Fil Selma %a-erZöf? Ta-e mCn Zilsen, Gösta BerZings Soder !

25% og ofte har d i n rige &nd draget mig s o m underfulde Floder g l ih tende pd ,B@, Zig &.jZdne Bånd, f07't m ig i7zd i dunkle Brmmmeskoue, 7zmor j.-g sd nmh egen ZctztzgseZ soue.

d u taZe7; viZdt d a TTinden BZceser, skiftende med: sagte Xfiensus, og 7 ~ e 7 ~ Qang je$ @östa Berling Zceser, I-ytter jeg 'til v r m Z a Q n d s BZueZwus,

. og en snedcekt Skov f r a f j eme Tider skygzed yb f orbi 7 n 7 ; t Iïzcl70e g Z i d e ~

VZve tude, %a (3achuch.a klinger, h@jt ,6d7* Bansen der p& ZirteBy! Kem-Z ~gheden BZusse7; 3 q g s t f cir 'Tringer, .

ja2er s o m f& BLast en sne tun . &y, o-$ mens nattetzuzge Timer t ~ i l ï e 7z0res stccdi@t %riZliecro7zu spi.lZe.

Bybere dog s å d i t Bigterb~e, kcekt d u hcevede den skjulte S k a t dt7 CihyZlen over f2omas .E0je skued' iitd bag Fremtids dzbnkZe Avat. ~ct?gti$ 3I0jked skjazu i ~ F e e 7 ~ ~ ~ s t e n , da hun, meZdte 4ivets t y s fra @sten.

Og jeg n z h d e s Bjerget Biitman fe, b o n n a ,"michaeZes staerke Tro, og den Zange Bag, d a Bon %'eraraante uZdrig kunde få bag Bisken 20. i5yt o& hm PascaZes Klokker. kalde, se, hvor ,5ffandeZtrneets Bl omster. f f i bcfe.

3ndi.e skihkezser far %iz3 og Fa~vt?, atter skuer je$ den svenske Jord; %n,kZe B m d e r gd PZou o-g .ZU.~CP, og jeg f0Zger Ingmarmttepzs 8 ~ 0 7 ;

SZoegtens BLskov, Kampe, Strid o$ FCPVY~PT~ i det Zi5ZZe 8ogn og u d i Tye'erd.en.

SeZma XagerZc-jf! I 15lggegazle fik, d u Fa7~tasiens TryZ Lekvist. T a k for Buftelt . i d i n Wloznsterli CLVP

o-g for 5?one;rBize &L s t en~ te s idst; - de har f caet Zjertets d ybc Strcceikce tiL cct sk.aeZzle, tiZ ( & f d i w c lueit.qe! - -.

Uppsala-lif bland. kvinliga studenter.

Framför mig ligger ett Dagnyhiifte fran 1S94, innelitllande bl. a. PU liten tvhsidors bit med titeln »Uppsala kvinliga,studentförening» och underteclsnad med s W ». Det var den dåvarande ordföranden, som i lofiig iingslan för att skada den nysatta plantan demonstrerar den i de mest försiktiga och allinänna ordalag, utan att våga rycka upp den med roten, Bn mindre företaga en dissektion. Föreningen var också endast två &r gammal, och uttrycket skvinlig student» hade kanske icke någon riktigt god klang i srespektablaa kretsar; alltid var det biist att trefva sig fram och inte fika för mycket . . efter en riskabel offentlighet.

Men tiderna förändras ; då vinl liga Studentf öreningen i april förra året firade sitt tioåmjubileum med en fest på Ostgöta nations- lokal, hade medlemsantalet stigit till naia 50, hvaribland mwktes en docent, ett par professorsfruar och s& pass många medlemmar ur våra högi-e och allerhögsta iirnbetsinannafamiljer, att till och med de mest »sazrihallsbevarande~ knappast längre kunna frukta, att de företaga sig nAgonting revolutiooiirt genom att skicka sina döttras till Upp- sala. Föreningen ar 'för liingesedeii inregistrerad i studentkatalogen, den har egen atipendiifond, och den var representerad vid kvinno- kongressen i Kristiania förlidet år; hvarför skidle man då icke utan .:omsvep våga presentera den i Dagny? En dylik presentation blir på samma gång en skildring af kvinligt skudentlif i Uppsala, ty de Irvinliga studenterna' ha i regel »mangramt, tillhört föreningen.

Basta förklaringen till föreningens ~lppkomst får man gencm en blick på förhållandena i Uppsala för omkring fjorton år sodan. De kvinliga studenternas sammanlagda antal hade under hela perio- den 1572-1880 begränsat sig till ett dussin, och först mot slutet af 80-tdet uppgick - antalet till femton. Den tiden gjorde en flicka icke .siillan sitt intåg i Iiirdomsstaden under sin pappas egid, och denne följde i så fall med b%de till rector magnificus för in- skrifning i studentkåi.en och till kurator för inskrifning i veder-

börlig nation. Men nar så pappa iipplifvat tillräckligt af sina gamla minnen från Fjärdingen och Svartloiicken, lëmnsades man att ensam streta vetenskapens villsamma strat, och den första svårighet, som därvid yppade sig, åtminstone för en stackars humanist., som måste studera i böcker i stiillet för'bå laborationer, var bristen på kamrater. De femton flickorna vor0 vanligen installerade i femton olika inackorderingshem, gemenligen hos priistankor, hvarpb Uppsala som bekant ar synnerligen rikt. Den uppriktiga valvilja, man hiir fick

. röna, kunde naturligtvis icke ersätt.n kamratlif och dessutom fram- trädde den icke sällan - kanske med stöd af hemliga, instriik- tioner fr%n pappa vid dennes afresa - just i form af moderliga varningar att icke i radikalism och emaricipation bli lik nilgon af de andra fjorton. Hade nu samtliga femton nagon gång råkats och kollationerat sina första intryck, si. hade det måhiinda visat sig, att de alla fatt precis samma varning. S a r man sedan kommit sa

långt som till erfarenheter från nationsbaler, upptäckte också ett par af oss icke sällan, att samme kavaljer i samma ordalag klandrat andra kvinliga studenter men komplimenterat sin daim för ögonblicket, såsom ett kvinlighetens lysande undantag från den allmänna regeln bland »studentskor n.

Att misstron icke inskriinkte sig till Uppsala, diirom vittnar för öfrigt SO-talets kvinuolitteïatur p5 sina stallen. Tank bara p& fru Lefflers. osympatiska, docerande och på samma gång obetydliga fil. kandidat i »En sommarsagaa, eller p& den flirtande studentskan i Ernst Ahlgrens t modern^, eiler pil fru Nybloms karrikatyr af en dylik i en liten pjes, hvars namn jag nu glömt! Nan blef naturligtvis icke litet förvanad, nar en författare någon gång viirdigades teckna en sympatisk bild af en kvinlig student, såsom exempelvis Gerhard Hauptmann gjort i ~Einsame Xenschen,. . - Naturligtvis vill jag icke liarmed hafva sagt, att vi ej p& många håll, afren i 'L'ppsala och icke minst i professorskretsar, rönt myckeii vanlighet, men den tydliga misstron på htskilliga mdra hå11 var dock omöjlig att bortse ifrån.

Hvad var nu orsakerna till allmänhetens misstro mot oss'? De äro p i det hela taget icke svåra att utfinna. Först och främst böra vi erinra oss det röda spöket, kvinlighetens försvinnande, som genomsnittsopinionen alltid målar på vaggen, nar det gäller någon ny reform inom kvinnosaken. Denna fruktan tycktes harvidlag .ha fått vatten på sin kvarn genom de - för öfrigt mycket oskyl- diga förlöpningar mot konvenansen, hvartill niigon eller nigra af de

allra föista banbrytarna måhända gjort sig sk~ldiga. Konvenansen är, som man vet, b%de långsint och hämdlysten, när den p% något

. sätt blifvit sbrad, och nog fick jag i början af min Uppsalatid ända till leda höra historien om en kvinlig anaturvetenskapare)), som brnkat visa sig på gatan utan kappa, men i gult läderskärp och handskar A la Karl S I I , och som stundom - o fasa - lzunde dricka hr en halfva pilsner pH kemikum och det till , p& köpet i herrarnes niirvaro; somliga, voro icke ens riktigt säk1.a på att hon d-rvid begagnat glas! Den sortens historier - värre vor0 de knappast -- kommenterades flitigt på nationsbaler och komma antag- ligen att spela en viss roll i arbeten om SO-talets Uppsdalif; de höllo också desto envisare 3 sig, s o q ju de kvinliga studenterna iinnu utgjorde ett s& försvinnande fåtal, iitt de flesta af dem, som hört sägnerna förtäljas, aldrig kommo i tillfälle att själfva liira känna någoi af vårt misstiinkta species.

'

Men ett litet fåtal ar också alltid utsatt för att observeras, och det.var d& visst och säkert, att vi kande oss observerade, anda tills v i Iranske af pur blyghet togo på oss en morsk uppsyn och just diirigenom ohjiilpligen dömde oss till att bli betraktade som okvinliga.. Få som vi voro, och utportionerade p& olika ämnen, hade vi ocksa mycket sällan tillfälle att xskyddar hvarondra pH nationssammankoiilsteï, föreläsningssalar och laboratorier; och litet hvar af oss har nog såliinda nPlgon gång fått erfara, nöjet af att vara ensam flicka bland ett par hundra herrar. Nog visste vi, att vi icke behöfde riskera att sasom en tysk ung flicka, som förirrat sig in p i en historisk förelasning i Berlin, artigt bli utledda af pro- fessorn, och hvad studenterna beträflar, så fanns det nog ofta mycken godmodighet och välvilja i deras riotresserade)) blickar, hen obehag- ligt lciindes det ända i början, och det behöfdes icke mer an en liten ~spydighetr. från herrarnas sida, för att vi ]&tt, gröna soin vi voro, skulle kunnat inbilla oss vara en smula styfbarn hos ,alma mater Upsaliensis~. Första terminen var jag t. ex. inte mogen tillräckligt att barn skratta, nar en student på sänken bakom mig, då ästetik- professorn talade om de grekiska kvinnornas instingda lif i kvinno- boningen, halfhögt yttrade: dar kunde de giirna ha fatt stanna)).

Det var dock inte bara fördomar mot kvinnosaken, i förening med vår fåtalighet, som utsatte oss för en smula obehag. U t o i det, både wgenanta och iutressanta* ryktet för okvinlighet, fingo vi snart ocksH släpa på rykte för radikalism, för att icke säga 'ateism,

.

något som nog till större delen berodde på att det af helt natur-

liga skäl var från de liberalare unirersitetsliirariies och stiidenternas sida vi blefvo bast mottagna. Siirskildt kan jag har nied tack- .

samhet namna prof. Holmgrens giistfria hem, som alltid gtocl. ö p p t .

för kvinliga studenter. Det var ocksi klart, att vi hiilst gingo till sådana stiidentfiireningar - t. es. a'erdnndi - diir vi blefvo bjärtligast välkomnade och så fingo vi snart rykte för att samtliga vara verdandister, ehiirii iirider hela min 'I'pysale-tid endast tv; af oss varit i föreningen inskrifna. En beskedlig teolog gnf eii gHng ett naivt iittryck åt meningen om oss bland konservativa stiideuter genom att ntbrjsta: SS& roligt., att det finns andligt lif afven hlaud studentskornas - nar har niimligen r;ilcat ett par dylika individer på en basar till förman för K. F. T'. 31.

Den omständigheten, att, sisom fiiriit niiiiits, livar och en af oss emellertid i sin egen innckoi.deriiigstants eller halkavaljers oindiiiiia var ett undantag på hvws kvinliga uppträdande det beroddo:hiir de akademiska kvinnornas sak skulle komma att gestalta sig, gaf oss natiirligtvis icke så litet att fundera på. Det kom nu bara m på Iiur vnr smission w skulle utföras, antingen under sorgfiillig :ifhållsanihet från allt umgänge med de vilseförda lramraterna eller genom försök att på dem v i i r h >förädlandes.

Höstterminen 1888 hade vi verkligen på ett. kollegiiim i nor- diska språk nått den respektabla siffran nf fyra, och fiil-jaiicie termin hade vi blifvit en liten grupp om åtta flickor, soiti stimdoiii brukade råkas i inre rummet af Ti2rnbladh.s konditori och diskutera kamratfrågor utan ordförande, d. v. s. p3 det satt, att den, soni skrek bast, 'någorlunda lyckades öfverrösta de andra. Det första sammanförandet af alla kvinliga studeuter skedde följande ar p; en kandidatfest firad en vacker vark~al l p& Grindstugan af tvenne med- lemmar från detta kotteri.

Hvem vet dock om foreningen s5 snart hlifvit organisei*ad, i fiill vi icke f%tt en oväntad handriickning från ett h111, dar mau minst af allt skulle velat hjiilpa oss. Genom en viilvillig iiniversi- teislarare fingo vi hösten IS91 reda på, att en T'ppsala-stiidelit, som en tid legat vid ett tyskt iiniversitet och dar hlifvit anstucken af den redan då groende :pangermaniismen$, gjort Skandinaviens kvinliga studenter den aran att i den i Leipzig iitgifna stiidenttidnin- gen ))Akademische Blatter. framstalln, dem som ett samiiiillsv&dligt ele- ment, någonting i samma riktning som de kvinliga nihilisterna i Burich, om vi ocksa iinnn så länge mera brutit mot konvenansens än mot morkens lagar. För att begagna förf:s eget mera preciözs

an rediga ~ittrgckssatt~, s& >svärinade vi omkring på gatorna» (1,5 stycken l) och r fördunklade det evigt hvinliga r s mit ~ince-ne\, kurr-

. geschorenen Haaren und ' eine ki:ninmen Ruckens -- . saker, som väl i stiillet borde ha varit iignade att genom kontrastviiskan 18tu »das ewig Weibliche, framtriida desto lifligare ! Nar förf. vidare påstod, att han kände ett universitet, diir kvinliga studenter kunde sitta och dricka till sent på'niitterua med manliga kamrater, lag det nära till hands att antaga, det han som Iippsalastudent liarmed hyftade Uppsala, och det var denna insiniiakion, som gjorde, att;

först studentkarens ordföran& och dii&i en del universitetsliirare- kretsar funno skäligt inskrida mot ofoget. Det hela slutade med :

att Leipzig-tidningen måste intaga en dementi . f r h Uppsala, hvarvid redaktionen tillade en liten ursäkt, där klämmen lydde: xWir ver-' beiigen uns ritterlich vor der svenska flicka!,*)

Så hade vi som skar» utstiitt vår första lilla nförfölje1se.u ogh fatt vår första mention honorable, hvilket naturligtvis. bidrog att gifva. impulsen till ea organisation. Några bland oss .fruktade visserligen, att någonting sådant skulle ,skada vart deltagaude iiloiii nationslifvet, men nu efter l1 års erfarenhet kiinna vi beteckna denna farhåga .

som totalt ogrundad. Sedan Kv. Sfnclentföreninge bildades ha åtskilliga dess medleromar psserat alla nationslifvets grader genom

. . . . betygskornite okh biblioteksutskott till funktionen 'som 1rassai:evisor

och senior. SSirskildt i' Stockholms nntion, dar itminstone hälften af de kvinliga studenterna pliigat inskrifva sig, ha de stundom spelat en - icke obetydlig roll vid valen 6cb ha tidtals flitigt deltagit i diskiissionsföreningen. För att nu icke tala om att Heimdall, Ver- dandi, Kristliga studentförb~indet och sa~nt.liga iiinnesföreningar räkna flickor bland sina aktiva inedlerninar.

Från början tystnade ocksii gensagorna mot föreningens bil- dande inför det tydliga behof de flesta kiinde af ett fastare kam- ratji%, åtminstone tills vidare, som ersiittnirrg for såviil det familjelif som det kainratlif i vidsträcktare bemiirkelse, . hvilket vi annn så liinge till stor del maste umbära. S& lronstituerades föreningen med summa 15 medlemmar den 20 inars 1892.

Vi hänvisa för öfrigt till D a p y för 1892.

Stieoill osclf. för Kviuliga Studentföreuingeu ha fungerat (utom undertecknad) fil. kandidaterna Maj Lagerheim och Stins. Wittrock aaint med stucl. .Helga Fick, i nu namd okclning. Bland vice ord- förandena m a namnas: numera prakt. läkaren i Göteborg, fru Tora Wigardh, fil. kand. Sjgrid Björklund, fru doktor Astrid Cleve-von

. :Eder och doktor Anna Paues, samt bland sekreterare fil. kand. fru Elsa 3hnch af Rosenschöld och fil. kand. Ellen Lindhult.

Den sistuiiinda %r den egentliga grundaren af föreningens stipen- diefond, soin stiftades ,1897 och som' nu, h~ifviidsnkligen genom terminsafgifter, stigit till oiilkr. 1,000 kronor. Nar fonden .~ippgått till 1,500 kr., lian stipendiiim börja utdelas, hvilket sker genom en ko~nité, sammansatt af styrelsen och två föreuingsinedleinmar. Tan- ken på en stipendiefond uppkom p.?. grund af att Fredrika-Bremer- förbundet i april 1803 siinde föreningen en skrifvelse med ett ur universitetets stipendiehandlingar gjordt utdrag, visande hvilka stipendier möjligen af kvinlig student skulle kinnna sökas. D& uågra till följd haraf gjorda försök att; erhålla allmiinna stipendier endast idagalagt hiwo oinöjligt det var för qss att söka konkurrera med en kQr p& femtonhundra stndenter, och endast elt 2kvinligt :, stipendium (om (i0 laonor) ,fanns att tillgå, viicktes tanken på bildandet al en .egen fond. Enar utdelningen af ett dylikt kamratstipendiiiin kan griincla sig på en iilom stipendi&omit&er högst sällan. förelroinmande personkhiinedoin, Iiar man i stadgarna lcunnat satta begAfning före exanlensueriter, Iivilka eljest vid stipendietill~~t~tningar pläga vara det allenasaliggöraiide, och man har till och med vågat taga

' h a ~ ~ s y n till en så örntilig kvalifiliation som flit och goda seder.*) Hvad betraflar diskussioner och föredrag, liar föreningen

under sin l l 4riga tillvaro honnit upp till den respektabla summan al: 22 af förra och 47 d senare slaget - alltsammans till största delen presteradt af inedlemmarna sjiilfva. Eljest har föreningen fått föredrag af Ellen Fries .och Ellen Key, fruarna Anna Böjer och Emilia Broom&, frölcnarm Anna Sanclström och Clara \Vahlström samt prof. Lundell. '

Utom ett fåtal mera yetenskapliga iimnen, h a h a sålonda be- handlats företsiidesvis reseintryck samt iistetiska, sociala o& pedn- gogiska frågor. SAliiuda har man bjudits på botaniska, exkilrsioner både till Lappland och Vestalpenla samt på minnen från student- möten och kvinnolrongresser. Lafnadsskildringar hafva förekommit

") Eventuella g8fvor till livinliga ~t i identföreni~~ei~s stipendiifond kunna shdas till kassaförvaltaren, fil. stud. fröken Eva von Bahr, Uppsala.

öfver s& olikartade personligheter Sand, Ruskin, Wagner, Nietzsche,

som : Fredrika :Bremer, Georges Kierkegaard och Karl Marx ; och

böcker ha recenserats; exempelvis Ibsens »Bygmsster Solnm 8 , Lies ,Niobe,> Ann-Charlotte Lefflers »Sonja Kovalevski» och Geijerstams r Kampen om kärlek r . &!en man har ocks& diskuterat kristendoiusiin- dervisningen och »lcvinnofrAganr, och under de sista åren ha afven fredssaken och kvinnans rösträtt koinmit med.

sammanträdena ha regelbundet slutat med ett litet samkviim, hvartill icke sällan gästerinlsjindits, t. es. lärarinnor från Uppsala eller Stockholm, representanter för Fredrika-Bremer-Förbundet, hvilke't alltid visat föreningen det välvilligaste intxesse, och slutligen en del pro- fessors-fruar eller andra af föreningens Sildre beskyddarinnor.

Natiirligtvis har föreningen också haft sina regelbundetj åter- kournande festligheter, t. ex. sammantriiden med endast spex och . . .

tidning, den sistnämnda rolig nog, men tyvärr sorgfälligt förvarad i ett enda exemplar hos sekreteraren. T v i af spexen ha blifvit tryckta, och det sista, sPA1 Bange och Stoi'i Kt-wslcbergo, som uppjördes p& föreningens l O-årsjiibileiini och bar det Isända författlaremärket ~ d c k Leber,, blef till och' med synligt i bokhandeln och fick af en väl-, . villig manlig recensent vitsord: för att vara mycket kvickt - skada blott, att tvetydigheter fattades! -. Ett regelbundet; Aterkorniriande nöje ar också den gemensamma frukosten l:a maj, vanligtvis firad ~Agonstans i Uppsala omgifningar, ' t. ex. p& Linnes Hamrnarby.

Till större högtidligheter, sfisom jubelfesten 1893 och ]runga- jubileet 1897, har föreningen alltid inbjndit gäster från andra uni- versiteter. Vid sistnämnda tillfälle deltog? icke mindre än 50 h i n - liga studenter i processionen till Stockholms slott; nAgra af oss vor0 ocksa ined i processionon vid Viktor R,ydbei.gs begrafning, och :

ett par kvinliga led ha ofta förekornniit'i studenternas tåg upp till slottsbacken i Uppsala, Vdborgsmässoaftoneil. :Att man vid dylika tillfallen, liksom vid de af flicko~. talrikt besöktanordiska student- mötena med kristligt program, alltid burit stiiden.tmössn, eftersom det gallt att »representera karens, iir ju sjalfklart. Eljest ha. de kvinliga uppsalastudenterna begagnat sin hvita mössa eller icke allt efter tycke och smak, troligen mest beroende på om den »kladder individen i fraga eller ej. Icke s& få personer ha motvilja

: mot att se ett dylikt »manligt» plagg på flickor, och jag erinrar mig hur jag ep gång i en lefriaduteckning öfver en framstående svensk kvinna sett henne prisad, diirför att hon aldrig .fallit offer för frestelsen2 att bara studentmössa. 1nv&dningarna ha naturligtvis

alltid riktat sig mot skärmen, och iiuder iuiu ordförandetid erbiil1 jag t. o. m. anonyma bre£ med ritningar till en . k~inlig, modell. I Helsingfors' har man ocksa fiir ett tiotal år sedan profvat cii dylik, men gaf efter någon tid npp fiirsöket och öfvergick till deii vanliga mössan, da man f ann, att livarje niera D fantastisk:! uiodell snart visade tendens att söka smyga sig efter det tillfiilliga inodet 14 kvinliga hii£viidbouader. Ett iiniforiiisteclren kriifver jii framför allt .rmifo~witet och förlorar totalt. sin kuraktiir af kirmiirke, om denna egenskap iippgifves. Så hade kvinliga Lppsala-stiideiitern:l hetraktat sin mössa s8n1 en ~~~z i i~ . sk l . ig>> - om ocksa. icke ::inedfödd» - - rättighet, och det ar till en iclcc ringa grad cleras fiirtjiiaiist, att nybakade kvinliga studenter i Stockholm och landsorten niiiiiera få bara hem. sina hvita »segertecken:> pil b~ifviidet och inte i paket, soni fordom var brukligt.

»Uarnsligheter:, saga. några, :. fåfWuga ; saga andra. Men har man själ£ varit stiident; och sedan haft den l p k a n att med yngre generationer få lefrn oni si~in egna stiidentexamens- erfai-enheter, dem en gammal lärare träff ande karakteriserat med samma uttryck, som enligt Oldes gramatik styra subjunktif i franskan, nämligen D frliktau, bekymmer, för.viining, f örtjiisning och belåtenhet 2

- då vet man ocksa, att flickor inte högfiircias mer an pojkar iifver sina mössor och att de lika ärligt förtjänat. allt som kan bi- draga till en viirkligt >barnslig? gliidje i,)& deras esamerisdag.

Här har ratt vidlyftigt talats om Kvinliga Stiir1entfi;reningeus mera officiella arbete, inen inom dess ram utöfvas eu hel del yrivat, kamratverksaqhet, som icke är mindre bettydaiide, därför att den inridaiidrager sig hvarje redogörelse. En icke s& ringa kontroll utöfias - naturligtvis på- frivillighetens och viinskapens vag --- kamraterna emellan. Akren om den heuiska titeslutuingspuagrafen i stadgarna aldrig. behöft tillämpas, kan man dock tala om discipliu inom föreningen, och wkårens heder:: iir ett nttq-ck, s im icke en- dast inom dess ordbok står till finnandes. T'id vackaudet och star- bandet af en dylik kamratlig ansvarskiinsla har för öfrigt, den krist- liga studentrörelsen, som proportionsvis mycket starkt berort: nordeuu kvinlip stiidenter, spelat en framstzlende roll.

I sjalfva verket har föreningen mechetet arbetat för väckande af ~)zetlborgarmtcïn, och detta icke blott genom vårdandet nf den soli- daritetskiinsla bland kamrater, som härför utgör en första; förut-

sfittning, utan äfven genom att söka meddela den formella öfning, som krafves för' aktivt deltagande i det offentliga lifvef. På si siitt har föreningen också befordrat sina' ~necllemmars intresse fö r .

studentlifvet i dess helhet, något som visserligen icke utgör den minst viktiga sidan af en vistelse vid iiniversitetet. Våra d ~ g a r s nyvaknade politiska intressen inom kvinnovarlden framkalla ju ett med hvarje dag allt mera vaxande bel-iof af bildade :kvinnor och sarskildt af sådana, hvilka genom att haha förvarfyat sin bildning

. . tillsammans med lilan också ha fått blicka in i mans metoder och arbetssatt. ,Lydia ~Va7zlströnz.

Litteratur.

Kvinnans uppgift och stallning. En bok för man och kvinnor, gifta och ogifta, gammal och iing. Af ,Jolb. .Miller. Ofversatt- ning af Teresia Eiirkn.

Det arbete, som har föreligger i svensk öfversattning, utgör ett ganska beaktansvärdt ' inlägg i kvinnofrågan. Icke så som slmlle det Bjuda sina läsare några helt nya, forut ej uttalade meningar :

eller gifva at det invecklade problemet någon mera sinnrik och praktiskt tillfredsstalJande lösning. De åsikter, boken förfaktar, gro till sina hufvuddrag af reaktiongr art, om ock piverkade af den förändring i den allmänna opinionen, som den moderna Icvinnorörel- .

sen fört med' sig. Boken har emellertid en obestridlig förtjänst: den att vara tankeväckande, och dess författare iir i besittning af en ganska ovanlig förmåga att framstalln sina åsikter på ett origi- .

uellt och lifaktigt satt. Det möter oss i denna bok en hel del san- ningskorn, gamla sanningar, som oförtjlint råkat i vanrykte, och nya sanningir, som behöfva tränga in i det allmänna inedveta~!det, inen vid sidan haraf fins en hel del orimligheter och öfverdrifter, hvilka svårligen kunna accepteras htminstone a£ en svensk allman- het, som i sin uppfattning nf kvinnofr%gan i viss niån torde intaga en annan stallning iin d6n tyska. Kanske ligger obksii just i denna olikhet i den nationella synpunkten en förklaring p& den hetta, herr

,

Muller utvecklar i debatten mot kvinnans frigörelsekamp. Joh. Miillers bok &r från början till slut en enda lofsang till

familjens ara. Kapitel efter kapitel agnas åt att framhålla, det kvinnans högsta uppgift ar att vara maka och moder, ja, man kan ngstan tycka att denna sanning, som val aldrig på allvar blifvit motsagd, upprepas väl ofta. Hvad som dareinot behöfver framhtlllas . ' Hr en ideel uppfattning af iibtenslcapets ide, , och hiiri ager hen: Miillers arbete enligt h i n Asikt sin starkaste sida. Visserligen framskymtar Iiar och dar en nggot naiv öfverskattning af den Bkta mannens fysiska och moraliska öfverliigsenhet, men man miste. iifven

erkänna, att den gifta kvinnan i sin prydnad inte gärna kan önska sig ett biittre vitsord, a n det hon har får. Det &r helt naturligt det tyska husinodersidealet, som hägrat för förf., men vi, kvinnor, kunna d vårt köns vagnar glädja oss At hans försiikran, att hvad han har skildrar, icke ar något oupphinneligt ideal nin'a Blaue hineinrp utan något, hvarpa han mången gång i lefvande lifvet sett bevis. Och om afven olika åsikter och önskemål angående mannens och hustruns inbördes stallning kunna förfäktas, måste val litet hvar gifva förf. ratt, d& han säger, att >i de lyckliga iiktenskapen iir kvinnans be- roende ingen förnedringo.

För öfrigt tillerlcänner förf. de hustrur, »som redan uppfostrat sina barn eller som icke aga nigrax, bbde ratt och plikt att agna sig åt sociala uppgifter, men bestiimdt protesterar han mot aden gifta kvinnans intriingande i det kommunala och politiska lifvet

- stisom regel.. . Att en hustru, som besvikits p i sin aktenskapliga lycka, söker förstrröelse, iiitressen och lefnadsmil x utom sitt kalls grimera, anser han helt enkelt som en förnedring, och han gör en indignerad uppräkning af de förnedringsgestalter en otillfredsstiilld kvinna sAlunda kan finna på att ikliida sig.

Af ofvanstående frarngar tydligt nog, att förf. icke lir nigon beundrare af våra dagars kvinnorörelse, som han anser P förfelad till utgångspunkt, mål och riktning», och hans missnöje iir lika stort, nar h m kommer in p& kapitlet om den ogifta kvinnans ställ- ning. Att den ogifta kvinnan bör ha rattighet att sta p6 egna fötter och lefva ett sjlilfstiindigt lif, förnekar han visserligen ej, han iir tviirtom en entusiastisk försvarare af denna ratt, men han har sina egna tankar om de verksamhetsomraden, som liimpa sig för hennes natur och rasensart. Han ser r i första hand ingen orsak att utesluta kvinnan från någon iippgif t :J, men han betriflar (visser- ligen med skal) att alla yrken ligga siirskildt räl för henne.

Granskar man nogare Iivilka yrken herr Xiiller siilunda anser liimpliga och ägnade att uppfylla en kvinnas lir', bli dessa tiidigen inskränkta, Med undantag af de fåtaliga kvinnor, som af en oveder- siiglig begiifning hänvisas t. ex. till konstnarsbanan, anvisar han #t alla dessa, som ,se sig om efter en lifuuppgift:), summa jyrn verk- samhetsfiilt: sjuksköterskans, lärarinnans, hiish&Ilsbitriidets och barna- vårdarinnans. Att en sjuksköterska eller lararinna, som iiger de nödiga fysiska och andliga, förutskttningarna för sitt kali hiiri finner en alldeles sarskild tillfredsstallelse, iir en själfklar och af erfaren- heten bekraftad sak. Litet, mera skeptiska kunna vi förhiilla oas till herr Killers entusiasm för de yrken, som i dagligt fal kalla^ att »gd friin till h snda~ eller rara barnf fröken::.

Att de mera beghfvnde af de ogifta kvinnorna i liingden niippe- ligen skola finna tillfredssttillelse i utöfningen af enbart praktiska sysslor i en annans heni synes herr Xiiller ej tagit mod i beriik- ningen.

Förfati;arens höga viirdering af all verksamhet inom hemmet, utgir frHn den riktiga föiwtsiittningen, att kvinnan, den ogifts

så viil s0.m den gifta, behöfver familjensinflytande för att bringas till sin fulla och allsidiga mognad. Hen då ett flertal ogifta lrvinnor nu för tiden kunna fil lefva kvar i föraldraheinmet eller syskon- kretsen, agnande sig &t en nyttig verksamhet, som tillåter dem att stå p& egna fötter, kan man ju fraga sig, om ej dessa ha utsikt

. att utvecklas både utåt och inåt? Nej, svarar oss förf. ,Den upp- växande människan bör under normala förh%llaoden frigöra sig från sin familj och lämna densamma.» Gör hon det icke, utan stannar hos föriildrarna eller inom sin närmaste krets, »ntsatter. hon sig p& personlighetens omrfide för samma faror och skador, som brist p8 rasblandning åstadkommer på det fysiskan, ~diirför bör hon förtro- ligt upptagass i en friimmande, familj, hvars öden och intressen hon delar. Det hem, i hvilket den ogifta kvinnan sålunda inkorpo- rerar sig, kallar förf, hennes » adoptivfamilj B,. och det f aller honom aldrig in, att detta skenbart så lättvindiga. sätt att lösa problemet om den öfvertaliga Irvinnokraftens användande, skall möta vissa sv;- righeter, tilliirnpadt i det praktiska lifvet.

Bokens sista afdelning handlar om kvinnorörelsens rätta begrepp och ändamål. Att en kvinorörelse finnes, vill förf. ingalunda klandra, funnes den ej, måste den skapas, säger han, men från att vara en rörelse endast bland kvinnorna, vill han ha den till en allmän folk: rörelse till kvinnans förmån. De önskemål, han ~ p p s t ~ l l e r till af- lqiilpande af förefintliga missbruk, äro samt och synnerligen beak- tansviirda, om an icke liitta att praktiskt genomföra. Kvinnan för sin del behöfver vinna personlig mognad, sann bildning, individuell sjiilfstiindjghet och diirjiimte en klar syn för sin egentliga uppgift. Men afven mannen. behöfver samtidigt Böjas till sedlig renhet och till en högre uppfattning af kvinnan och iiktenslzapets idé. För- Bldrarna böra lära sig att , förstå och akta sina barns personlighets- kraf och sjalfständighet. Den allmänna sedligheten måste höjas, och p% det s& många kvinnor som möjligt måtte kunna fylla sitt väsens högsta bestämmelse, b3r allt göras för att höja akteuslraps- frekvensen, staten bör på hvarje satt friimja fainiljelifvet, uppiniintra enkelhet i sederna, skydda olyckliga hustrur m. m. Har böra män och kvinnor, staten och den enukilda mötas i sin shriifvan, men först och sist ligger dock botemedlet i kvinnornas hiinder, darigenom att de ltunna fostra sinn söner till sanna man.

Vi se således, att herr Miillers bok innehåller iitskilligt be- aktansviirdt, mycket som slHr en ined den oeinotsiigliga sanningens makt och som riittfärdigar det stora anseende den förviirfvat af att vara ett af de basta arbeten i det m8ngornskrifna iimnet, lrvinno- frbgan, som den sista tiden haft att uppvisa. Huru kommer det sig d&, att man trots detta lägger ifrån sig boken med en kansla af att niigonting i författarens syn p8 kvinnans stiillning &r skeft, att något viisentligt fattas'? För min del tror jag, att detta ej sa mycket beror p& den ofvan påpekade opraktiska, naiva och en- sidiga iippfattning förf. s& ofta ådagalagger vis-A-vis en del af kvinnorörelsens detnljfr&gor och sättet att lösa dem.,

Nej, orsaken till det otillfredsstallande intrycket ligger dju- pare. Den beror, enligt min mening, diiri, att herr Miiller, som s i varmt nitälskar fiir att at kvinnan förviirfva den lyclra, hennes yasen åtrår och som så högt värderar hennes insats i samhallslifret, alltid ser henne så att saga mot iilannens bakgrund och diirigenoui i viss mån saknar blick för hennes verkliga människovarde. Han tyckes icke fatt de t klart för sig, att kvinnan först och sist, vare sig hon funv'it sin uppgift som maka och mor eller inom det ogifts ståndet. %r en människosjäl, satt j ~ a r l d e n för ett högt mal, och att detta innersta mg1 för hennes tillvaro kan iippnis p& mer iin en vap.

l? E.

Föreningsmeddelanden.

Frcdrika-Brenier-Förbundets hrsmiite agde r i m onsdagen den 27 maj kl. 'l? 7 e. :n. & Förbundsbyrh nnder fru Xontelius' ordförande- skap. Sedan Förbundets sekreterare, stipendiefondernas sekreterare och &assaförraltaren uppliist utdrag ur Arsberättelsen för 1902 och decliarge beviljats skred man till val af styrelseledamöter och deras suppleanter samt revisorer. Valet utföll shlunda, att de afghende styrelseledamöterna fröken L. Engströnr, fru Th. C;yltlt;n, fröken C \\'ahrolin, fru A. H ö j w , professor P. G. Ros& och fru S. \\*hitlodi samt suppleanterna fru G. q P lilintberg. fru J. Jolin, fröken S. &jö~.Iilrlt~l, borgmastare C: Linci l~a!~~n. doktor H. To21 och byrhchefen \.. Alnzqnist Atervaldes. I afseende A ralet till revisorer återintriidde de förutvarande, fröken A. Rossander och d:r V. Svedbom och nyvaldes fröken A. Lindhagen i st. för expeditionschefer;, iiyutnämnde landshöEdingen A. Wall. Revisorssuppleanter blefvo revisi'ons- sekr. N. Uppström, fru S. Wising och fröken T. Geijer (den senare nyvald).

Sedan ordf. riktat nilgra erkilnnsamma ord At de personer, som sii val med afseende ii byriiverksamheten som vid handiiafvande af förbiin- dets förvaltning och dess inre som yttre angelagenheter, burit den tyngsta arbetsbördan, uppliistes ett brei' f rh i riksantipvarieii Hildebrand. dari denne, under uttalande af sin varma sympati och ina basta valöiiskiiingar fiir Förbundets nuvarande och framtida striifvanden, förklarade sig vid det kommande valet af fiinktion#rer inom styrelsen, iraXr önska blifva htervnld till Förbundets ordförandr, en post lian l~rkliidt allt sedeii Fiirbunclc~tu stiftande 1886.

-

Tvenne niatlagningskurser Iijr fabriksartrtcrskor. s& r%l gifta aoln ogifta, Iiar af Fredrika-Brenier-Förb11tldet anordnats i likhet med fiir;~- g&.ende &r i samband med förelluiiingssrrien r id Liljtsliolmeri. K~wserna, soin omfatta 15 lektioner och iiro at'sed~ln för 10 alerer Iivardera. togo sin början den 3 juni 1 Naria skolkök, hvil'keii lokal ~iililrilligt ~ippl i t i ts för andainilet. Kostnaden för livarje elev ar 4 kr., för livilketi afgifc rr- hklles iiiidervisning och den för dagen lagade maten. Undervisningrii bestrides, i likhet med i fjol, af Itlrarinnaii i huslig ekonomi, fröken A. Stabe.

- *e -Q; t~r . - -