PBL och samrådet regleras ochformaliseras. I denna formalisering av begreppetsamråd försvinner en del av ordets ursprungligaladdning. Medborgarna får i samrådet ge sina syn-punkter (oftast skriftligen) på planförslag som ”ano-nymt” ställs ut, därefter är det politikerna som fat-tar beslutet efter genomläsande av tjänstemännenssamrådsredo-görelse. Den som deltagit i samrådethar rätt att besvära sig över beslutet.

6 A L L M Ä N T O M D I A L O G

DIALOG BYGGER PÅ ÖMSESIDIGHETOCH GENSVAR

Det är stor skillnad mellan att informera och attföra en dialog. I en dialog måste alla deltagareges möjlighet att ta del av den andra partens för-slag och åsikter - begrunda dem och besvara dem.Att informera är däremot att ensidigt föra ut sittstoff. Detta kan göras mer eller mindre sam-vetsgrannt och kan vara en inledande aktivitet föratt skapa dialog.

Dialogbegreppet är alltså lite djupare i sin inne-börd än information och kommunikation. Dialo-gen förutsätter att parterna kan kommunicera ochatt den information som finns tillgänglig kan an-vändas av samtliga deltagare.

Dialog, liksom all demokratisk verksamhetmåste vårdas. Man måste komma ihåg huvudsyftetmed dialogen - ömsesidigt utbyte av åsikter och er-farenheter - då man ska tillämpa metoderna ochteori och praktik inte verkar att stämma överens.Kännetecknande för dialogen är att man får en chansatt komma igen flera gånger med frågor och svaroch att man får gensvar. Dialog kräver också reflek-tion hos alla deltagande parter.

Dialog med sin ömsesidighet leder på ett natur-ligt sätt till samarbete. Man samarbetar i dialogenoch den kan leda till fortsatt kontakt. Man kan fåtill stånd underhandlingar under en längre tidspe-riod.

Att skapa förutsättningar för en kontinuerligdialog - en kedja av dialoger - under en lång pla-neringsprocess och att dokumentera den dialog somförs genom hela projektet, är ett stort åtagande förden som leder ett projekt. Projektledaren kan habehov av extern hjälp för att klara detta och en dia-logsamordnare som tar hand om den praktiskahanteringen för en tidsbegränsad del av processenkan vara ett sätt att klara av dialogen med allmän-heten. Dialogsamordnaren och projektledaren måstedock ha ett mycket nära samarbete och dialogenmåste arbetas in med omsorg i projektets tidplanredan från starten.

Då dialog kännetecknas av ömsesidighet, ställerden också krav på handling. Man kan inte lämnadeltagarna i sticket efter avslutad dialog. Ett håll-bart samhälle med medborgarinflytande kräver attdeltagande i samråd ger gensvar i form av hand-ling. I annat fall kommer inte deltagarna att ställaupp nästa gång, eftersom det inte lönar sig attengagera sig.

Slutligen är det av yttersta vikt att det samrådeller den dialog man genomför i sin komplexitetstår i paritet till planfrågan eller ärendets relativavikt och angelägenhetsgrad. Samrådet får helt en-kelt inte göras så vidlyftigt att det kanske till ochmed i värsta fall tar längre tid och kostar mer änsjälva genomförandet. Sunt förnuft i bedömningenav vilka insatser som ska till i ett vägprojekt elleren planfråga utöver det lagstadgade samrådet ärmed andra ord nödvändigt.

7

SAMRÅD OCH PLANERAD KOMMUNIKATIONGYNNAR PROCESSEN

Den kunskap som finns hos brukarna, de boendeeller de berörda är viktig att ta tillvara i alla plan-sammanhang. Då de berörda bidragit med sinerfarenhetskunskap, kan utredningsarbetet fokuserapå de frågor som aktualiserats i samrådet. Riskenför överklagande och därvid följande tidsförlustminimeras. Den tid man satsar i projektets inled-ning då investeringarna är små - vinner man i slut-fasen då investeringarna är stora och ändringar med-för stora bekymmer. Samråd i dialogform kan ge enutveckling av demokratin med lokal förankring. Dådialog förs med brukarna under pågående pla-neringsprocess kan brukarna och de närboende fåta del av utredningsmaterialet fortlöpande och gesin syn på de alternativ som utreds. Vi får på köpetett bredare synsätt. Dialogen ger kunskap till allasina deltagare, brukare såväl som planerare och väg-projektörer. Genom att tidigt i projektet hitta pro-blemen och få synpunkter från brukare och när-boende, kan man få fram lösningar som är bättreanpassade efter brukarnas behov och förutsättningar.Sakägare vars mark påverkas får, genom att engage-ras tidigt i processen, tid på sig att ta del av infor-mationen, ta ställning i sakfrågan och även att på-verka resultatet. Genomförandet av planerade åtgär-der med marklösen mm kan därvid gå smidigare islutfasen.

Dialogen med de berörda kan visa vad som ärden äkta konflikten och därmed ge experterna möj-lighet att utreda och bearbeta den eller de viktigafrågorna. Falska konflikter, dvs missförstånd, kanman lokalisera och reda ut i dialogens form och manbehöver inte belasta projektering och utredning meddetta.

Genom att planera hur man ska kommuniceramed omvärlden i ett projekt och väva in kommu-nikationsplaneringen i projektets tidsplanering frånbörjan, kan man styra resultatet på ett medvetet sätt.Kommunikationsplaneringen bör göras i inled-ningen av projektet och sedan ses över inför varjenytt skede i enlighet med den informationspolicysom finns inom den egna organisationen.

Den kommunikation med omvärlden som krävsför måluppfyllelsen i ett projekt kan planeras medhjälp av så kallade kommunikationsplaner.

En kommunikationsplan innehåller följande delar:

● Syftet med kommunikationenVilken process ska kommunikationen stödja?Vilka konkreta verksamhetsmål ska kommu-nikationsinsatsen stödja?

● KommunikationsmålVilka konkreta kommunikationsmål skauppnås? Målen formuleras i termer av vadberörda mottagare ska uppleva, ha uppfattat,lärt sig eller hur de ska bete sig.

● Strategi för kommunikationenVilken är tyngdpunkten i olika delar avprojektet? - information eller dialogVilka metoder ska vi använda?Vilket ska vara huvudbudskapet i kommuni-kationen och i vilken ”anda” ska kommuni-kationen ske?

● MålgrupperVilka grupper av människor ska vi kommuni-cera med för att uppnå målen?Vilka förkunskaper och attityder har de tillfrågan och till avsändaren?

● KanalerHur når vi mottagarna?Vilka vidareinformatörer kan aktiveras tillstöd för projektet?

● Aktiviteter och tidplanVilka aktiviteter ska genomföras och när skade genomföras?Vilka ”gratistillfällen” finns för att nå mål-grupperna?Vem ansvarar för vad i genomförandet avrespektive aktivitet?Vad kostar respektive aktivitet?

● Kritiska framgångsfaktorerVad krävs av oss för att lyckas ikommunikationen?

● Utvärdering av kommunikationenHur och när ska kommunikationenutvärderas?

Vem ansvarar för utvärderingen?

Kommunikationsplaneringen gäller alltså projekteti sin helhet och i projektet kan ett antal olika for-mer av dialog förekomma i olika skeden i kombi-nation med flera typer av informationsinsatser. Mankan vartefter projektet fortskrider varsebli att detkrävs andra insatser än man från början antagit, där-för ska kommunikationsplaneringen ses över ochrevideras med jämna mellanrum. Den enskildadialogens tidplan inordnas alltid i kommunikations-planen.


8

SAMRÅD I LAGAR, FÖRESKRIFTER OCHREKOMMENDATIONER


Den nya Miljöbalken stadfäster tidigt samråd vidall planering som påverkar vår miljö, i enlighet medden praxis som tillämpas i PBL. Detta är en storförändring i lagstiftningen. Förr reglerades dettaenbart vid kommunal detaljplanering. Miljöbal-kens kapitel 6 behandlar Miljökonsekvensbeskriv-ningar och annat beslutsunderlag. Där behandlastidigt samråd och utökat samråd. Utökat samråd imiljökonsekvensbeskrivning, miljökonsekvensbe-dömning, innebär bland annat att samrådet ska be-handla verksamhetens eller åtgärdens lokalisering,omfattning, utformning, och miljöpåverkan samtinnehåll och utformning av miljökonsekvens-beskrivningen.

Väglagen ändras och nya formuleringar träderi kraft 990101. Väglagen kopplas till Miljöbalkenoch detta påverkar skrivningarna om samråd. Manbehandlar förstudie och vägutredning och precise-rar grupperna som ska erbjudas samråd: berördalänsstyrelser, kommuner, och ideella föreningar somenligt sina stadgar har till ändamål att ta till varanaturskydds- eller miljöskyddsintressen samt medden allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Lag-stadgat samråd i arbetsplaneskedet finns redan nu iVäglagen, Vägkungörelsen.

Plan- och bygglagen beskriver planförfarandeti sitt femte kapitel med normalt förfarande och för-enklat förfarande. Samråd i de olika skedena av alldetaljplanering är fastlagt och förfarandet beskrivetför program, samråd, utställning, antagande ochprövning. För detaljerad beskrivning hänvisas tillBoverkets publikation Boken om detaljplan ochområdesbestämmelser, 1998.

I Vägverkets handbok Miljökonsekvens-beskrivning för vägar Publikation 1995:30,finns ett avsnitt som behandlar samråd, förankringoch redovisning. Där understryker man vikten avatt ha omfattande kontakter med olika parter ge-nom hela processen från förstudie och vägutredningtill arbetsplan. Bland annat påpekas att tidiga kon-takter är en bra förberedelse för det formella sam-rådet i ett senare skede av projektet.

I Vägverkets handbok Planering och projekte-ring av vägar - Beslut och förankring Publi-kation 1996:22, behandlas besluts- och samråds-processen ingående. Man visar i scheman exempelpå externa kontakter i de olika planeringsskedenaoch föreslår även kontaktform. Resonemangen ochförslagen i denna skrift gäller självklart även vid väg-revision.

I Vägverkets handbok Förstudie Publikation1997:149, behandlas samrådsprocessen mycketkortfattat. Man förutsätter att kunskap finns hosläsaren om hur samrådet genomförs och påpekarendast att det samråd som gjorts ska dokumenterasi redovisningen. I den allmänna beskrivningen avförstudier skriver man att

””

”

Vägplanering och vägprojekteringmåste ses som en del av övrig fysisk

samhällsplanering. Vägprocessen måstedärför bedrivas med en öppen attityd

och i nära samarbete med övrigamyndigheter, organisationer och

allmänhet.

”

9

Vägverkets Nationellt trafiksäkerhetsprogram1995-2000 tar upp samverkan med allmänhetenpå flera sätt. Bl a skriver man ”En viktig samverkans-part för att uppnå det trafiksäkra samhället är med-borgarna. Varje myndighet måste ta vara på de kun-skaper och erfarenheter som människorna i samhäl-let har. Denna samverkan kan ta formen av ettdialogprojekt.”

Ovanstående sammanställning av lagar, rekom-mendationer och föreskrifter handlar nästan uteslu-tande om samråd och detta begrepp har inlednings-vis i denna handbok definierats just som lagstifta-rens redskap. Man vill säkerställa medborgar-inflytande och rättssäkerhet. Vägverkets Nationellatrafiksäkerhetsprogram och Vägverkets miljö-program går lite längre och talar både om kommu-nikation och dialog.

Vägverket har alltså en målsättning att gå dju-pare i samråd och dialog med allmänhetenän vad lagstiftaren idag kräver.

Både den nya lagstiftningen och denna ambitions-nivå kräver att man ser över sina rutiner och proces-ser och upprättar kommunikationsplaner som inne-håller både dialog, information och formellt sam-

råd.


Vägverkets Miljöprogram 1996 behandlar intedialog med allmänheten specifikt, men i den ge-mensamma strategin nämner man särskilt medbor-gare, näringsliv och myndigheter i samverkan. Manskriver även om att utveckla nätverk för samarbete.

””

””

Kommunikation med omvärlden har ettdubbelt syfte. Dels vill vi dela med oss avvår kompetens och försöka påverka olika

aktörer, inte minst medborgare ochnäringsliv, att bidra till minskad

miljöpåverkan från vägtransportsektorn.Dels är kommunikation ett viktigt medelför att utveckla kompetens och kontakt-

nät för våra vidgade uppgifter.

Vi måste bli ännu bättre på att ta till ossvärderingar, kunskap och erfarenheter i

vår omvärld när det gäller vägar,vägtrafik och miljö. Det förutsätter attvi satsar på kommunikation och inte

enbart på enkelriktad information ochatt vi i större utsträckning än hittills är

ödmjuka och lyhörda inför andravärderingar och synsätt.”

10

KONTINUITETEN — HUR SÄKRAS DEN?

Ett planärende eller ett vägprojekt är processer somtar mycket lång tid, oftast flera år. Under den tidenhinner flera olika projektledare eller planerare passe-ra i revy och ta hand om olika delar av processen.Många olika instanser och myndigheter finns ocksåsom tar hand om olika ansvarsområden. För dendel av allmänheten som faktiskt är intresserad avplanering är detta mycket förvirrande.

Det är en sak att ställa upp i ett samrådsprojektoch komma på ett antal möten och diskutera pla-ner, trafiksäkerhetsfrågor och miljöfrågor, men hurska deltagarna sedan få veta vad som händerlängre fram? Det krävs avsevärd kunskap om pla-nering, för att kunna hitta rätt, för medborgarensom vill ha information om vad som hänt med pro-jektet något år senare. Här finns mycket att görabåde i informationshänseende och genom atthöja allmänbildningen i planeringskunnande.

En instans som står för kontinuiteten mer lång-siktigt och som finns närmare kommuninnevånarnaär planeringsavdelningarna inom respektive kom-mun. Det finns därför all anledning för dialog-samordnare och Vägverkets projektledare att arbetaså nära de kommunala planerarna som möjligt;detaljplanerare, översiktsplanerare och trafik-planerare, så de är välinformerade och kan hjälpaden som vill ha information. I Vägverket RegionStockholm finns en avdelning för Planering därmotsvarande information ska kunna ges.

projekten att bli betraktade som speciella evenemangutan betydelse och förankring i vägplaneringen. Iboken Nya spår Erfarenheter och planeringsidéer frånutvecklingsarbete i byar och bygder tar Ulf Alexanders-son och John-Eric Rönnlund upp denna proble-matik. De har arbetat som planerare med byalagoch byutveckling i flera jämtländska kommunerunder en följd av år och de menar att ett byutveck-lingsarbete i dialog mellan kommunens företrädareoch medborgarna tar tre år innan resultatet kan stu-deras och utvärderas.

Boverket har i Sydlänsprojektet genomfört lo-kala utvecklingsarbeten i nio kommuner just för attförsöka hitta sätt att få kontinuitet och hållbarhet imedborgarinflytandet. I deras rapport Vem bestäm-mer, om medborgarinflytande och kommunal plane-ring, understryks hur bräckligt medborgar-inflytandet är och i hur stor utsträckning det byg-ger på att det finns en eldsjäl som driver det hela.Man pekar också på behovet av spelregler för med-borgarinflytande.

Alexandersson och Rönnlund tar också uppeldsjälens positiva betydelse för medborgar-inflytande, men varnar samtidigt för riskerna med

att förlita sig på en eldsjäl. Det kan lätt bli så atteldsjälen tar på sig ett för stort ansvar och därmedstår och faller det hela med honom eller henne. Jufler som engagerar sig långsiktigt, desto hållbarareblir medborgarinflytandet.

Det är viktigt att hitta rutiner som fungerar lång-siktigt för dialog med allmänheten, annars riskerarde redan genomförda och de nu planerade dialog-


11

PLANERINGSPROCESSENDRIVS FRAMÅT AV DIALOG

KONFLIKTER

I allt samråd kring samhälle och planering finnsintressemotsättningar av olika grader och valörer.Vissa frågor är mycket laddade och anses livsavgö-rande för den det berör. Andra frågor kan vara aven mindre dignitet, men beröra många människoroch därmed blir viktiga och tunga.

En utgångspunkt för att få till stånd en dia-log och ett engagemang är ofta en intressemot-sättning eller en konflikt. Man kan skilja på fal-ska konflikter och äkta konflikter. En falsk kon-flikt är oftast ett missförstånd, och genom att in-formera om fakta i sakläget kan en sådan falsk kon-flikt undanröjas. En äkta konflikt är en renodladintressemotsättning.

Genom att oskadliggöra de falska konflikternakan man i en dialog koncentrera sig på att disku-tera den äkta konflikten och försöka hitta nya lös-ningar eller vägar att förhandla sig fram till en lös-ning eller kompromiss som kan vara acceptabel förde diskuterande parterna.

I en dialog med allmänheten med många delta-gare, varav vissa kommer och går under en längretidsperiod, finns rikliga tillfällen till att falska kon-flikter uppstår hela tiden. Endast genom att varauppmärksam på skeendet, kan man fånga upp dessatendenser och gång på gång informera och kom-

municera och därmed skapa förutsättningar för endialog kring den fråga som är projektets kärna.

Både falska och äkta konflikter driver dialogenvidare och är inte något som man ska se negativtpå. Utan konflikter skulle dialogen bli ointressantoch ingen skulle engagera sig. Å andra sidan kankonflikterna stjälpa hela dialogen och projektet omman inte hittar ett sätt att hantera de stridiga vil-jorna och skapar regler för hur meningsutbytet fårske. Det är här som de olika metoderna för dialogkan vara ett stöd. Genom att via en dialogmetodskapa ett forum där alla sorters synpunkter ges platsoch gensvar kan alla deltagande lära sig av sina res-pektive motståndare och alla kan komma vidare isina resonemang. Däremot kan man aldrig garan-tera att dialogen ger en lösning som alla är tillfredsmed. Dialogen kan resultera i att man kommerfram till att frågan inte går att lösa med de givnaförutsättningarna. Eller dialogen kan landa i attkonflikten kvarstår olöst eller i värsta fall fördju-pad.

Framför allt, när dialogen initieras och plane-ras är det viktigt att reflektera över förutsättning-arna, och att man är medveten om denna risk.Annars kan dialog med allmänheten uppfattas somett onödigt ont av dem som har obehagliga erfa-renheter.


Utmärkande för planeringsprocessen är att manunder hela processen prövar nya lösningar på sittproblem för att hitta en lösning som ger en braslutprodukt. Planeringsprocessen definieras genomde samråd och utvärderingar man under hela pro-cessen genomför för att kunna driva projektetframåt. Det är genom att öka sin kunskap om detproblem man vill lösa, som man kommer närmareen godtagbar lösning.

En dialog med allmänheten bör kunna föras ge-nom hela planeringsprocessen, inte bara under vissa

12

korta hektiska perioder. Ofta understryks det iplaneringsteoretisk diskussion att det är viktigast attsamråda med allmänheten i tidiga planskeden, dådet går att påverka de stora besluten. Å andra si-dan, när det rör sig om en konkret vägdragning sompåverkar de kringboende kraftigt, finns det ingenanledning att nöja sig med samråd i tidiga skeden.Då bör de berörda också beredas tillfälle att yttrasig över de slutliga förslagen, inte bara i lagstadgatsamråd, utan gärna i en utökad dialog.

Dialog med allmänheten är en vid många till-fällen prövad planeringsmetod. I plansammanhanghar det använts i stor utsträckning, men ofta harman konstaterat att det är svårt att samråda medallmänheten kring planer. Det största problemet ärkanske den oklara tidsbilden. Planer tar lång tid attgenomföra och folk tröttnar helt enkelt på fråge-ställningarna när det inte ”händer något”. Man harockså erfarit att det är svårt att få allmänheten attdiskutera komplicerade frågeställningar i plan-sammanhang, mest blir det olika påtryckargrupper

som hävdar sin egen ståndpunkt mot någon annan.

Vissa projekt har dock fungerat mycket bättre.Kännetecknande för dem är att man samlat en min-dre grupp vid flera tillfällen och genom någon formav pedagogisk process ökat kunnandet hos grup-pen om frågeställningarna, och därmed kunnat fåett kvalificerat samråd.

Planeringsprocessen och projektet är inte slutförrän vägen finns byggd och kan utvärderas av sinaanvändare. Vid utvärderingen kan det visa sig attutformningen inte var optimal, utan måste föränd-ras, kanske behövs en dialog igen...

I en presentation av dialogprojekt i VÄG-VERKET INFORMERAR mars 1997 beskrivs ettdialogprojekt -Lindholmsprojektet. Där talar manom en kedja av dialoger som lett fram till en fun-gerande lösning. Det är en bra bild av hur man kanse på dialogen med allmänheten i ett långt tidsper-spektiv som planering alltid innebär.

PROTOKOLL, DOKUMENTATION

Att dokumentera samråd och dialog är mycketviktigt, det är i stort sett omöjligt att i efterhandkomma ihåg vad som sades och hur diskussionengick. Samrådet får också en högre status om det ärdokumenterat. Då finns det svart på vitt vad somkom fram. Det är lättare att fånga upp frågor somkanske kommit bort i hanteringen om alla mötenär dokumenterade, man kan gå tillbaka och hittadem i de gamla papperen.

Därför är protokollförarens roll viktig i allasamrådssituationer. Att föra protokoll vid mötenmed allmänheten är en uppgift som kräver attman kan ägna sig åt den utan att ha någon an-nan uppgift på mötet. För att protokollen ska haen funktion i ett dialogprojekt, måste de skrivas utoch distribueras till alla deltagare så fort som möj-

ligt, så att alla har den aktuella informationen i godtid före nästa möte. För att allmänhetens synpunk-ter verkligen ska kunna föras in i de mer tekniskautredningarna, måste protokollets information fin-nas tillgänglig genast.

Det är också viktigt att sammanställa resultatetav en dialog som kanske pågått under en längre tids-period. Sammanställningen behöver inte göras så


13A L L M Ä N T O M D I A L O G

PRESENTATIONSMATERIAL

Det presentationsmaterial som används vid samrådoch dialog med allmänheten bör alltid vara av sågod kvalitet som möjligt. Med god kvalitet me-nas att presentationsmaterialet är åskådligt ochbegripligt. Det behöver inte vara komplicerat ochvisa all tänkbar information, utan tydligt och klartvisa kartbilden, med den aktuella frågeställningenillustrerad. Genom att välja rätt kartutsnitt och läggain alla de alternativ som diskuteras på kartan harman snabbt fått ett fungerande presentations-material. En informatör bör engageras tidigt i pro-jektet och presentationer bör göras målgruppsan-passade. Modern GIS-teknik, datorstött ritande ochOH-teknik, gör att det är fullt möjligt att tidigt iprocessen framställa presentationsmaterial av högkvalitet, även fast inte alla faktorer hunnit utredas.En tidig skiss, ett utkast e d kan alltid presenterasmed en tydlig anvisning om att det inte är det slut-liga förslaget.

Om man framställer enkla skisser i A4-format,kan de utan problem distribueras till alla samrådandeparter och skisserna kan användas som OH-bildervid alla dialog- och samrådstillfällen. Stora ritningaroch kartor kan användas vid möten och öppet hus,då man vill visa materialet och stå i en liten grupp

runt en uppsatt karta och diskutera. Sådana kartorbehöver oftast bearbetas och målas upp med färger,för att förtydligas och fungera som diskussions-underlag.

Planeringsprocessen i sig har mycket att vinnapå att tydligt presentationsmaterial tas fram tidigt.Alla inblandade får därmed möjligheter att se pro-blem och brister och åtgärda dem tidigare. Genomatt beställa sådana bilder vid upphandlingen av kon-sulten, för att kunna presentera redan i det tidigasamrådet med allmänheten, ger man samråds-deltagarna ett mer konkret diskussionsunderlag.

I dialog med allmänheten uppfattas ofta ett välbearbetat material som en signal om att allt redanär färdigutrett och icke påverkbart. Detta är ett di-lemma för den som ska samråda. Samtidigt som manhar behov av ett tydligt och bra informationsmate-rial, får det inte hämma dialogen. Presentations-materialets status i projektet måste därför alltidframgå tydligt.

vidlyftig. I slutet av denna bok finns en checklistasom genom att fyllas i blir en snabb sammanställ-ning av den dialog som förts. För en dialog-samordnare som anlitats för en specifik tidsbegrän-sad uppgift är det nödvändigt att redovisa sitt ar-bete i en sådan form, så att dialogens resultat kankomma helheten tillgodo. En sådan sammanställ-ning har vissa likheter med det formella samrådetssamrådsredogörelse, men i och med att den inte ärformell finns en större frihet att beskriva tillväga-gångssättet och förloppet och att utvärdera om måloch syfte uppfyllts.

Då man genomfört dialog i flera projekt kan

sammanställningen av dessa dialogers resultat se-dan bli underlag för att utvärdera både dialog-metoder och processer. Man kan även få underlagför att bedöma medborgarinflytandets hållbarhetoch effekter. Det finns inga rutiner idag för dialog,utöver det lagstadgade samrådet, utan vi provar ossfram med risk för att göra fel i alla led. Därför ärdet av yttersta vikt att dokumentera och utvärdera.

För att man ska kunna utvärdera dessa dialogerär det en stor fördel om de redovisas på ett likartatsätt. Det blir då lättare att sammanställa erfarenhe-terna och att diskutera likheter och olikheter i pro-jekten.

14

Dialogsamordnarens uppgifter:

Organisera arbetet

Engagera intressenter

Vara ett kunskapsmässigt stöd tillarbetsgruppen

Arrangera och leda möten

Identifiera och analysera eventuellaproblem/lösningar tillsammans medde övriga intressenterna

Föra minnesanteckningar från möten

Lämna kontinuerlig redovisning tillprojektledare/uppdragsgivare

Sammantaget rör det sig om ett betydande admi-nistrativt arbete som samordnaren får ansvar för. Idiskussioner kring hur rollerna ska fördelas i ettdialogprojekt har frågan kommit upp om inte pro-jektledaren ska vara samordnaren. Det finns storafördelar med en sådan rollfördelning, projektledaren

är ju ändå något av en informationscentral och börju ha all teknisk och organisatorisk information ochplanering aktuell. Å andra sidan blir det en tungarbetsbörda för projektledaren.

Projektledarens attityd till dialog med allmän-heten är avgörande för om det ska bli någon dialogalls. Troligen skulle de ha ett stort stöd i en sam-ordnare, som kunde driva ett dialogprojekt. Mankan också tänka sig att projektledaren är samord-nare, men har en administratör till sitt förfogandesom sköter allt det praktiskt administrativa arbetetkring dialogen.

Det kan vara en vits med att en neutral personsamordnar dialogen med allmänheten. Roll-fördelningen blir då lite klarare mellan de olikadeltagande parterna.

SAMORDNARE FÖR DIALOGPROJEKTET

Idén med att ha en samordnare i ett dialogprojektär för att skapa ett forum där lokalbefolkningen vetatt information finns och att deras synpunkter tasemot, dvs att skapa kommunikation. Hos sam-ordnaren kan all information finnas tillgängligsom en resurs att använda för arbetsgruppernai sitt arbete. Kontinuiteten är viktig i planprocessenför att deltagarna ska känna att deras synpunkterbeaktas, vare sig de leder till åtgärder eller ej, skallmotiven till detta vara tydliga och begripliga.

Det är viktigt att alla frågor kanaliseras tilljust denna person och att alla instanser samverkarom detta. Lokal förankring och lokalkännedom ärett stort plus vid val av en sådan person, menplaneringskunnande är viktigare. Samordnaren skaockså arrangera informationsmöten och diskussions-kvällar riktade till speciella målgrupper. För att dia-log ska kunna uppstå och ej endast envägskommu-nikation krävs en medvetenhet och ett kunnandeom samspel människor emellan.


15

DELTAGARE I DIALOGPROJEKT


Deltagare i dialogprojekt är som regel en aktiv delav allmänheten, människor som engagerar sig isamhällsfrågor. Till övervägande delen har de somdeltagit i dialogprojekt varit män i övre medelål-dern. De har ett spontant engagemang när det gäl-ler trafikfrågor. Men även en grupp kvinnor, oftamödrar som oroar sig för barnens trafikmiljö deltargärna. Dessa är inte representativa för hela befolk-ningen. Å andra sidan har de synpunkter på sinnärmiljö och är villiga att offra en del av sin värde-fulla fritid för att föra en dialog med Vägverketsoch kommunens planerare.

Deltagarna kan antingen representera lokala för-eningar, företag eller institutioner, eller de kan re-presentera enbart sig själva. Det är viktigt att no-tera vilket som gäller i det aktuella fallet. Ofta re-presenterar deltagarna en eller flera föreningar in-officiellt. De bör då uppmuntras att inkomma medskriftliga yttranden eller dylikt som godkänts påett föreningsmöte. I annat fall bör man betraktadessa deltagares synpunkter som personliga.

Personliga synpunkter är lika viktiga som sådanasom framförs av en grupp. Det är dialogdeltagarnaskunskaper om sin egen närmiljö som kan bidra tillatt inventeringen av det aktuella området blir merfullständig. De kan också bidra i analysen, med detlokala perspektivet. Sedan får personliga intressenvägas mot samhälleliga intressen på sedvanligt sätt.

Som ovan nämnts är det mestadels medelålders,eller övre medelålders män som engagerar sig idialogprojekt kring trafikfrågor. Detta är ett feno-men som den som initierar dialogprojekt bör varamedveten om och se till att också rekrytera kvin-nor, äldre och yngre. Det kan troligen räcka medatt vid ett inledande stormöte försäkra sig om attett antal kvinnor kommer att engagera sig i det fort-satta arbetet. Dessutom behöver kvinnorna specielluppmuntran för att vilja och våga ta sin rättmätigaplats och hålla ut i ett dialogprojekt.

En kommentar från en deltagande kvinna iLindholmenprojektet är typisk:

…Vi var 3-4 kvinnor i grup-pen och det var lite som pojkarnas klubb.De tyckte att vi förde fram fruntimmers-frågor och det var svårt att få ordet. Poj-karna tyckte det var spännande att pratautrustning - det var någon laser polisenskulle ha. Den här elektroniska skyltensom står i en kurva var pojkarna ocksåmycket förtjusta i …

Vissa metoder kan ge en bredare rekrytering avdeltagare. T. ex kan öppet hus, med möjlighet förallmänheten att bara titta in när det passar, vara ettsätt att nå bredare grupper av medborgare. Ju merstrategiskt man placerar sig, desto större chans harman att lyckas.

16

Det finns ett antal dialogalternativ som man kananvända vid samråd med allmänheten. Några avdessa alternativ tas upp nedan och diskuteras. Dessaolika metoder kan användas var och en för sig och ialla upptänkliga kombinationer för att få en dialog

VAD FINNS DET FÖR DIALOGALTERNATIV?

Kapitel 2, dialogalternativ

som fungerar lokalt. De kan användas i en kedja avdialoger genom en vägrevision eller i ett vägprojektfrån förstudie och vägutredning till arbetsplan ochgenomförande. Matrisen nedan ger en sammanställ-ning av de metoder som behandlas.

D I A L O G A L T E R N A T I V

Karaktäristik

Arbetsgrupper bildas som träf-

fas och diskuterar med

Vägverket ett antal gånger.

Ett par träffar med inbjudna

deltagare. Specifika frågor be-

handlas.

En grupp studerar ett ämne till-

sammans vid några träffar.

Bemannad lokal med utställ-

ning av befintligt utrednings-

material.

Utvecklad ur öppet hus. Plane-

rarna formar ett planförslag i

dialog med allmänheten som

kommer och går.

Tre arbetsböcker framställs.

De är kombinerad enkät och

informationsmaterial. Arbets-

grupper eller studiecirklar

jobbar med arbetsböckerna

Promenad i området med efter-

följande diskussion.

Tidsaspekten

Kan ta allt mellan en månad och

flera år.

Med förberedelser och två träf-

far behöver man ha en månad

på sig.

Ofta en träff i veckan under

5-10 veckor.

Öppet hus bör pågå under åt-

minstone någon vecka, gärna

längre. Förberedelser, en vecka.

Charretten tar ca en vecka, men

förberedelser och efterarbete gör

att man får räkna med ett

halvår.

Metoden tar ett år att genom-

föra.

Ett par veckors förberedelser,

genomförande tre timmar och

dokumentation ca en vecka.

METOD

Arbetsgrupper

Seminarier

Studiecirkel

Öppet hus

Charrette

Arbetsboks-metoden

Gåtur

17

Lämplighet

Bra när man har en stor grupp

personer som vill engagera sig.

Lämpligt då man vill fördjupa

kunskapen på något område.

Lämpligt då man vill fördjupa

kunskapen på något område.

Lämpligt när man vill väcka

intresse hos många. Bra som

inledning av ett projekt.

Lämplig när det finns många

intressenter som kan förmås att

delta och ställa sig bakom ett

gemensamt förslag.

När man har gott om tid och

många personer som vill

engagera sig.

Lämplig metod för att inleda

en längre dialog. Bra i kombi-

nation med andra metoder.

Fördelar

Ganska enkelt att genomföra.

Ger bra dialog.

Enkelt och odramatiskt sätt att

få dialog. Kreativt arbetssätt.

Bra metod för kunskapsupp-

byggnad. Kreativ, lärande me-

tod.

Man når många som kanske

inte annars skulle ha engagerat

sig.

Ger utvecklad och god dialog.

Frågeställningen kan bearbetas

kreativt.

Bra och välutvecklad dialog.

Kunskapshöjande metod.

Enkel o snabbt genomförd me-

tod. Ger indikationer om var

problemen finns.

Nackdelar

Grupperna kan fungera dåligt

och ge besvikelse.

Man når endast en begränsad

krets.

Man når endast en begränsad

krets.

Kan bli rörigt om öppettiden

är för kort och det kommer

många.

Lång planeringstid, ställer

stora krav på ledningen.

Metoden tar lång tid. Kräver

en stor arbetsinsats från

projektledningen.

Man når en begränsad grupp.

Vill man nå fler kan man

genomföra flera gåturer.


18

Information i radio och TV, telefonväkteri mm

Utställning

En informationskampanj kan stödja ett dialog-projekt och innebär att man gör en kombinationav några av dessa olika sätt att informera, massivteller enkelt.

Olika intervjumetoder kan användas för att samlain fakta och synpunkter. Dessa metoder kan gemycket bra underlag för både samråd och problem-analys.

ARBETSGRUPPSMETODEN

Arbetsgruppsmetoden går ut på attde personer (ur allmänheten) somfrivilligt vill engagera sig i ett

vägprojekt, bildar arbetsgrupper som träffas ettantal gånger och diskuterar projektet. Arbets-grupperna får träffa beslutsfattare och projektörervid några tillfällen och föra en dialog. Detta förfa-ringssätt prövades vid förstudie till Förbifart Norr-tälje, våren 1996. Dialogen inleddes med ett parstormöten, då arbetsgrupper bildades och informa-tion utbyttes. Därefter arbetade grupperna i ca enmånad. Avslutningsvis höll man ett par stormötenoch samlade upp alla synpunkter från arbetsgrup-perna. Vid dessa stormöten fanns sakkunniga frånVägverket och kommunala planerare med. Att ar-beta med referensgrupper kan vara ganska likt dettaförfarande. Skillnaden ligger dock främst i att ar-betsgrupperna består av personer som frivilligt aveget intresse på fritiden deltar i samrådet. Refe-rensgrupperna tillsätts ofta, av projektledningeneller en politisk beslutande församling, med per-soner som deltar ”i tjänsten” för att diskutera pla-ner eller förslag. Mellanformer med en blandningav yrkesmässig och lekmannamässig medverkan

förekommer också. Alla arbetsgrupper faller inte välut och dess deltagare kan bli besvikna. Det avslu-tande stormötet kan också gå snett och därvid gebesvikelse. Detta är ett relativt enkelt sätt att få dia-log i arbetsgrupperna, som sköter sig själva. Tids-mässigt behöver arbetsgrupper och uppsamlandestormöten inte förlänga projekttidplanen nämnvärt.Arbetsgrupperna kan i de fall de fungerat bra, bliinformella nätverk för sina deltagare och vara enresurs för projektledningen i den fortsatta hand-läggningen.

Att arbeta tillsammans med skolan tas upp nedan itexten, utan att det egentligen är att betrakta somen metod.

Det finns också ett antal sätt att informera om för-ändringar, som kan användas för att initiera ochstödja en dialog.

Hearingar med olika experter, kan även sändasi radio

Stormöte, informationsmöte

Broschyrer, annonser, flygblad, affischer medinformation


19

ARBETSGRUPPER OCH SAMRÅDSGRUPP

Liksom i föregående fall bildas ar-betsgrupper med frivilliga delta-gare som diskuterar planfrågan på

sin fritid. Dessa arbetsgrupper väljer sedan ett parrepresentanter vardera som deltar i en samrådsgruppmed representanter från Vägverk, kommun m flmyndigheter. Samrådsgruppen träffas regelbundetoch då utbyts synpunkter och information. Arbets-grupperna kan följa projektets framskridande ochkan fortlöpande påverka dess inriktning genomsina representanter. Projektledningen får informa-tion från deltagarna som är värdefull att få tidigt iprocessen innan projekteringen börjat låsa alterna-tiva möjligheter.

I skede två av Förbifart Norrtälje i vägutred-ningen gjorde man på detta sätt under vintern ochvåren 1997. Samrådet inleddes med ett par stormö-ten, då arbetsgrupperna bildades och informationutbyttes. Arbetsgrupperna jobbade med de fråge-ställningar som vägutredningen aktualiserade. Un-gefär en gång i månaden träffades samrådsgruppenoch en dialog fördes mellan Vägverkets, kommu-nens och arbetsgruppernas representanter. Vid fleraav dessa tillfällen var olika experter ditkallade. Enhearing arrangerades med kommunens politiker.

Arbetsgruppernas synpunkter beaktades i vägut-redningen och de påverkade innehållet i MKB:n.Dialogprojektet avslutades med ett stormöte dådeltagarnas synpunkter och erfarenheter samladesupp. Detta dialogprojekt finns närmare beskrivet iDialog i Norrtälje, allmänhetens medverkan i väg-planering, Vägverket rapport 1997:100.

Alexandersson och Rönnlund beskriver ett lik-nande arbetssätt i sin bok Nya spår då de beskriverhur byalagen kan organisera sitt arbete och sam-ordna sina möten och arbetsinsatser. Ett mer orga-niserat samråd tar alltid längre tid. ”Byråkratiser-ingen” av det frivilliga arbetet kan kännas tung fördeltagarna. Detta förfarande ger å andra sidan endialog mellan olika parter och synpunkter kan fö-ras vidare och besvaras i processen. Medborgar-inflytandet säkerställs på ett hållbarare sätt. Förut-sättningar skapas för en fördjupad demokrati. Iförlängningen kan detta arbetssätt inlemmas i denkommunala beslutsprocessen enligt Alexanderssonoch Rönnlund.


SEMINARIER OCH MÖTEN FÖR DIALOG

Det enklaste sättet att skapa förut-sättningar för dialog är att arran-gera en serie möten, minst två med

ungefär samma deltagare, och vid dessa på ett kon-struktivt sätt diskutera den fråga som är aktuell. Jubättre man förbereder sig, desto bättre förutsätt-ningar har man att få ett gott resultat. Olika peda-gogiska hjälpmedel kan då hjälpa deltagarna att intelåsa sig fast i sina egna förutfattade meningar. Ettexempel är Metaplanmetoden, men det finns an-dra typer av pedagogiska metoder som kan fungeraminst lika bra. I seminarier och andra konstruktivamöten är det viktigt att antalet deltagare inte blir

för stort, och att alla deltagare kommer till tals. Detär när alla får sin chans att diskutera som vi uppnårdialog.

Ett arbetssätt med seminarier har man provat påGotland och i Sigtuna under hösten 1997. Meto-den som är en utveckling av Metaplanmetoden, gårut på att representanter för ett antal berörda aktö-rer: polisen, skolan, elevrådet, Hem och skola-för-eningen, NTF, trafikplanerare, planarkitekt, Väg-verket m fl, kallades till två seminarier där ett speci-fikt problem (här trafikproblem i skolans närmiljö)diskuteras. Vid det första seminariet fick deltagarnaskriva ned alla de problem som de upplevde på lap-

20

Ett alternativ för dialog är att enga-gera representanter för olika in-tressen i studiecirklar, där de lär

sig mer om den eller de frågor som finns i an-slutning till den aktuella planen. Studiecirklar ärockså en väl förankrad tradition i Sverige och är avden anledningen relativt enkelt att arrangera.

Studiecirkeln bör ha någon form av kontakt medvägprojektet via en projektledare eller samordnareeller dylikt. En studiecirkel blir inte lika bunden avprecis den tidsavgränsning som det aktuella väg-projektet har och dess deltagare kan bli resurs-personer i ett större samråd med allmänheten.

Studiecirklar i likhet med seminarier kan blimycket kreativa och dialogen kan fungera mycketbra. Det är en mycket bra metod för kunskaps-uppbyggnad, dialog och samråd.

STUDIECIRKEL

par. Dessa lappar lästes upp och sorterades på enanslagstavla i ”träd” där orsak och verkan sorteradesi ordning. Problemen grupperades också efter typ.Alla fick sedan skriva av samtliga problem i dennahierarkiska ordning. Deltagarna fick sedan i hem-uppgift att ta med sig frågeställningarna tillbaka tillsin respektive grupp och diskutera problemställ-ningarna, justera ”trädet” och prioritera vilka fråge-ställningar som var viktigast att angripa. Metaplan-begreppet står för att man gemensamt skapar ettpedagogiskt instrument en visualisering av proble-met i detta fall ett ”träd” av lappar med synpunkter.

Vid nästa seminarium som genomfördes någraveckor senare rapporterade deltagarna vad de kom-mit fram till i diskussioner med kollegor och för-

eningsmedlemmar. Därefter genomfördes ett tan-keexperiment; deltagarna delades in i grupper ochfick skriva ned hur de i fantasin åtgärdat de pro-blem som fanns. Denna övning var mycket kreativoch deltagarna började spontant lägga upp strate-gier för att åtgärda problemen i verkligheten.Dialogprojektet finns närmare beskrivet i Rappor-ten Den goda dialogen Vägverket Region StockholmRapport 1998:0303.

Seminarier kan bli mycket kreativa och dialo-gen kan fungera mycket bra. Det är enkelt att ar-rangera och tidsåtgången är begränsad. Mycket brametod för kunskapsuppbyggnad, dialog och sam-råd.


21

”DROP– IN” ELLER ”ÖPPET HUS”


Metoden kan upplevas lite väl spontan av allmän-heten, om den inte annonseras i förväg. Man nårdem som råkar droppa in. Om öppet hus arran-geras under för få timmar kan det komma mycketfolk samtidigt och då ges inte möjlighet till dialog.Det kan bli lite rörigt.

Man når å andra sidan många som kanske inteskulle ha engagerat sig i den aktuella frågan. Meto-den kan vara mycket bra för att öka medvetenhetenhos allmänheten om att ”något är på gång” och attman får deltaga utan att förbinda sig till ett störreengagemang. Metoden är enkel att genomföra, men

den kräver förberedelser så att det finns underlags-material och annan information att tillgå.

Drop-in möjlig-het för allmän-heten är en me-

tod som kan fungera för sam-råd och dialog. Man arrang-erar under en viss tidsperiodett bemannat platskontor i enbefintlig lokal t.ex. ett biblio-tek eller en skola. I lokalenfinns då experter och ansvarigaparter och allmänheten fårkomma och fråga, diskuteraoch ge förslag. Öppettiderna

måste anpassas så att allmänheten har möjlighet attdeltaga. Detta kan vara en mycket fruktbar metod,om rätt personer finns tillgängliga och om tiden ochplatsen väljs omsorgsfullt. De synpunkter som kom-mer fram vid dessa tillfällen bör dokumenteras medt.ex. minnesanteckningar som sparas. Anteckningarbör även föras om vilka personer som deltagit ochgett synpunkter. Deltagarna kan uppmuntras attskriva ner sina synpunkter, gärna på ort och ställeoch lämna in dem omgående.

I samband med drop-in kan man även arran-gera en utställning av befintligt utredningsmaterial.Det underlättar diskussionerna om det befintligakart- och utredningsmaterialet finns tillgängligt.

Lämpligen genomförs drop-in vid ett par tillfäl-len eller under en längre tid vid förstudie, vägpla-nering eller vägrevision. Metoden behöver kombi-neras med andra sätt att samråda med allmänheten.Stormöte i anknytning till en period med drop-inär en lämplig kombination.

I Stockholm har Vägverket provat en form avdrop-in i samband med förstudie i vägrevisioner iVaxholm, Arninge, Mörby, Hemmesta och Gålö.Projektledaren och en informatör har ställt sig påtorget en vardag och haft en stor karta uppsatt påen skärm med sig. På kartan har allmänheten kun-nat se vilken vägsträckning vägrevisionen har gälltoch de har getts möjighet att visa och förklara vadde upplever som problem. Alla synpunkter har do-kumenterats i anteckningar och med markeringarpå kartan via ett genomskinligt överlägg.

22 D I A L O G A L T E R N A T I V

Charrette är en ny metod som börjatanvändas så smått i USA. I Englandkallar man samma metod ”planning

weekend” eller ”action planning”. Metoden är påsätt och vis en utveckling av drop-in metoden ochden är ett förslag till hur en hel samrådsprocess skullekunna gå till. Metoden går tvärs emot den svenskamodellen för planering med samråd och remisser iett utdraget tidsförlopp.

En charrette tar i genomsnitt 6-8 dagar attgenomföra, men då har man i regel haft fleramånader på sig att förbereda den. Förberedelse-arbetet är omfattande. Man gör en noggrann ut-redning och samlar in alla dokument som finns avtekniska data, planer och kartor. Området fotogra-feras och inventeras. Själva charretten planeras ocksåi detalj, så att allt ska kunna löpa enligt planerna.

Charretten genomförs i en lokal så nära det ak-tuella området som möjligt. Ett platskontor upp-rättas för hela designteamet under de ca sex dagarna.

I en charrette ska ett antal deltagare finnas med:

Ett designteam med projektörer, utredare ocharkitekter/landskapsarkitekter - presentatörersom kan göra snabba skisser och presenta-tioner omedelbart, ca 8 personer allt som allt.

■ En person leder designteamet och fattarbeslut

■ Kommunens planerare

■ Andra myndigheter

■ Byggherren eller exploatören

■ Markägare

■ Föreningar och andra aktörer

■ Allmänheten

■ Alla som kan överklaga och stoppa projektet

Den första dagen installeras designteamet och påkvällen bjuds alla in till ett inledande möte med ettföredrag. Alla som ska delta i charretten måstekomma till detta möte och anmäla sig. Det inle-dande föredraget är viktigt, då presenteras hela pro-jektet.

CHARRETTE ELLER ”PLANNING WEEKEND”

Dag 2-5 är deltagarna välkomna att besökacharretten halva dagarna, dvs drop-in. Diskussio-nen fortlöper, man ritar upp alla förslag som kom-mer in. Allt sätts upp på väggarna. Allt antecknasoch illustreras.

Varje dag avslutas med en genomgång av allt somkommit in och satts upp under dagen. Så mycketritningar som möjligt.

Dag 6-8 stänger designteamet in sig och fram-ställer slutdokumenten, som då är ett färdigt plan-förslag med områdesbestämmelser, gatu- ochtrafikplaner, perspektiv och illustrationer.

Sista dagen presenteras det färdiga dokumentetpå ett stort möte. Allt ska vara klart till ett visstklockslag, hela dokumentet fotograferas/kopieras föratt om möjligt presenteras i t ex diabilder eller somOH på mötet.

Charretten måste planeras noggrannt, förbere-das och genomföras disciplinerat och avslutas medett färdigt dokument. Metoden ställer stora krav påledningen. Lokalen där charretten bedrivs måste varamångsidig och klara kontorsarbete, datorprojekte-rande, väggar att sätta upp förslag på och ge platsför stora och små möten med bildvisningar.

Metoden kan vara lönsam då marken är dyr ochtiden en viktig ekonomisk faktor. Charretten hartre stora fördelar enligt sina förespråkare: Det är eneffektiv metod, man får en färdig plan. Deltagarnakänner delaktighet, de ”äger planen”. Publicitetenblir i regel god, säljer bra.

Metoden är inte anpassad efter hur planeringgår till i Sverige. Om man missar någon viktig sakä-gare som senare ifrågasätter charretten, förlorar manmycket av vinsterna med metoden.

En fördel med metoden är att man kan få ettmycket fint samråd och dialog med alla som berörsav frågan och man kan komma framåt i frågeställ-ningen och få alla att arbeta och diskutera kreativt.

23

Arbetsboksmetoden eller planerings-boksmetoden bygger på att de be-rörda kontaktas via en typ av en-

kät, en arbetsbok, som innehåller kvalificeradinformation om det aktuella ärendet. Metodentar ca ett år att genomföra och innebär ett omfat-tande arbete för arrangörerna. Inledningsvis bildasen projektgrupp kring ett problem av någon typ.Projektgruppen gör en problembeskrivning ochnågra utkast till lösningar. Dessa presenteras i ar-betsbok 1.

Arbetsbok 1

Ett antal frågor ställs till allmänheten och arbets-böckerna delas ut och samlas in. I samband medatt arbetsbok 1 är ute för att besvaras startas arbets-grupper eller studiecirklar där man försöker enga-gera människor i diskussioner kring problem ochlösningar. Arbetsbok 1 bör besvaras på ett parveckor.

Projektgruppen och projektledaren samman-ställer svaren som sedan presenteras i arbetsbok 2.

Arbetsbok 2

Denna bok innehåller fördjupad problembe-skrivning och fler förslag till lösningar. Fler frågoratt besvara finns i arbetsbok 2, som delas ut till allasom besvarat arbetsbok 1. Eventuellt bildas flerdiskussionsgrupper i detta skede. Arbetsbok 2 kanvara ute en till fyra månader.

ARBETSBOKSMETODEN

Arbetsbok 3

Då arbetsbok 2 är besvarad görs en sammanställ-ning av de åtgärder som de berörda vill få utförda,arbetsbok 3. Denna sammanställning bör godkän-nas av alla berörda som varit med. Ett antal dis-kussionsmöten bör alltså arrangeras innan arbets-bok 3 sammanställs. Det är sedan beslutsfattarnasom ska reagera på arbetsbok 3 och redovisa vad detänker göra. Arbetsbok 3 är slutresultatet avarbetsboksmetoden.

Planeringsbok 4

I vissa fall kan genomförandet kräva insatser frånde berörda. Då har man sammanställt en planerings-bok 4, med de krav som ställs på de berörda.

Arbetet med att framställa arbetsböckerna äromfattande och dessa ska innehålla mycket faktaom problemet. I en utveckling av denna metod harman skilt på faktabladet och de frågor som ska be-svaras, så att de som engagerar sig ska få behållafaktamaterialet. Bearbetningen av inkomna svar blirockså enklare på detta sätt.

Man kan få en mycket bra och väl utveckladdialog med allmänheten och man kan utöka dengrupp som deltar under tiden. Frågeställningarnautvecklas och bearbetas under dialogen. En kun-skapshöjande metod.


24 D I A L O G A L T E R N A T I V

GÅTUR

Gåtur är en metod som kan använ-das i inledningen av ett planerings-uppdrag och den kan också använ-

das för att utvärdera resultatet när det är färdigställt.Gåtur är danska och betyder att man tar en prome-nad i det aktuella området. På engelska talar manom Walk Through Evaluation. Metoden innebäratt speciellt inbjudna personer: berörda, brukare,boende, planerare, förvaltare, trafikplanerare, kon-sulter m fl går runt tillsammans i det aktuella om-rådet. Man följer en i förväg utstakad rutt och stan-nar på 8-10 utvalda ställen. Vid dessa stoppunkterskriver var och en ned vad som upplevs som braoch dåligt på denna plats. Då alla gått runt och skri-vit ned sina synpunkter samlas man i någon närbe-lägen lokal och går igenom vad var och en tyckerom respektive plats. Vid detta tillfälle träffas alla

berörda och har möjlighet att föra en dialog. Ge-nom att samla in vad alla antecknat under prome-naden får man ett bra underlag för att dokumen-tera gåturen. Bäst blir dokumentationen om textenåtföljs av foton från respektive stoppunkt. Meto-den är ett snabbt och enkelt sätt att få indikatio-ner på vad som är bra respektive problematiskt ien specifik miljö. Dessutom skapar metoden ettbra klimat för fortsatt samråd i andra former.

Metoden kräver ett förberedelsearbete på ett parveckor, genomförandet tar ca 4 timmar och doku-mentationen ca 30 timmar.

En enkel och snabbt genomförd metod för attfå synpunkter, erfarenheter och dialog. Metoden ärlämplig att kombinera med andra metoder ochfungerar bra som en inledning i ett längre samråd.

SAMVERKAN MED SKOLAN, VÄGVERKETS PROJEKTFORSKA - LÄRA

Att engagera skolan i projekt där man arbetar medtrafiken specifikt är alltid tidsödande. Skolan harsin planering av schema mm, därför bör man varaute i mycket god tid för att få in det i skolans plane-ring, helst en hel termin i förväg. Man bör ocksåägna viss tid åt att hitta intresserade lärare som villengagera sig i frågan.

Barnen har svårt att delta i kvällsmöten medmånga vuxna. De har också svårt att hävda sig isådana sällskap. Högstadieelever kan eventuellt deltai arbetsgrupper och studiecirklar tillsammans medvuxna, men inga sådana erfarenheter finns att refe-rera. Troligen är det bättre att barnen arbetar medtrafikfrågorna på sina egna villkor och sedan vid ettspeciellt tillfälle redovisar sina rön och synpunkter.

Vägverket vänder sig till skolorna, med ettprojekt benämnt Forska - Lära. ”Forska - Lära” ärett åtagande som en hel skola gör gentemot Väg-

verket under ett par år. Skolan genomför under dessaår en undervisning som mycket handlar om att bar-nen utforskar sin hembygd och får en uppfattningom vad samhällsplanering innebär. Då skolbarn ären utsatt grupp i trafiken är det viktigt att ta del avderas synpunkter på trafikmiljön. Ett bra sätt att fåfram skolbarnens synpunkter och kunnande om hurtrafikmiljön fungerar i praktiken, är att koppla dendialog man tänker genomföra till ett befintligt”Forska - Lära”- projekt. Finns ett sådant projektpå gång, bör man passa på att utnyttja tillfället attföra en dialog med skoleleverna.

Skolan är alltid svår för planerare, projektledareoch andra externa aktörer att få kontakt med. Sko-lans schemaläggning sker terminsvis och det är svårtatt passa in extraordinära insatser.

25

STÖD FÖR DIALOG

Kapitel 3, stöd för dialog

S T Ö D F Ö R D I A L O G

Nedan diskuteras några olika informationsinsatseroch metoder som kan vara ett bra stöd för dialogmed allmänheten, men som inte i sig själva gene-rerar dialog.

TrycksakerTrycksaker som flygblad,broschyrer, informations-tidningar, affischer mmframställs ofta i projekt somberör många människor.Att skicka ut en väl genom-arbetad broschyr med in-formation är ett lämpligtsätt att inleda alla former avdialogprojekt. I broschyrenska det framgå vad projek-tet innebär, vilken ellervilka som är ansvariga, tid-planering, karta, hur manfår mer information mm.Broschyren är en envägs-kommunikation, men denkan locka människor attdelta i en dialog om den ut-formas på ett engagerandeoch inbjudande sätt. Dåhushållen dagligen får mas-sor med direktreklam ibrevlådan är det viktigt atten sådan broschyr inte för-växlas med denna. Broschy-ren kan kompletteras meden affisch på lokala anslags-tavlor och den bör ocksåkompletteras med annon-ser i lokala tidningar.

En informa-tionskampanjI många fall, då många män-niskor behöver aktiveras ochdras in i samråd kan det be-hövas en omfattande infor-mationskampanj med affi-scher, annonser, flygblad,reklam i radio och TV, te-lefonväkteri mm.

HearingDet kan ofta vara bra förinformationsspridning istora och mer svårgripbaraplanärenden att arrangerahearing med politiker ocheller experter en eller fleragånger under en plan-process. För att få riktigt storspridning kan det vara värtatt sända en hearing i lokal-radion.

En hearing är ett stor-möte med en expert- ellerpolitikerpanel som ska”höras” om sina synpunk-ter på en aktuell fråga. Härkommer svårigheter in be-träffande stormötets proble-matik, men i vissa fall harden sitt berättigande.

Hearing kan bara varaett inslag i samrådet, menräcker inte för att få framnyanserade synpunkter frånallmänheten.

Viktigt att alltid tänka på, när man går ut medmasskommunikaton, är att fastighetsägare och for-mella sakägare bör få en personlig inbjudan ochinte enbart nås av annonser och affischer.

Här gäller det naturligtvisatt hitta kanaler som fung-erar lokalt för att få upp-märksamhet. De nätverksom finns lokalt bör utnytt-jas i en sådan kampanj, medbåde masskommunikationoch strategiska personligakontaktytor i kombination.

26 S T Ö D F Ö R D I A L O G

StormöteStormötet har väsentliganackdelar och bör ledas påett medvetet sätt, för attfungera. Ett stormöte därallmänheten bjuds in i t.ex.en planfråga kan vara enbra metod för att infor-mera om att någonting ärpå gång. Som metod för dia-log i planfrågor är stormötetmer problematiskt.

Som kulturföreteelse harstormötet en gammal tradi-tion. Man samlade alla ochhöll ett rådslag eller ting, dåviktiga frågor dryftades, ti-digt i vår historia. Det är tro-ligen därför stormöten fort-farande används i mångasammanhang, då stora för-ändringar är på gång.

Stormötet skiljer sig frånandra typer av möten i detatt man kallar ”alla” till ettstormöte. Är det en plan-fråga är ”alla” allmänheten,som kallas via annonser i tid-ningar och kungörelser. Ärdet på t.ex. en arbetsplats,kallas hela personalen. Ka-raktäriserande för ett stor-möte är alltså att det harmånga deltagare. Mötes-tekniken blir annorlunda äni mindre och intimare mö-ten. Ett faktum som står heltklart när man jämför stor-möten och mindre möten, äratt alla inte kan få kommatill tals vid stormöten. Man

vid den, och tar upp dengång på gång.

■ Den som börjar dis-kutera fel fråga och fårigång ett litet offentligtgräl vid sidan av.

Stormötet ställer därför storakrav på mötesordföranden.Det gäller att ta komman-dot och inte låta vissa mö-tesdeltagare dominera överde andra. Det gäller ocksåatt fördela ordet så rättvistsom möjligt bland delta-garna. De stormöten somfungerar bäst är de som ärväl förberedda, gärna meden expertpanel som kansvara på frågor. De mötes-deltagare som är väl förbe-redda med frågor är också desom har störst förutsätt-ningar att få ut något av ettstormöte.

Den dialog som kan skevid ett stormöte har inga för-utsättningar att bli annat änytlig. Den knappa tiden ochden, vad många människoranser, mycket stressiga situa-tion som ett stormöte inne-bär - ger inga bra förutsätt-ningar för riktig dialog.

Ett stormöte kan varabra att använda för att in-formera om en plan och föratt få några flyktiga syn-punkter, dock mest för en-vägskommunikation och in-formation. Men då ska manockså ha i minnet att män-

kan via röstning uttrycka sinåsikt vid ett stormöte, menbara de som aktivt begär or-det och tar det, har chans attdelta i dialogen.

Vi vet erfarenhetsmäs-sigt att vissa typer av perso-ner alltid tar ordet vidstormöten, medan andrablir tysta. De som tar ordetär i regel vana samman-trädesmänniskor och de ärofta socialt resursstarka. Dehar dessutom ofta andrakontakter med beslutsfatta-rna och kan föra en dialog iandra fora. De som förblirtysta har ofta dålig sam-manträdesvana och skulleuppleva det som obehagligtatt synas och höras i ett mö-tessammanhang. Det kanröra sig om osäkerhet, då-ligt självförtroende, blyg-het eller en känsla av okun-nighet. Bildlikt kan mansäga att stormötet illustrerardjungelns lag - att endastden bäst anpassade överle-ver (gör sig hörd).

Psykologiskt finns det dess-utom ett antal personlighets-typer som kan riskera att sa-botera ett stormöte:

■ Den som tar ordetoch pratar och prataroch pratar.

■ Den som biter sigfast vid en fråga ochterrieraktigt håller fast

27S T Ö D F Ö R D I A L O G

niskor inte tar till sig oönskadinformation. Får de veta nå-got negativt, är det inte allssäkert att de förstår informa-tionen och dess innebörd.Alltså är stormötet ingen sä-ker informationsmetod, utandet måste kompletteras medannan information i skrivenform.

Att oreflekterat användastormötet som informations-eller dialogmetod är förkast-ligt. Man måste vara medve-ten om vad stormötet kan geoch vad det inte kan ge.

Genom att förberedastormötet minutiöst kan mananvända det för kvalifice-rad information och för ytligdialog. Att göra som i Lind-holmsprojektet och förstskicka ut en enkät och sedankalla till ett stormöte då en-kätens resultat diskuteras, ärett sätt att förbereda stor-mötet som kan anses accep-tabelt. I Lindholmen fortsatteman sedan att arbeta med enmindre grupp, när manträngde djupare in i proble-matiken. Som inledning tillett dialogprojekt eller ettsamråd är det en lämplig me-tod, kanske framför allt avkulturella skäl. Det är tradi-tion att kalla till någon formav stormöte när det händernågot viktigt.

MassmediaDet är alltid bra att få in-tresse i massmedia för dia-logprojekt och samråd.Man måste framför allt setill att få draghjälp då sam-rådet inleds, så att mångauppmärksammar förekom-sten och kan ta ställning tilleventuellt deltagande.

Genom att bl a annonserai lokalpressen kan man in-formera sakligt och inne-

hållsrikt kring samrådetsoch projektets syfte ochinnehåll. Har man sedan turkan den lokala pressen fort-sätta att bevaka samrådetoch därmed sprida fråge-ställningarna till en störredel av allmänheten. Natur-ligtvis kan även vissa opi-nionsyttringar via pressenupplevas störa samrådet,men de bidrar ju egentligenockså till att dialogen blirmer omfattande.

28 S T Ö D F Ö R D I A L O G

UtställningFör att presentera en

planmässig frågeställningkan det vara bra att arran-gera en utställning medomfattande kartunderlag istor skala och med model-ler och annat material somallmänheten på så sätt fårtillgång till och kan studerai sin egen takt.

Enkäter tillberördaI vissa fall är det angelägetatt få synpunkter från mån-ga berörda på en specifikfrågeställning. Då är detlämpligt att genomföra enenkät till ett urval be-rörda. Enkäten ger då svarpå det som frågeställarenfrågar, ofta med föreskrivnasvarsalternativ. Bearbet-ningen av svaren i en vanligenkät är i regel en förhållan-devis enkel procedur, menbör utföras professionellt.Analyser och slutsatser av ensådan kvantitativ metodkan inte ligga på lekmanna-nivå.

För att få in mer spon-tana synpunkter är enkätenmer tveksam. Man kan hafrågor med öppna svar menden svarande kan tolka frå-gan fel och svaren kan ham-na lite vid sidan om fråge-ställningen. Bearbetningenav enkäten blir då lite merkomplicerad.

Då man skickar ut enenkät kan det vara lämpligtatt även bifoga en informa-tionsbroschyr om vägpro-jektet som den svarande fårbehålla. Inbjuder man tilldialog via broschyren är detnaturligtvis en fördel. Bro-schyren kan i vissa fall ävenvara underlag för enkät-frågorna.

En dåligt utformad ut-ställning kan i värsta fallkomma att motverka sittsyfte.

Ett problem är att planut-ställningar ofta blir ganskatråkiga och fyllda med svår-tillgänglig text. För utställ-ningar gäller i högsta graddet som i kapitel 1 skrivitsom presentationsmaterialet.Det måste vara högklassigtoch ge information som harnågot värde för läsaren ellerutställningsbesökaren. Mo-deller, perspektivbilder ochillustrerade planritningar,vackert uppmålade, gör all-tid helhetsintrycket bättrepå en utställning.

Att själva utställningen haren snygg lay-out och att denär praktiskt arrangerad är ensjälvklarhet, som man öns-kar inte skulle behöva på-pekas… Att syfte och inne-håll ska framgå klart ochtydligt likaså. Det är medandra ord en god idé att setill att utställningar görs av”proffs” och inte av den somutreder sakfrågan.

29

Intervjuermed berördaFör att få in mer nyanse-rade svar kan det varalämpligt att genomföraintervjuer med vissa ut-valda berörda. Man kandå vara säkrare på att frå-gorna inte har missupp-fattats. Intervjuer är tids-krävande och svaren mås-te alltid bearbetas. Inter-vjuer kan vara utformadesom en enkät, men ge-nomföras i intervjuform.

Intervjuer kan ocksåvara sk djupintervjuer, in-tervjuer då man lägger nerlång tid på att diskuteraden aktuella frågeställ-ningen med intervju-personen. Man har vissafrågeställningar mer istolpform, som man i ettlångt samtal behandlar påett personligt sätt. Bear-betningen av detta in-tervjumaterial är en tidsö-dande procedur.

Det finns mellan-former mellan dessa tvåytterligheter med längreoch kortare struktureradeintervjuer där man försö-ker belysa den frågeställ-ning som är i fokus förtillfället. Sker intervjunvia telefon blir den mer liken enkät. Sker intervjunpersonligen kan manockså lämna broschyr-

material angående det aktu-ella projektet. Detta kanvara ett ypperligt rekry-teringstillfälle för ett fortsattengagemang i en dialog.

PDS, Problem Detec-tion Study är en metod dåman genomför intervjueroch lokaliserar de aktuellaproblemen, och därefter ut-formar en enkät som harförutsättningar att behandla”rätt” frågeställningar.

Vägkants-intervjuerVägkantsintervjuer, att in-tervjua trafikanter somrör sig på en viss väg-sträcka, är naturligtvis enutmärkt metod, då man skasamla in fakta. Det är ocksåen bra metod vid utvärde-ring av den färdigställdamiljön. Det är viktigt att vidsådana tillfällen fånga in allatyper av trafikanter som fö-rekommer: gångtrafikanter,cyklister, motorcyklister,bilister, yrkestrafik m fl.

Om ett dialogprojekt äri sin inledning kan det varalämpligt att vid vägkants-intervjutillfället även dela uten informationsbroschyrmed inbjudan till dialog.

S T Ö D F Ö R D I A L O G

30 S L U T S AT S E R

VILKA DIALOGALTERNATIV SKA MAN VÄLJA?

Kapitel 4, slutsatser

Sammanfattningsvis kan man säga att det i de flestafall inte rör sig om att man bara väljer ett dialog-alternativ. Planeringsprocessen i ett vägärende äralltid mycket lång, och det är synsättet att man ge-nomför en kedja av dialoger under de år som pro-cessen pågår, som bör användas.

De olika metoderna passar att använda i olikaskeden av processen. Vissa metoder lämpar sigbättre i glesbygd, andra fungerar bäst i befolknings-täta områden. Vissa frågor är mycket kontrover-siella och bör behandlas med stor lyhördhet och enstörre insats på dialogsidan. Kanske flera dialogerparallellt med olika intressegrupper.

Ett exempel från Vägverket Region Mitt,Hälsinggårdsprojektet i Falun kan ge en finger-visning om hur man kan arbeta. Under invente-ringen utfördes en enkätundersökning till alla vuxnai området. I samverkan med skolan har ett Forska -Läraprojekt genomförts i årskurserna 5 och 6. Enreferensgrupp med representanter för skolan, före-tagen, samfällighetsföreningar, vägföreningen,handikapporganisationer samt hyresgästföreningenhar följt arbetet och gett sin syn på förslag och idéer.Kontinuerligt har de boende informerats genomnyhetsbrev. Ett stormöte med skärmutställning av-slutade inventeringen. Under arbetet med analys ochåtgärdsförslag anordnades tre ”Öppet Hus” om var-dera tre dagar.

I sin sammanställning av erfarenheter skri-ver projektledningen:

”Ett arbete av den här typen med enkontinuerlig dialog och samverkan med

boende och brukare tar lång tid. Om manförsöker forcera tidplanen kan det slå

tillbaka och man får göra omtag.”

”Stormöten är en mindre bra form församråd. Någon tar för mycket tid i

anspråk, andra har svårt att komma tilltals, det blir korvstoppning från utredare.

Engagemanget kan komma bort!”

”Öppet Hus under tre dagar visade sigvara en mycket bra form att kommuniceramed de boende. Man ska inte underskattaboende i ett område vad gäller synpunkteri ett analysskede, innan konkreta förslagfinns. Vi fick stor hjälp vid första Öppet

Hus att avgränsa uppgiften.”

”Perspektiv och bilder är ett mycket brasätt att illustrera förslag i en demokratisk

process.”

”Konflikter är svåra att hantera i endemokratisk process. Ett allmänt råd är att

inte söka dölja konflikten utan lyfta uppden till ytan.”

””

””Ett annat exempel på hur Vägverket RegionStockholm bedrivit dialogarbete i praktiken ärHemseprojektet. Den miljöprioriterade genom-farten i Hemse är nu färdigställd och majoritetenav deltagarna i samrådet är mycket belåtna med re-sultatet. Projektet startade då sockenutvecklings-gruppen föreslog att man skulle försöka få Hemsetrevligare. Vägverket och kommunen samarbetademed sockenutvecklingsgruppen och bildade en pro-

31S L U T S AT S E R

jektgrupp. Man inledde arbetet med en intervju-undersökning, följd av en enkät till alla hushålli Hemse. Därefter hölls ett antal stormöten un-der projektets gång, från våren 1995 till som-maren 1998, med allmänheten och representan-ter för föreningar, företag och organisationer.Vägverket har inbjudit till möten via brev och an-nonser i dagstidningarna. På dessa möten har pro-jektets framskridande redovisats, nytt material pre-senterats, frågor, problem och lösningar diskuterats.Dialogen har fått ta sin tid och har planerats ochgenomförts kontinuerligt under projektets gång,men har inte haft en fast tidplan, utan har växt framallteftersom projektet utvecklats. Projektledarna harfungerat som ordförande under de möten som ge-nomförts.

Hemse är en liten ort och alla känner varandra.Då blir stormöten eller öppet husmöten en brametod att använda för dialog. Deltagarna kan kännasig trygga då sammanhanget är litet och fattbartbåde fysiskt och psykiskt. Projektledarnas inställ-ning och den lokala kulturen har gett möjlighet tilldialog även fast metoden man valde kan vara tvek-sam i andra dialogsammanhang. I och med att ettantal föreningar och organisationer deltog åter-kommande, kan man även likna metoden vidarbetsgruppsmetoden. Naturligtvis har man disku-terat projektet i föreningarna och kommit igen medsynpunkter och frågor på nästkommande stormöte.

Ett tredje exempel är från Vägverket RegionVäst där man genomförde en dialog med allmän-heten i Ucklum i samarbete med forskare frånChalmers. En randbebyggelse föreslogs bli föremålför förtätning och Vägverket utförde vägrevision. Iutredningen togs kontakten med allmänheten viaskolan. Man höll en genomgång med lärarna i sko-lan och dessa intervjuade sina elever. Vägverket del-tog i föräldramöten. Därefter hölls återkommandemöten med allmänheten. Projektet avslutades medett stormöte och en utställning med förslag tillmöjlig bebyggelse.

Dessa tre exempel är från mindre orter. Det äralltid lättare att angripa mer fattbara problem ochdet är kanske därför vi ännu inte har bra exempel

från storstäderna. Samarbetet med den enskildakommunen måste anpassas efter de lokala förhål-landena. I en storstad blir denna typ av frågor troli-gen mindre angelägna för medborgarna och då ärdet svårare att rekrytera deltagare, eller de som en-gagerar sig blir ännu mindre representativa för med-borgarna. De kommunala samrådsrutinerna kankanske utvecklas och med lokalkännedom kan manhitta de befintliga nätverken och använda dem föratt rekrytera deltagare i dialog även i storstäder.

Projektledarens inställning till dialog är avgö-rande för om den blir av och om den lyckas. Projekt-ledaren får också lov att med sunt förnuft göra enbedömning av vilka dialogalternativ som är lämp-liga i den aktuella situationen. Den kommuni-kationsplan som upprättas för hela projektet, skastyra både de informationsinsatser och de dialogersom genomförs. Kommunikationsplanen kan kom-ma att revideras flera gånger i ett långt projekt, dåförutsättningarna förändras. Genom att ta hjälp aven samordnare, administratör eller informatör i deolika delarna av projektet, blir inte arbetsinsatsenoöverstiglig.

Bland dem som provat på ett planerings-

förfarande med en mer omfattande dialog med all-mänheten är slutomdömet i regel mycket positivt.Man upplever att de synpunkter som kommit inhar förbättrat kvaliteten på de olika utredningarna.

En dialog med allmänheten påverkar tid-planeringen av projektet. Dialogen bör också fåpåverka det presentationsmaterial som framställs iprojektet och stödja de insatser man gör. Förkla-rande kartor och bilder bör framställas tidigare änvad som är brukligt.

Genom att använda checklistan, som avslutardenna idébok, då projektet läggs upp och inte baravid slutrapporteringen, kan man bena upp fråge-ställningarna. I och med att man formulerar fråge-ställningarna blir det också naturligt att tänka vi-dare på hur man genomför dialogen.

Framför allt gäller det att komma ihåg inne-börden av dialogbegreppet, nämligen det ömsesi-diga utbytandet av synpunkter och erfarenheteroch möjligheten till gensvar.

32

CHECKLISTA

Kommunikationsplan är en total planering av informationsinsatser, kommunikationsinsatser, och dia-log i hela projektet. Den aktuella dialogen ska finnas med i kommunikationsplanen.

Ämnet för dialogen: karaktär, precisering, möjlig utveckling, beskriv frågeställningen.

Syftet med dialogen måste formuleras.

Målet, vad leder dialogen till?

Dialogmetoder, val av flera metoder i kombination.

Handlingsplan för dialog, vad ska vi göra och hur?

Tidplanering för dialog påverkar projektets tidplan, upprätta tidplan.

Kostnadsberäkning eller kostnadsbedömning av dialogen, viktigt innan beslut fattas att genomföra enmer omfattande dialog.

Presentationsmaterial, planering av vilket presentationsmaterial som behöver tas fram till dialogen.

Inventering, planering av inventeringen i projektet med avseende på vad dialogen kan kräva.

Underlagsmaterial, inventera vad det finns för underlagsmaterial, inventeringar, utredningar mm somkan vara bra att ha till hands i dialogen.

Deltagare, inventera alla möjliga parter och deltagare, skapa en adresslista.

Skolor, inventera möjlighet att arbeta tillsammans med den eller de skolor som eventuellt finns i området.

Informera skriftligt och muntligt om dialogen hur den ska gå till, vad den ska leda till, vem den vändersig till.

Spelregler, formulera de spelregler som ska gälla för dialogen och informera om dessa, se till att spelreg-lerna accepteras av samtliga, ändra dem vid behov.

Dokumentera, genomför dialoger, dokumentera allt. I en väl genomförd dialog kan den ursprungligafrågeställningen visa sig vara fel formulerad. Låt den då omformuleras.

Förbered alla möten noggrant med dagordning, presentationsmaterial, föredragningar, fika, bralokal mm.

För vidare dialogens resultat fortlöpande till de olika tjänstemän inom kommuner, länen och Vägverket,som kan beröras av detta.

Slutrapport, sammanställ dialogens dokumentation till en slutrapport, där även en utvärdering av dialo-gen genomförs. Uppfylldes syfte och mål? Gå igenom checklistan.

C H E C K L I S TA

33

REFERENSER FÖR SPECIFIKA METODER

Arbetsgrupper och samrådsgrupp:de Laval, Suzanne: Dialog i Norrtälje, allmänhetens medverkan i vägplanering. Rapport 1997:100,Vägverket.

Seminarier, Metaplan:Ingelstam, Anders och Trosell, Lotta: Den goda dialogen. En rapport från två pilotprojekt med lokaltdeltagande som metod för barns trafiksäkerhet, Rapport 1998:0303, Vägverket Region Stockholm.

Arbetsboksmetoden:Smideman, Bengt: Planera med samverkan. Utveckling och utvärdering av Planeringsboksmetodenvid detaljplanering med exploateringssamverkan. Doktorsavhandling KTH Institutionen för Arkitek-tur och Stadsbyggnad. Stockholm 1997.

Charrette:Wates, Nick: Action Planning How to use planning weekends and urban design action teams toimprove your environment. The Prince of Wales’s Institute of Architecture 1996.

Gåtur:de Laval, Suzanne: Planerare och Boende i dialog, KTH, Arkitektur och stadsbyggnad, Projekterings-metodik, Doktorsavhandling, 1997

Forska och lära:Vägverkets broschyrer och skrifter Forska och lära.

R E F E R E N S E R

34

REFERENSER

Väglagen, §§ 14-20.

Miljöbalken, 6 kapitlet.

Plan- och Bygglagen, 5 kapitlet.

Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, 1998, Boverket.

Nationellt trafiksäkerhetsprogram 1995 - 2000, Vägverket, Rikspolisstyrelsen,Svenska Kommunförbundet, 1994.

Vägverkets Miljöprogram, 1996.

Redovisning av Förstudie, Handbok, Publikation 1997:149, Vägverket.

Miljökonsekvensbeskrivning för vägar, Handbok. Publikation 1995:30, Vägverket.

Planering och projektering av Vägar - beslut och förankring, Publikation 1996:22, Vägverket.

MKB i praktiken, RRV 1996:29, Riksrevisionsverket.

Projekt Hälsinggården Falun för säkrare och vackrare trafikmiljö, Vägverket Region Mitt,Falu kommun, Rapport maj 1997.

Handledning för Vägrevision, Vägverket Region Stockholm, manuskript 1998.

Utvärdering av dialogprojekt i Skåne 1997, Vägverket Publikation 1998:112.

Alexandersson, Ulf & Rönnlund John-Eric: Nya spår Erfarenheter och planeringsidéer från utveck-lingsarbete i byar och bygder, Rapport T16:1995, Byggforskningsrådet, Stockholm.

Vem bestämmer om medborgarinflytande och kommunal planering - Erfarenheter från Sydläns-projektet, Boverket, 1998, Karlskrona

Miller, Tom & Österberg, Ralf: Medborgarinflytande i kommunal planering. Försök till utvärderingav trafiksamrådet i Stockholm 1973-1974, Rapport R30:1977, Byggforskningsrådet.

Kernohan, David; Gray,John & Daish, John: User Participation in Building Design and Manage-ment, 1992, Butterworth Architecture, Oxford.

R E F E R E N S E R

Region StockholmBox 4202, 171 04 Solna.

Telefon 08-757 66 00, telefax 08-98 30 30e-post: [email protected]

www.vv.se/stockholm FOL:

19

99

:00

89

SAMRÅD & DIALOG - arkitekturanalys sthlm · 2013. 7. 3. · Då dialog k ännetecknas av...

Documents

Transcript of SAMRÅD & DIALOG - arkitekturanalys sthlm · 2013. 7. 3. · Då dialog k ännetecknas av...